Igår gick jag hem från jobbet eftersom jag har sån smärta från bihålorna och mår piss så idag är jag också hemma. Väntar nu på telefon från vårdcentralen. De få gånger jag är hemma från jobbet har jag alltid dåligt samvete. Inte dåligt samvete mot jobbet utan mot mina barn som jag lämnar på dagis och skola. Det känns som jag fuskar och är en dålig mamma när inte dom får vara hemma med mig. Ännu värre blir det dessutom när mellantjejen just nu är inne i en period där hon skriker och gråter varje gång jag ska gå från dagis. Det slutar alltid med att jag får stänga dörren framför ögonen på henne och en fröken får stå för dörren så att hon inte springer ut. Känns så brutalt och jobbigt speciellt som nu när jag ändå är hemma. Samtidigt behöver jag få bara vara hemma och vara sjuk och försöka bli frisk för att orka med. Har ju faktiskt varit sjuk i tre veckor nu och kämpat på med jobb ändå. Jag orkar inte vara sjuk längre och denhär smärtan i hela vänster sida av ansiktet är vidrig. Jag känner mig förlamad. Det är svårt att gapa, prata och tugga. Jag vet ju att jag alltid får bihåleinflammation när jag blir förkyld så jag börjar alltid ta min kortison nässpray vid första symptom för att försöka undvika detta men 90% av gångerna får jag ändå bihåleinflammation. Känns så drygt! Tänk om man ändå kunde operera bihålorna så man slapp detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar