Ja jag är en typisk tjockis som har provat nästan alla bantningsmetoder som går med mer eller mindre bra resultat. Man känner sig så enormt duktig och bra när man lyckas gå ner några kilon eller tom många kilon men när dom sen kryper på igen och dessutom blir fler än vad det var innan man började banta då är man inte så nöjd och stolt längre. Då mår man väldigt dåligt och skäms skäms skäms. Omgivningens kommentarer om att det väl inte är nån idé att starta ännu en diet då man inte klarat av någon tidigare sänker en ännu mer. Sen om man väl börjar en ny diet så kommer kommentarerna att man ska se till att hålla i det nu så man inte slutar igen. Ja jag vet JAG ÄR VÄRDELÖS!!!
Fråga en nykter alkoholist hur lätt det är att falla dit igen! Lika lätt är det för oss tjockisar. Det som är något värre för oss matberoende, sockerberoende, fettberoende är att man inte kan leva utan mat. Man måste äta för att leva, vilket gör det omöjligt att bara sluta vilket en alkoholist kan eftersom alkohol inte är en livsnödvändighet. Nu vet jag att det inte "bara" är att sluta dricka alkohol, oh nej det är en enorm vilja och kraft som krävs för att klara av det och jag är grymt imponerad över alla nyktra alkoholister som klarat av det och som varje dag väljer att inte ta en droppe alkohol. Vilka kämpar!!
Jag är sockerberoende, jag ÄLSKAR godis. Om kroppen skulle kunna leva på enbart godis o fika så skulle jag sluta äta mat. GODIS är mitt gissel. Mat däremot äter jag som normala människor. Inga överdrivet stora portioner, inga nattmackor, inga skippade måltider. Jag äter normal frukost, ev ett mellanmål, lunch, ev ett till mellanmål och sist middag. Mina måltider består mestadels av ren husmanskost men självklart blir det skräpmat ibland me, men som sagt jag äter inga enorma mängder mat utan mer som vem som helst. Det är när det kommer till GODIS som det blir problem. Jag kan äta hur mycket som helst och speciellt choklad. En 200 grammare mjölkchoklad slinker snabbt o lätt ner och jag blir inte ens äcklad. Jag vill bara ha mer! Det är helt sjukt! 1 kg smågodis en helg går lätt ner, men då kan jag bli lite illamående faktiskt. Men det känns som om det inte finns nån gräns när det gäller godis och fika. Choklad är min stora last så även fika med choklad vill jag bara ha mer av. En god kladdkaka är bland det bästa jag vet och kan smälla i mig massor åt gången.
Varje gång jag köper godis och äter tänker jag att jag ska hålla igen men för varje bit jag tar blir begäret bara mer och mer och mer. Jag känner inte stoppet utan får lov att TVINGA mig att stoppa. Det är en rejäl viljekamp kan jag säga.
Nu vet ni min stora last!
Jag har tänkt att framöver redovisa lite kort för alla dessa bantningsmetoder jag har provat på så det kommer bli en lite följetång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar