Idag var dag nummer två av inskolningen av lillan på dagis. Det känns så motigt och jobbigt. Vill egentligen inte alls att hon ska börja än men när dagarna sinar och pengarna tryter har man liksom inget val. Hon är 15 månader nu och nu när hon börjar på "dagis" känns det verkligen som om bebistiden är förbi för gott. Min man vill inte ha fler barn vilket jag kan förstå men jag kan inte säga att detta absolut är det sista. Jag skulle gärna föda barn igen och ha en lite bebis men just nu orkar jag inte och just nu vill jag komma igång med mitt jobb igen. Jag vill få vara bara vuxen ett tag och jag vill få min operation gjord. Men sorgen som denna inskolning sätter igång i mig är jobbig. Önskar att man hade samma pengar som när man jobbar. Men vi har det faktiskt enormt bra med föräldrarledighet här i Sverige. Tänk va länge vi får vara hemma med våra små ändå här i Sverige. Vilken enorm förmån!
Kommer precis hem från ett pass i gymet. Det är så underbart skönt och jag är så lycklig över att jag äntligen har kunnat börja träna igen. Det är ett lugnt pass men anpassat för att bygga upp min kropp igen då jag är illa tilltygad efter graviditeterna. Men glädjen av att kunna och våga träna igen är helt enorm. Jag har saknat träningen sååå länge. Den ger mig energi och lust till andra saker.
Jag väger fortfarande massor massor men att kunna träna ändå är sån underbar känsla.
Igår när jag vägde mig stod vågen på 147,5 kg!
Det är skrämmande och jag är riktigt ledsen att jag låtit det gå så långt igen. Ännu en gång har jag låtit mig själv falla, falla och falla och inte dragit i tyglarna i tid. Jag kämpar varje dag med min vikt och det kommer jag göra hela livet för även om jag gör en gastric bypass så är det ingen lätt väg att gå. Jag kommer alltid få lov att tänka på vad jag äter så jag ska slippa dumpningar. Jag kommer alltid att ha ett matmissbruk som jag dagligen måste övervinna. Men en gastric bypass ger mig verktyget för att lyckas.
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar