Detta är verkligen människoplågeri på hög nivå. Om jag hade varit singel utan barn javisst inga problem. Men nu måste familjen äta ju och dessutom fredagsmys och lördagsgodis. Bläää! Varit grymt irriterad och arg på eftermiddagen och kvällen. Kändes så förbannat jobbigt att inte få äta med familjen. Att inte få vara del i middagen eller myset med film o lördagsgodis. Barnen bjuder och frågar varför jag inte får äta. Säger att doktorn sagt att jag inte får äta. Vill ju inte att dom ska ta efter och sluta äta för att dom skulle tro dom är tjocka eller nåt sånt. Känns riktigt tufft! Har gått mycket lättare under vardagarna när jag varit på jobbet. Nu när man ska vara hemma och alla mål mat ska man sitta med i är ett rent helvete. Kan ju inte tvinga dom att äta äcklig mat i flera veckor heller bara för att jag inte ska blir sugen. Dom måste ju leva normalt ändå. Längtar verkligen till den veckan jag får börja äta purémat. Lite mosad potatis...MUMS. Bara nåt som inte smakar sött hela tiden. Nåt som inte är flytande. Men det är bara att bita i det sura äpplet och fokusera på målet. Det är ju målet jag vill till.
Är förövrigt fortfarande sjuk. Ont i halsen och hosta. Såå trist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar