På tisdag, den 12 november, är det exakt 1 år sen jag genomgick min gastric bypass operation på Falu lasarett. Detta år har gått väldigt fort. Det har varit omtumlande, spännande, jobbigt, lätt, fyllt med energi och trötthet. Ja ni ser det har varit allt möjligt.
Tänkte skriva lite frågor och svar angående mitt år. Frågor som jag själv hade varit intresserad av innan jag opererade mig
Hur gick operationen till?
Operationen skedde med titthål, 5 hål, i buken. Jag fylldes enligt läkarna med gas och fick under delar av operationen stå upp.
Hur mådde du efter operationen?
När jag vaknade upp mådde jag bra men nån timme senare fick jag enorma blodtrycksfall som gjorde att det kändes som att jag skulle dö. Blodtrycksfallen kom och gick under flera timmar och jag fick spendera tid i ett eget behandlingsrum med ständiga kontroller. Detta berodde troligtvis på narkosen.
Jag fick också en enorm smärta i vänster axel och arm vilket dom sa berodde på den gas dom sprutat in i mig och som nu skulle ut.
Vad var det första du åt?
Det första jag åt förutom vatten var 1 dl fil. Det tog nästan hela förmiddagen att få i mig det. Sen fick jag börja med soppor på sjukhuset men jag hade jättesvårt att få i mig dom.
Hur länge blev du kvar på sjukhuset?
Jag var kvar 4 dagar eftersom jag hade blivit så dålig efter operationen.
Hur var det när du kom hem?
Omtumlande. Jag hade ont i bröstkorgen och de första dagarna gick bara ut på att försöka få i mig nån slags mat. Jag satt nästan hela dagarna med ett glas med flytande mat/dryck och en tesked och försökte peta i mig.
Hade du ont?
Jag hade ont i bröstkorgen och axeln ett tag men inte så jag behövde smärtlindring hemma.
Var det gott med mat?
Ingenting var gott i början.
Var du hungrig?
Nej jag hade ingen hunger alls.
Var du godissugen?
Nej jag var inte sugen på nåt på över 6 månader.
Hur var det när du fick börja äta riktig mat?
Jag hade varit grymt sugen på kokt torsk, potatis och äggsås. Detta gjorde jag bland det första när jag skulle få äta, men det smakade inte alls bra. Inget smakade bra, det var bara att peta i sig ändå.
Hur länge var du sjukskriven?
3 veckor
Tog du dina blodproppssprutor själv?
Ja
Fick du äta medicin?
Omeprazol, mitt val kvinna, blodproppssputor och B12. Numera äter jag omeprazol, mitt val kvinna, zink och tar mina B12-sprutor.
Hur mycket gick du ner?
Kolla under min flik viktnedgång. Men det gick fortast de 3 första månaderna och efter ca 8 månader går det långsamt men nedåt.
Går du fortfarande ner?
Ja
Hur många klädstorlekar har du minskat hittills?
På byxor hade jag 58/60 o idag 44/46
Tröjor hade jag 54/56 o idag 44
Skor hade jag 40 o idag 39
Komplikationer efteråt?
Jag har haft problem med gallan till och från och står på väntelista för att operera bort gallan.
Har du tränat?
Jag började träna 6 månader innan operationen. Då gick jag på gym för att stärka upp mig innan operationen. Efter operationen har jag tränat i snitt 2-4 gånger i veckan. Efter sommaren har jag också vågat börja dansa igen och går på zumba. Jag älskar att träna och mår dåligt när jag inte kan göra det. Första gångerna jag tränade grät jag när jag kom hem för att jag äntligen klarade av det igen och samma sak var det när jag vågade mig på att dansa och gå på zumba med. Det är sån lycka att våga och orka träna. Jag behöver inte skämmas för mig själv längre. Jag har också gjort konditionstest sen jag började träna och har gått från urusel kondition till normal kondition. Helt underbart!
Kan du äta allt?
Nej, jag ska göra en lista med sådant jag kan och inte kan äta samt vad som är gott och inte gott.
Har du fått tillbaka godissuget?
Ja tyvärr! Det är gott med godis men nu kan jag inte stoppa i mig 0,5 kg på en gång. Nu tar jag 3-4 bitar sen är det bra.
Alkohol då?
Jag kan bara dricka vin och som mest har jag druckit 3 glas på en kväll. Ibland mår jag dåligt på 0,5 glas. Jag kan inte dricka öl p.g.a. kolsyran och sen tycker jag inte det smakar gott längre.
Har du blivit rejält full efter operationen?
Nej har inte känt behov av det och inte vågat heller.
Är du pigg?
Ja men blir också väldigt trött tidigare på kvällen och när min B12 börjar ta slut blir jag supertrött.
Var det värt det?
Ja det var helt klart värt det, jag har fått ett helt annat liv. Jag orkar mer, jag är gladare och jag skäms inte över mig själv. Jag njuter av mitt liv!
Ja det var helt klart värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar