Förra veckan hade vi semester från jobb, skola och dagis. Vi hyrde en stuga i Sälen och barnen fick prova på slalom för första gången. Satte dom två stora barnen i skidskolan medan lillan fick åka med oss. Snacka om att barn fattar galoppen fort. Största tjejen älskade att åka och var hur nöjd som helst hela tiden, ville upp i brantare backar redan efter 2 dagar. Mellantjejen var lite rädd för liftarna och när det blev lite för brant men i dom minsta barnbackarna fixade hon både lift och att åka själv. Lillan var helt orädd. Blev arg på selen mot slutet och skulle åka själv, lite läskigt kan jag säga. Men i den minsta barnbacken fick hon åka själv, nöjd tjej. Det var med sorg vi lämnad Sälen efter en underbar vecka som fått oss alla att komma närmare varandra. Det har varit minimalt med gnäll och bråk och alla har bara njutit av att få vara ute hela dagarna och umgås med varandra. Grym semester som måste göras om.
I lördags fyllde lillan hela 3 år. Kan inte fatta att tiden går så fort, jag känner stor sorg över att dom växer upp så fort. Snart får man inte domdär spontana kramarna eller när dom säger "jag äkkar dig". Jag älskar verkligen småbarnsåren även om dom är tuffa också. Känner en längtan efter ett till barn men min man vill inte och när jag tänker efter är det väl inte rimligt att skaffa en till. Men suget finns där tyvärr och ibland blir det helt övermäktigt.
I januari vann jag ett klippkort på 10 gånger på afrikans dans. Har inte varit där en enda gång efter jag vann pga alla sjukdomar och operation men igår var jag äntligen iväg. SKÖNT!
Ha en glad påsk!
onsdag 16 april 2014
fredag 4 april 2014
Äntligen tränat
I morse tog jag äntligen tag i mig och drog till gymet. Tänkte köra ett lätt o lugnt pass eftersom jag inte tränat på så länge men nä blev visst inte så. Började med att jag tänkte gå på löpbandet i 10 min som uppvärmning men när jag gått 3 min o jag var själv blev jag sugen på att prova springa så sagt o gjort så ökade jag på takten och började springa. Sprang sen dom sista 6 minutrarna. Jag klarade det...trodde jag aldrig...brukar bara orka nån minut annars. Grymt av mig! Sen körde jag med skivstång o hantlar. Kommer nog ha grym träningsvärk imorgon.
Känner mig så nöjd!
tisdag 1 april 2014
Jobbig vinter
Jag har inte skrivit på jättelänge för jag har lessnat ur på allt. Har i princip varit sjuk sen den 20 januari, då jag opererade bort min gallblåsa. Hinner vara "frisk" några dagar emellen eller om jag har tur en vecka sen är det kört igen. Är helt slut både fysiskt och psykiskt. Jag har ingen lust till något längre. Jag tycker jobbet är tråkigt, jag har inget tålamod med barnen eller mannen, jag orkar inte göra mer än det mest nödvändiga i hemmet, jag har inte lust till något. På grund av allt detta och framförallt den konstanta tröttheten äter jag pissdåligt. Äter alldeles för mycket kolhydrater och inte för att tala om allt godis och snacks jag stoppar i mig. Det är skrämamnde! Det känns bara skittråkigt och trist livet just nu.
Jag skulle så gärna vilja komma igång med träningen igen så jag fick lite energi men då jag hela tiden är mer eller mindre sjuk tar jag mig inte iväg. Har tränat 2 ggr sen den 20 januari. Jag som vann ett klippkort på afrikansk dans har inte varit där en endaste gång. SURT!
Jag vet inte hur jag ska få tillbaka lusten till livet igen, för det är så det känns som att jag tappat lusten till livet. Behöver en energiboost och en spark i röven.
Gnäll gnäll men det är så det känns!!!
Jag skulle så gärna vilja komma igång med träningen igen så jag fick lite energi men då jag hela tiden är mer eller mindre sjuk tar jag mig inte iväg. Har tränat 2 ggr sen den 20 januari. Jag som vann ett klippkort på afrikansk dans har inte varit där en endaste gång. SURT!
Jag vet inte hur jag ska få tillbaka lusten till livet igen, för det är så det känns som att jag tappat lusten till livet. Behöver en energiboost och en spark i röven.
Gnäll gnäll men det är så det känns!!!
torsdag 27 februari 2014
Hemma igen
Idag fick jag åka hem från sjukhuset efter två nätter där. Läkarna är ganska säkra på att det är det lilla magsåret som orsakar mina smärtor. Jag ska nu äta omeprazol morgon o kväll i en månad. Om några veckor kommer jag bli kallad till återbesök.
onsdag 26 februari 2014
Inlagd på sjukhuset igen
Det blev en mycket lång dag igår. Vårdcentralen skickade mig till akuten. Kom till akuten strax före två men fick träffa en läkare först kl 23. Blev en skiktröntgen av magen för att kolla så jag inte har tarmvred. Inget sånt så beslut togs om inläggning för att göra en gastroskopi nu på morgonen. Har fått ett eget rum med egen toa...jätteskönt. På gastroskopin anade dom ett litet magsår så det blir troligtvis medicin. Har nu fastat ett dygn o bara väntar på att jag åtminstone ska få dricka nåt.
tisdag 25 februari 2014
Allt bara skit efter galloperationen
Efter min operation av gallblåsan har livet varit ett helvete. Det började med att jag fick yrsel o dom gjorde skiktröntgen av hjärnan för att se efter att jag inte fått nån propp. Blev inlagd en natt med extrem ångest. Det enda röntgen visade var dock svullna bihålor och läkarna skickade hem mig med avsvällande tabletter. Dessa hjälpte inte utan jag fick bihåleinflammation som jag tillslut fick penicillin mot. Under penicillinkuren fick jag en enorm huvudvärk. Denna var konstant dag o natt varför jag sökte mig till vårdcentralen igen för att få mer penicillin då jag antog att bihåleinflammationen inte gett sig. Vårdcentralen skickade dock upp mig till akuten där massor med prover togs och ytterligare skiktröntgen av hjärnan. Ännu en gång var dom oroliga för propp, blödning eller infarkt. Röngen var fin, inga tecken på ovanstående o svullnaden i bihålorna var mindre. Hemgång med nasonex och hög dos naproxen i minst 2 veckor. Huvudvärken gav inte med sig trots medicinen.
Så i lördags började jag få ont i magen med kramper som känns som när man ska föda. Kramperna kommer efter måltid o när jag rör mig. Kramperna är där dag som natt o om jag går och det kommer en kramp måste jag stanna och andas. Kramperna är värre på kvällen o då måste jag andas hela tiden vid kramp. Ny sitter jag än en gång på vårdcentralen o väntar på svar.
Bläääää
onsdag 5 februari 2014
Mål nr 6 uppnått!
85 kg och mål nummer 6 är uppnått. Grymt!
Var hemma hela förra veckan och måndag och tisdag denna vecka har jag jobbat halvtid. Idag var första dagen jag jobbade hela dagen. Äter penicillin mot mina bihålor men har fortfarande ont i huvudet dagligen och är trött. Bättre har det blivit men jag har halva kuren kvar så det kanske hinner bli helt bra =) hoppas jag.
Kom ihåg när jag äntligen fick på mig min Rättviksring igen efter många många år. Nu har jag gått ner så mycket att den blivit för stor. Kan ha den på höger hand så länge jag inte är för kall om händerna eller för blöt. Jag trodde inte fingrarna skulle bli mindre och hade planer på att fixa iordning min förlovningsring och vigselring så jag kan ha dom igen men nu är frågan om jag inte måste vänta ännu längre.
Idag tänker jag prova att gå på latindansen med mannen. Han har ju fått gå två gånger utan mig nu men idag ska jag prova. Går det inte får jag väl titta på!
See you!
Var hemma hela förra veckan och måndag och tisdag denna vecka har jag jobbat halvtid. Idag var första dagen jag jobbade hela dagen. Äter penicillin mot mina bihålor men har fortfarande ont i huvudet dagligen och är trött. Bättre har det blivit men jag har halva kuren kvar så det kanske hinner bli helt bra =) hoppas jag.
Kom ihåg när jag äntligen fick på mig min Rättviksring igen efter många många år. Nu har jag gått ner så mycket att den blivit för stor. Kan ha den på höger hand så länge jag inte är för kall om händerna eller för blöt. Jag trodde inte fingrarna skulle bli mindre och hade planer på att fixa iordning min förlovningsring och vigselring så jag kan ha dom igen men nu är frågan om jag inte måste vänta ännu längre.
Idag tänker jag prova att gå på latindansen med mannen. Han har ju fått gå två gånger utan mig nu men idag ska jag prova. Går det inte får jag väl titta på!
See you!
onsdag 29 januari 2014
Förbannade bihålor!
Ja det är dessa bihålor igen, täppt täppt täppt. Ont, trött och allmänt sjuk. Känns inte alls kul. Hemma fortfarande från jobbet då jag ena dagen känner mig bättre för att nästa dag ligga däckad. Magen sväller upp som om jag vore gravid emellanåt också, sådär 7 månaden. LOVELY!
Är så trött på det här och har tappat lusten att göra nåt. Bara ser på film och serier hela dagarna fast jag kanske skulle passa på att göra nån nytta men nej då. BLÄ säger jag bara.
Är så trött på det här och har tappat lusten att göra nåt. Bara ser på film och serier hela dagarna fast jag kanske skulle passa på att göra nån nytta men nej då. BLÄ säger jag bara.
måndag 27 januari 2014
Uppdatering!
Har inte haft kraft eller ork att uppdatera här även om jag velat. Men nu har jag uppdaterat min vikt och ska skriva ett inlägg om vad som hänt sen sist.
Förra måndagen 9.30 blev jag inlagd på avd. 44 i Mora. Jag fick börja med att ta prover, träffa läkare och narkosläkare. Jag berättade för narkosläkaren att jag var väldigt rädd inför denna operation eftersom jag efter min GBP fick blodtrycksfall och mådde jättedåligt. Det kändes som att han inte lyssnade på mig och jag blev bara mer rädd. Jag fick i alla fall ett rum med två bäddar men var själv. Jag var klar vid 13 med det och därefter åkte jag hem till min farmor och farfar som bor i Mora och hälsade på dom. Kom tillbaka till avdelningen vid 19-tiden på kvällen. Då var det bara en väntan till nästa dag till operationen skulle ske.
Tisdag väcktes jag 06:00 för att få värktabletter och duscha med descutan. Jag var planerad som första operationen för dagen vilket kändes kanon. 07:45 skjutsades jag upp till operationen och väl där togs jag om hand om världens goaste narkosläkare. Berättade även för honom om min rädsla och det kändes som han verkligen lyssnade på mig och förstod mig. Han talade hela tiden om vad han gjorde, vilka apparater han kopplade in mig på. Han tog också på mig varje gång han gick förbi mig och det var extremt lugnande. Innan han satte in sömnmedlet bad han mig tänka på nåt riktigt roligt som jag gjort eller skulle göra och den tanken skulle jag hålla hela tiden. Sen blev det svart!
Nästa minne är att en sköterska talar om att jag är på uppvaket och frågar hur ont jag har. Jag orkar inte prata så jag visar med fingrarna. Mer medicin och sen slocknar jag igen. Vaknar sen till liv vid 13 då dom frågar om jag vill komma upp till avdelningen. Samtidigt kommer narkosläkaren in med en ny patient som ska vakna till liv och ha frågar hur jag mår. Kändes tryggt.
När jag kommer ner på avdelningen har jag fått en rumskompis, blä. Nåja det var en trevlig kvinna som skulle genomgå samma operation som jag, ta bort gallan, dagen efter. Hon var väldigt nervös och orolig och hade massor med frågor. Det var skönt att ha någon att prata med. Jag fick börja dricka vatten på en gång. Hade dock svårt att komma igång med kisseriet som vanligt för mig. Tog mycket vatten, vilja och tankekraft för att få till det första gången. På kvällen fick jag äta vanlig mat. Helt otroligt att man kan genomgå en operation i magen och bara timmar efter äta vanlig mat. På kvällen satt jag i dagrummet och pratade med en man som skulle genomgå en GBP dagen efter. Det var ett mycket spännande och givande samtal.
Hade svårt att sova på natten så vid tvåtiden fick jag en insomningstablett för att få några timmars sömn i alla fall.
På onsdagen blev jag utskriven och åkte hem. Mådde riktigt bra även om jag var trött och sov 3 timmar när jag kommit hem. På natten till torsdagen vaknade jag och kände mig yr och och konstig. Sov dåligt resten av natten. Hela torsdagen var jag extremt yr och kunde knappt sitta upp utan låg mest hela dagen. Hade också svårt att äta, fick ont i magen varje gång och yrseln blev värre. Flera gånger var jag redo att ringa min man och be honom komma hem och skjutsa in mig till akuten men jag sov bort dagen istället. På kvällen när vi ätit middag däckade jag ännu en gång i sängen. Min man blev jätteorolig och ville åka in med mig men jag ville inte lämna barnen igen. När barnen väl lagt sig bröt jag ihop. Mådde så sjukt dåligt! Ringde 1177 och fick rådet att direkt åka in till akuten. Svärföräldrarna kom hit och mannen skjutsade in mig. Det gick sedan i en rasande fart på akuten EKG och provtagning omgående och sen kom en läkare in som gjorde en grundlig undersökning av hela mig. Balansövningar mm. Proverna var bra men läkaren var orolig och ville göra en skiktröntgen på min hjärna då jag hade symptom som inte kunde utesluta propp eller blödning i hjärnan. HJÄLP! Jag blev därför inlagd igen och skickad till röntgen. Jag kan säga att jag var rejält rädd vid det här laget och fick ångest över att jag inte hade hunnit krama två av barnen gonatt och sagt att jag älskade dom. Jag var så rädd att jag skulle dö!
Kom till en avdelning som kändes som en rest från 70-talet, utdömd och läskig, som en skräckfilm. Fick ett tvåbäddsrum igen men var inte själv. Många tårar föll när mannen fick lov att åka. Usch va rädd jag var att aldrig få se dom igen. Efter ca 30 min kom en sköterska in som berättade att jag i alla fall inte hade någon blödning i hjärnan. Lättnad även om oron fortfarande fanns kvar där. Att sova den natten var extremt svårt, slumrade till och från men fick aldrig nån riktig sömn.
Dagen efter, i fredags, berättade läkarna att de inte hittade något allvarligt fel på mig. SKÖNT! Utan dom trodde att yrseln berodde på mina täppta bihålor. Jag blev därför utskiven och fick med mig avsvällande medicin hem. Enorm lättnad att få krama om hela familjen igen!
Yrseln har blivit bättre men finns där och lurar. Jag är rejält täppt och snorig och det rinner ut massor med var ur näsan. Jag känner mig trött och slut och måste vila åtminstone en gång om dagen än. Idag har jag i alla fall orkat bäddat rent i barnens sängar även om det skett under 4 timmars tid. Sakta men säkert. Det har varit en riktig pärs och den är inte över riktigt än.
För övrigt är magen rejält svullen än efter operationen. Det ser ut som om jag är gravid. Som ni ser på mina mått är magmåttet två centimeter större! Har fem hål på magen igen och ett sitter precis i naveln så jag kan inte ha byxor som sitter i midjan. Har hasat ner mina mjukisbyxor så dom sitter under magen. Sexigt värre!
Nu hoppas jag att jag snart blir frisk och kan återgå till jobb och träning!
Förra måndagen 9.30 blev jag inlagd på avd. 44 i Mora. Jag fick börja med att ta prover, träffa läkare och narkosläkare. Jag berättade för narkosläkaren att jag var väldigt rädd inför denna operation eftersom jag efter min GBP fick blodtrycksfall och mådde jättedåligt. Det kändes som att han inte lyssnade på mig och jag blev bara mer rädd. Jag fick i alla fall ett rum med två bäddar men var själv. Jag var klar vid 13 med det och därefter åkte jag hem till min farmor och farfar som bor i Mora och hälsade på dom. Kom tillbaka till avdelningen vid 19-tiden på kvällen. Då var det bara en väntan till nästa dag till operationen skulle ske.
Tisdag väcktes jag 06:00 för att få värktabletter och duscha med descutan. Jag var planerad som första operationen för dagen vilket kändes kanon. 07:45 skjutsades jag upp till operationen och väl där togs jag om hand om världens goaste narkosläkare. Berättade även för honom om min rädsla och det kändes som han verkligen lyssnade på mig och förstod mig. Han talade hela tiden om vad han gjorde, vilka apparater han kopplade in mig på. Han tog också på mig varje gång han gick förbi mig och det var extremt lugnande. Innan han satte in sömnmedlet bad han mig tänka på nåt riktigt roligt som jag gjort eller skulle göra och den tanken skulle jag hålla hela tiden. Sen blev det svart!
Nästa minne är att en sköterska talar om att jag är på uppvaket och frågar hur ont jag har. Jag orkar inte prata så jag visar med fingrarna. Mer medicin och sen slocknar jag igen. Vaknar sen till liv vid 13 då dom frågar om jag vill komma upp till avdelningen. Samtidigt kommer narkosläkaren in med en ny patient som ska vakna till liv och ha frågar hur jag mår. Kändes tryggt.
När jag kommer ner på avdelningen har jag fått en rumskompis, blä. Nåja det var en trevlig kvinna som skulle genomgå samma operation som jag, ta bort gallan, dagen efter. Hon var väldigt nervös och orolig och hade massor med frågor. Det var skönt att ha någon att prata med. Jag fick börja dricka vatten på en gång. Hade dock svårt att komma igång med kisseriet som vanligt för mig. Tog mycket vatten, vilja och tankekraft för att få till det första gången. På kvällen fick jag äta vanlig mat. Helt otroligt att man kan genomgå en operation i magen och bara timmar efter äta vanlig mat. På kvällen satt jag i dagrummet och pratade med en man som skulle genomgå en GBP dagen efter. Det var ett mycket spännande och givande samtal.
Hade svårt att sova på natten så vid tvåtiden fick jag en insomningstablett för att få några timmars sömn i alla fall.
På onsdagen blev jag utskriven och åkte hem. Mådde riktigt bra även om jag var trött och sov 3 timmar när jag kommit hem. På natten till torsdagen vaknade jag och kände mig yr och och konstig. Sov dåligt resten av natten. Hela torsdagen var jag extremt yr och kunde knappt sitta upp utan låg mest hela dagen. Hade också svårt att äta, fick ont i magen varje gång och yrseln blev värre. Flera gånger var jag redo att ringa min man och be honom komma hem och skjutsa in mig till akuten men jag sov bort dagen istället. På kvällen när vi ätit middag däckade jag ännu en gång i sängen. Min man blev jätteorolig och ville åka in med mig men jag ville inte lämna barnen igen. När barnen väl lagt sig bröt jag ihop. Mådde så sjukt dåligt! Ringde 1177 och fick rådet att direkt åka in till akuten. Svärföräldrarna kom hit och mannen skjutsade in mig. Det gick sedan i en rasande fart på akuten EKG och provtagning omgående och sen kom en läkare in som gjorde en grundlig undersökning av hela mig. Balansövningar mm. Proverna var bra men läkaren var orolig och ville göra en skiktröntgen på min hjärna då jag hade symptom som inte kunde utesluta propp eller blödning i hjärnan. HJÄLP! Jag blev därför inlagd igen och skickad till röntgen. Jag kan säga att jag var rejält rädd vid det här laget och fick ångest över att jag inte hade hunnit krama två av barnen gonatt och sagt att jag älskade dom. Jag var så rädd att jag skulle dö!
Kom till en avdelning som kändes som en rest från 70-talet, utdömd och läskig, som en skräckfilm. Fick ett tvåbäddsrum igen men var inte själv. Många tårar föll när mannen fick lov att åka. Usch va rädd jag var att aldrig få se dom igen. Efter ca 30 min kom en sköterska in som berättade att jag i alla fall inte hade någon blödning i hjärnan. Lättnad även om oron fortfarande fanns kvar där. Att sova den natten var extremt svårt, slumrade till och från men fick aldrig nån riktig sömn.
Dagen efter, i fredags, berättade läkarna att de inte hittade något allvarligt fel på mig. SKÖNT! Utan dom trodde att yrseln berodde på mina täppta bihålor. Jag blev därför utskiven och fick med mig avsvällande medicin hem. Enorm lättnad att få krama om hela familjen igen!
Yrseln har blivit bättre men finns där och lurar. Jag är rejält täppt och snorig och det rinner ut massor med var ur näsan. Jag känner mig trött och slut och måste vila åtminstone en gång om dagen än. Idag har jag i alla fall orkat bäddat rent i barnens sängar även om det skett under 4 timmars tid. Sakta men säkert. Det har varit en riktig pärs och den är inte över riktigt än.
För övrigt är magen rejält svullen än efter operationen. Det ser ut som om jag är gravid. Som ni ser på mina mått är magmåttet två centimeter större! Har fem hål på magen igen och ett sitter precis i naveln så jag kan inte ha byxor som sitter i midjan. Har hasat ner mina mjukisbyxor så dom sitter under magen. Sexigt värre!
Nu hoppas jag att jag snart blir frisk och kan återgå till jobb och träning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)