Har varken haft tid eller ork att skriva här. Fick feber igår och känner mig ganska matt men barnen måste ändå tas om hand och mat måste lagas och livet måste gå vidare så ingen tid att bara lägga sig ner och bara få vara sjuk. Det är det jag helst skulle vilja, bara lägga mig ner i soffan med täcke och kudde, en påse godis, nån bra film och bara få vara sjuk. Somna till om jag vill eller bara ligga och tomglo. Men inte då det finns inte i min värld just nu. Lilltjejen är nämligen ännu mera mammig nu. Hon är i min famn dygnet runt! Varför?? Jo i måndags var jag och klippte och färgade håret och hon fick vara hemma med mannen och storasyster. Det gick bra i två timmar men sen blev det kämpigt och när jag kom hem var hon jätteledsen. Hon sov vid min tutte i två timmar, direkt jag försökte lägga henne skrek hon. Sen på em åkte jag och storasyster och handlade och det skulle vi INTE gjort. Lilltjejen var helt slut av skrik och gråt när vi kom hem. Hon har inte släppt taget om mig sen dess. Sover med mig i sängen med tutten nära till hands. Lämnar jag henne skriker hon. Snacka om trauma för henne. Nu har jag lyckats lägga henne i sin säng för 20 min sen. Får se hur länge det håller. Hon har gråtit till några gånger, drömmer säkert.
Med mat och motion går det åt skogen eftersom jag är sjuk. Jag vill bli frisk nu så jag kan köra igång på crosstrainern igen.
För övrigt håller jag på att planera dop för fullt nu, bara 2,5 vecka kvar!
Det var allt för nu!
torsdag 25 februari 2010
måndag 22 februari 2010
Varit bortrest!
Jag har varit på besök i huvudstaden med familjen och det är varför jag inte skrivit här. Ursprungstanken med resan var att gå på Rammstein tillsammans jag och min man. Tyvärr blev det inte så av olika anledningar. Först bangade vår barnvakt ur. Frågade då mamma men hon fick inte ledigt. Frågade då svärmor men fick inte ens ett svar så jag slutade kämpa med att få lilltjejen att ta flaskan och sålde min biljett. Jättesurt då jag velat se dem länge länge. Jag fick istället vara kvar på hotellet med barnen.
I övrigt hälsade vi på min pappa som bor där. Det var jättetrevligt!
Vägde mig i morse. Trodde inte det skulle hänt nåt men vågen stannade på 141,4 kg vilket innebär en viktminskning på 2,4 kg denna veckan =). Härligt!
I övrigt hälsade vi på min pappa som bor där. Det var jättetrevligt!
Vägde mig i morse. Trodde inte det skulle hänt nåt men vågen stannade på 141,4 kg vilket innebär en viktminskning på 2,4 kg denna veckan =). Härligt!
tisdag 16 februari 2010
Hann inte med igår
Ok igår var en jäktig dag då äldsta dottern fick hög feber och hade det hela dagen. Jag var ju själv med båda barnen på fm med så det blev lite körigt kan man säga.
Jag hann i alla fall väga och mäta mig och det hade väl inte hänt så mycket.
Vikt nu: 143,8 vilket ger en total viktminsknig på 1 kg sen jag började. Inte så bra men alltid nåt. Får hoppas på lite neråt nästa vecka.
Måtten var desamma så jag skriver inte upp dem igen.
Har känt mig lite deppig igen nu, tror det beror på att dottern fick feber och jag blev orolig för att vi inte ska komma iväg till Stockholm i helgen som är planerat. Inatt hade hon också feber och 3.30 fick vi lov att ge alvedon. Sen sov hon ända till 9.30. Så länge har hon aldrig sovit och jag kan säga att jag blev väldigt orolig och var in flera gånger för att höra om hon andades. När hon äntligen vaknade var hon feberfri och tokbabblig. Hon har nu varit feberfri hela dagen men lite seg emellanåt. Det är bara att hålla tummarna att febern berodde på de 4 tänderna som är på gång och att den inte kommer tillbaka igen.
Tog med mig lilltjejen och åkte och handlade idag för att få lite lugn och ro. Hon somnade på stört i bilen och sov totalt i 3,5 timme i bilstolen. Hon har så svårt att komma till ro när storasyster är hemma och sover väldigt lite pga det så det var skönt att hon fick sova ordentligt.
Ja det var väl allt för denna gång!
Jag hann i alla fall väga och mäta mig och det hade väl inte hänt så mycket.
Vikt nu: 143,8 vilket ger en total viktminsknig på 1 kg sen jag började. Inte så bra men alltid nåt. Får hoppas på lite neråt nästa vecka.
Måtten var desamma så jag skriver inte upp dem igen.
Har känt mig lite deppig igen nu, tror det beror på att dottern fick feber och jag blev orolig för att vi inte ska komma iväg till Stockholm i helgen som är planerat. Inatt hade hon också feber och 3.30 fick vi lov att ge alvedon. Sen sov hon ända till 9.30. Så länge har hon aldrig sovit och jag kan säga att jag blev väldigt orolig och var in flera gånger för att höra om hon andades. När hon äntligen vaknade var hon feberfri och tokbabblig. Hon har nu varit feberfri hela dagen men lite seg emellanåt. Det är bara att hålla tummarna att febern berodde på de 4 tänderna som är på gång och att den inte kommer tillbaka igen.
Tog med mig lilltjejen och åkte och handlade idag för att få lite lugn och ro. Hon somnade på stört i bilen och sov totalt i 3,5 timme i bilstolen. Hon har så svårt att komma till ro när storasyster är hemma och sover väldigt lite pga det så det var skönt att hon fick sova ordentligt.
Ja det var väl allt för denna gång!
söndag 14 februari 2010
Nya tag!
Imorgon måste jag ta nya tag igen, kan inte hålla på såhär. Måste tänka på mitt liv och min framtid.
Såg på ett program idag som hette fatdoctor och då var det där en man som var 34 som vägde en bra bit över 200 kg. En läkare kommenterade hans fysik och sa att han ännu är så ung att han orkar bära vikten utan att den påverkar hans värden. Han är fullt frisk idag men när han närmar sig 40 har han inte många år kvar om några alls. Detta fick mig att tänka. Jag fyller ju 34 i maj och detta skulle innebär att jag inte kommer se mina barn växa upp om jag fortsätter såhär. Så nu får det vara slut, jag måste tänka på resten av livet också och inte bar att idag vill jag ha det och det. Om jag lever så så lever jag inte länge till. Jag måste skärpa mig nu!
Såhär såg mina mått ut när jag började i januari. Imorgon ska jag väga och mäta om mig få se om det hänt nåt överhuvudtaget.
Vikt: 144,8 kg
Längd: 165 cm
Bystmått: 135 cm
Midjemått: 135 cm
Stussmått: 142 cm
Lårmått: 77 cm
Vadmått: 47 cm
Överarmsmått: 47 cm
BMI: 53,2
(Fetma, jag bör gå ner 81 kg för att bli normalviktig)
Midje-höft-kvot: 0,92
(Kvinnor ska inte ha ett mått högre än 0,8 då ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar)
Nu får vi se om jag lyckats minska nåt överhuvudtaget eller om det bara är +.
Såg på ett program idag som hette fatdoctor och då var det där en man som var 34 som vägde en bra bit över 200 kg. En läkare kommenterade hans fysik och sa att han ännu är så ung att han orkar bära vikten utan att den påverkar hans värden. Han är fullt frisk idag men när han närmar sig 40 har han inte många år kvar om några alls. Detta fick mig att tänka. Jag fyller ju 34 i maj och detta skulle innebär att jag inte kommer se mina barn växa upp om jag fortsätter såhär. Så nu får det vara slut, jag måste tänka på resten av livet också och inte bar att idag vill jag ha det och det. Om jag lever så så lever jag inte länge till. Jag måste skärpa mig nu!
Såhär såg mina mått ut när jag började i januari. Imorgon ska jag väga och mäta om mig få se om det hänt nåt överhuvudtaget.
Vikt: 144,8 kg
Längd: 165 cm
Bystmått: 135 cm
Midjemått: 135 cm
Stussmått: 142 cm
Lårmått: 77 cm
Vadmått: 47 cm
Överarmsmått: 47 cm
BMI: 53,2
(Fetma, jag bör gå ner 81 kg för att bli normalviktig)
Midje-höft-kvot: 0,92
(Kvinnor ska inte ha ett mått högre än 0,8 då ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar)
Nu får vi se om jag lyckats minska nåt överhuvudtaget eller om det bara är +.
fredag 12 februari 2010
Är det våren som är i antågande?
Idag var jag själv med barnen på förmiddagen så vi passade på att vara ute i det underbara vårvädret. Solen sken, fåglarna kvittrade och det droppade från taket. Helt underbart! Lilltjejen somnade i vagnen på en gång så jag och stora tjejen lekte i snön, åkte pulka, gungade och sparkade boll. Efter det ringde vi mannen och beställde hem lunch. Den åt vi sedan ute i det fina vädret. Det kändes nästan som om vården var i antågande, riktigt härligt! Våren får mer än gärna skynda på nu, snön smälta och gräset komma fram. Jag längtar tills man slipper klä på barnen så mycket kläder och kan springa runt på gräset och ha det skönt.
onsdag 10 februari 2010
Amningskoma
Idag hade jag BVC tid på förmiddagen och lilltjejen växer och frodas som hon ska. På eftermiddagen hade jag en tid till psykologen 13.30. Jag dubblekollade igår kväll. Glömde självklart bort detta och kom på det 12.45. Skyndade att ge dottern mat, klä på oss och åka. Kom dit lagom till 13.30, satt och väntade men hon kom inte. Gick då och knackade på och det visade sig att jag då var 40 min sen. Snacka om total amningskoma! Nåja fick 20 min tid i alla fall och ny tid bokad om 3 veckor.
Mår bättre
Magsjukan höll bara i sig ett dygn som tur var =). Idag är det två dyng sen jag hade diarre och tre dygn sen jag kräktes. Skönt! Mår dock lite illa och blir yr ibland men det blir bättre när jag äter. Än så länge är resten av familjen frisk men jag är fortfarande orolig. Dottern blir hemma från dagis resten av veckan med. Hon får också vara hemma nästa vecka eftersom vi ska till Stockholm den helgen och jag vill inte att vi ska vara sjuka då.
Jag har ju inte vägt mig denna vecka så får ta det nästa måndag istället. Ingen idé när man har magsjuka liksom.
Skriver mer sen!
Jag har ju inte vägt mig denna vecka så får ta det nästa måndag istället. Ingen idé när man har magsjuka liksom.
Skriver mer sen!
måndag 8 februari 2010
Magsjuka
Ja då var det kört då. Min värsta mardröm är här eller den kom igår. Det var inte äldsta dottern som blev sjuk utan JAG. Ja så är det, tråkigt men sant. Vi var på babysim och minisim runt lunch sen åkte vi hem och åt lunch och jag passade på att sova middag med barnen. Vaknade kl 16, eller snarare blev väckt, kände mig yr, snurrig och groggy i kroppen. Tog inte lång tid innan det var dax att kissa från fel ställe. Har som tur är bara kräkts en gång och det var sent igår kväll men den framkallade jag själv genom att gå på toan och hosta för jag hade sån halsbränna. Nej magsjukan kommer från andra hållet. Hade feber och jätteont i kroppen inatt och på fm. Idag har jag dock ätit fil i små mängder några gånger plus hårt bröd. Nu på em åt jag potatismos och hårt bröd och har inte varit på toa sen kl 17. Bara att hoppas på att det inte blir nåt bakslag.
Mannen har fått vara hemma från skolan och stora tjejen från dagis idag. Förmiddagen sov jag nästan bort. Sen sov jag en stund på em när mannen tog med barnen ut. Nu ska jag strax lägga mig igen.
Nu är det bara att hoppas på att inte mannen och barnen blir sjuka. Det värsta skulle vara om man och stora dottern blir sjuka samtidigt. Phu då får jag det kämpigt med att hinna med amning och sjuk dotter. Håller tummarna för att de klarar sig.
Gonatt!
Mannen har fått vara hemma från skolan och stora tjejen från dagis idag. Förmiddagen sov jag nästan bort. Sen sov jag en stund på em när mannen tog med barnen ut. Nu ska jag strax lägga mig igen.
Nu är det bara att hoppas på att inte mannen och barnen blir sjuka. Det värsta skulle vara om man och stora dottern blir sjuka samtidigt. Phu då får jag det kämpigt med att hinna med amning och sjuk dotter. Håller tummarna för att de klarar sig.
Gonatt!
lördag 6 februari 2010
Firat en 40-åring
Jag har en kompis som jag känt sen 1992 och som jag lärde känna genom mitt X som är hennes bror. Jag var ihop med min kompis bror i 10 år så jag och min kompis är som systrar. Jag älskar henne lika mycket som en syster och kan bli lika arg på henne som en syster.
I veckan fyllde hon 40 år och idag hade vi ordnat en överraskningsdag för henne. Först var det ett gäng tjejer som hade fixat lite kul under förmiddagen och senare på dagen sammanstrålade vi med alla män, barn och föräldrar för mat och samkväm. Allt var en total överraskning för henne och jag hoppas hon tyckte om dagen.
Mitt X lämnade mig för en annan tjej och denna tjej är han idag gift med och har ett barn med. Det är 8 år sen nu det tog slut mellan oss och vi har inte setts sen dess. Konstigt med tanke på att jag är kompis med hans syster. I alla fall innebar även det att det var första gången jag träffade kvinnan som han lämnade mig för idag också. Vi hälsade civiliserat på varandra men pratade inte eller var i närheten av varandra på resten av dagen. Tyckte inte att jag behövde lägga ner mer energi på henne. Träffade ju också x:et då men det var ännu skummare för det tog ett bra tag innan han kom fram och sa hej till mig men det var bara ett hej sen gick han vidare. Man tycker ändå att om man varit ihop så länge så kan han bemöda sig med att prata lite mer med mig. Orkade inte tränga mig fram till han och hans fru under eftermiddagen för att prata så jag lät det vara. Pratade desto mer med hans föräldrar och kompisar som jag inte sett på evigheter. Jo föräldrarna träffar jag lite då och då men kompisarna har jag inte sett på evigheter. Tycker faktiskt det var lite dålig stil av honom. Det borde varit han som tog steget till att prata eftersom det var han som lämnade men men. Vem vet han kanske inte tordes prata med mig pga sin fru. Det är nämligen så att under några år efter han lämnat mig var hon skitsur på att jag och hans syster var kompisar och att jag umgicks med hans föräldrar. Detta skapade en dålig situation för syster och föräldrarna vilket ledde till att jag mer och mer avstod kontakt med hans föräldrar för att inte skapa bråk i familjen. Hans syster vägrade jag dock släppa taget om.
Vi var ihop under en så lång tid att hans föräldrar blev som mina andra föräldrar och hans syster som min syster. De gick igenom många svåra stunder med mig och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.
Dagen var dock trevlig och jag är glad att mötet äntligen skett om de så är 8 år efter det tog slut. Jag har INGA känslor kvar inte ens bitterhet eller ilska. Allt är över och det känns så himla skönt! Jag har mitt liv och min UNDERBARA familj nu som jag älskar över allt annat på denna jord. Jag är lyckligt lottad som fått en sån fin familj.
Är lite orolig för min äldsta dotter nu. Hon har alltid varit svår med mat och så och hon är en mycket liten 2-åring. Förra veckan var hon jätteduktig att äta, åt mycket och av det mesta men denna vecka är helt körd. Hon äter nästan ingenting förutom välling morgon och kväll, men idag ville hon inte ens ha vällingen. Hon drack tillslut halva flaskan efter mycket trug. Under dagen har hon då bara ätit lite banan, några pommesfrittes, två tuggor melon, en tugga hårt bröd, 4 pepparkakor, 1/4 macka och 5 potatiskrokar. Detta är inte mycket för en tvååring och att hon inte tog vällingen på kvällen gör mig ororlig att hon håller på att bli sjuk. Är sjukt nervös att det är magsjuka på G. Vi får väl se vad som händer under natten.
Nu ska jag nog snart gå och lägga mig så jag orkar amma inatt.
I veckan fyllde hon 40 år och idag hade vi ordnat en överraskningsdag för henne. Först var det ett gäng tjejer som hade fixat lite kul under förmiddagen och senare på dagen sammanstrålade vi med alla män, barn och föräldrar för mat och samkväm. Allt var en total överraskning för henne och jag hoppas hon tyckte om dagen.
Mitt X lämnade mig för en annan tjej och denna tjej är han idag gift med och har ett barn med. Det är 8 år sen nu det tog slut mellan oss och vi har inte setts sen dess. Konstigt med tanke på att jag är kompis med hans syster. I alla fall innebar även det att det var första gången jag träffade kvinnan som han lämnade mig för idag också. Vi hälsade civiliserat på varandra men pratade inte eller var i närheten av varandra på resten av dagen. Tyckte inte att jag behövde lägga ner mer energi på henne. Träffade ju också x:et då men det var ännu skummare för det tog ett bra tag innan han kom fram och sa hej till mig men det var bara ett hej sen gick han vidare. Man tycker ändå att om man varit ihop så länge så kan han bemöda sig med att prata lite mer med mig. Orkade inte tränga mig fram till han och hans fru under eftermiddagen för att prata så jag lät det vara. Pratade desto mer med hans föräldrar och kompisar som jag inte sett på evigheter. Jo föräldrarna träffar jag lite då och då men kompisarna har jag inte sett på evigheter. Tycker faktiskt det var lite dålig stil av honom. Det borde varit han som tog steget till att prata eftersom det var han som lämnade men men. Vem vet han kanske inte tordes prata med mig pga sin fru. Det är nämligen så att under några år efter han lämnat mig var hon skitsur på att jag och hans syster var kompisar och att jag umgicks med hans föräldrar. Detta skapade en dålig situation för syster och föräldrarna vilket ledde till att jag mer och mer avstod kontakt med hans föräldrar för att inte skapa bråk i familjen. Hans syster vägrade jag dock släppa taget om.
Vi var ihop under en så lång tid att hans föräldrar blev som mina andra föräldrar och hans syster som min syster. De gick igenom många svåra stunder med mig och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.
Dagen var dock trevlig och jag är glad att mötet äntligen skett om de så är 8 år efter det tog slut. Jag har INGA känslor kvar inte ens bitterhet eller ilska. Allt är över och det känns så himla skönt! Jag har mitt liv och min UNDERBARA familj nu som jag älskar över allt annat på denna jord. Jag är lyckligt lottad som fått en sån fin familj.
Är lite orolig för min äldsta dotter nu. Hon har alltid varit svår med mat och så och hon är en mycket liten 2-åring. Förra veckan var hon jätteduktig att äta, åt mycket och av det mesta men denna vecka är helt körd. Hon äter nästan ingenting förutom välling morgon och kväll, men idag ville hon inte ens ha vällingen. Hon drack tillslut halva flaskan efter mycket trug. Under dagen har hon då bara ätit lite banan, några pommesfrittes, två tuggor melon, en tugga hårt bröd, 4 pepparkakor, 1/4 macka och 5 potatiskrokar. Detta är inte mycket för en tvååring och att hon inte tog vällingen på kvällen gör mig ororlig att hon håller på att bli sjuk. Är sjukt nervös att det är magsjuka på G. Vi får väl se vad som händer under natten.
Nu ska jag nog snart gå och lägga mig så jag orkar amma inatt.
torsdag 4 februari 2010
Hur en läkare inte ska vara!
Som många andra här i vårt avlång land har jag en husläkare som jag inte valt själv utan blivit tilldelad. Tilldelningen går till så att den baseras på var man bor. Jag har haft otur!! Min husläkare är värdelös, ja helt värdelös. Några exempel:
1. Min man kommer genomförkyld till honom för att få hostmedicin. Mannen ska ta i hand när de ses men läkaren säger: " Jag tar inte i hand, jag har bacillskräck"
2. När man kommer till honom säger han alltid: "Vad tycker du jag ska göra åt det?"
3. När jag bad om hjälp för min övervikt fick jag tjata tjata tjata. Han tyckte inte det var så viktigt. Borde en männsika som äntligen kommit fram till att den inte klarar det själv då bli tagen på allvar.
4. När jag var gravid med mitt första barn hade jag enorm foglossning och fick lov att gå till honom för att få en remiss till sjukgymnast. Han undersökte mig, höfter och så och helt plötsligt utan att tala om eller fråga om liv trycker han mig mellan benen. Det kändes verkligen som ett övergrepp.
5. Han skickar ut en kallelse till mig om att jag har fått en läkartid men det står inte varför jag ska dit. Jag ringer för att fråga varför och får reda på att han fått remiss från kvinnokliniken men att sköterskan inte visste varför. Men för mig är det självklart att det är för cellprov då jag har haft cellförändringar. Borde man inte skriva i kallelsen vad det gäller. Jag vägrade dock gå till honom och fick en tid hos min barnmorska istället. Jag hade blivit jättearg om jag kommit dit och han skulle gräva i mig. NO WAY!
För några år sen när jag hamnade i en depression fick jag träffa en jättebra läkare när min husläkare var på semester och jag bad då att få byta husläkare till denne men det fick jag inte för han skulle snart gå i pension och tog inte emot nya patienter. Nu känner jag att jag fått nog i och med kallelsen och nästa gång jag ska dit ska jag begära att få en annan husläkare. Mina barn har jag aldrig skickat till honom utan begärt en annan läkare till och det ska jag göra för mig med nu.
Jag har inget förtroende för honom och nu får det vara nog.
Men mat och vikt går det åt skogen!! Mår för psykiskt dåligt!
1. Min man kommer genomförkyld till honom för att få hostmedicin. Mannen ska ta i hand när de ses men läkaren säger: " Jag tar inte i hand, jag har bacillskräck"
2. När man kommer till honom säger han alltid: "Vad tycker du jag ska göra åt det?"
3. När jag bad om hjälp för min övervikt fick jag tjata tjata tjata. Han tyckte inte det var så viktigt. Borde en männsika som äntligen kommit fram till att den inte klarar det själv då bli tagen på allvar.
4. När jag var gravid med mitt första barn hade jag enorm foglossning och fick lov att gå till honom för att få en remiss till sjukgymnast. Han undersökte mig, höfter och så och helt plötsligt utan att tala om eller fråga om liv trycker han mig mellan benen. Det kändes verkligen som ett övergrepp.
5. Han skickar ut en kallelse till mig om att jag har fått en läkartid men det står inte varför jag ska dit. Jag ringer för att fråga varför och får reda på att han fått remiss från kvinnokliniken men att sköterskan inte visste varför. Men för mig är det självklart att det är för cellprov då jag har haft cellförändringar. Borde man inte skriva i kallelsen vad det gäller. Jag vägrade dock gå till honom och fick en tid hos min barnmorska istället. Jag hade blivit jättearg om jag kommit dit och han skulle gräva i mig. NO WAY!
För några år sen när jag hamnade i en depression fick jag träffa en jättebra läkare när min husläkare var på semester och jag bad då att få byta husläkare till denne men det fick jag inte för han skulle snart gå i pension och tog inte emot nya patienter. Nu känner jag att jag fått nog i och med kallelsen och nästa gång jag ska dit ska jag begära att få en annan husläkare. Mina barn har jag aldrig skickat till honom utan begärt en annan läkare till och det ska jag göra för mig med nu.
Jag har inget förtroende för honom och nu får det vara nog.
Men mat och vikt går det åt skogen!! Mår för psykiskt dåligt!
tisdag 2 februari 2010
Viktuppgång igen
Igår var det ju vägdag igen och även denna gång hade jag gått upp vilket inte är så konstigt med tanke på mitt frosseri. Upp till 143 kg blev det.
På en månad har jag alltså gått ner 1,8 kg.
Alltid nåt men jag får inte fortsätta i denhät takten då har jag snart gått upp detta också.
Maten eller snarare godis/fika mm har intagits i massor även dessa två dagar men jag har i alla fall tränat. Igår var jag på linedance och idag på mammabarngympa.
En komisk händelse idag var när jag kom ut från mammabarngympan stod en manlig lapplisa vid min bil. Tiden hade gått över med 15 min tydligen. Jag väntade mig böter men han sa att han hade hört mig komma och inte skrivit ut nån än =). Det slutade med att han började prata om sina barn, blöjstorlekar, klädstorlekar mm och när jag satte in dottern i bilen började han leta fram bilder på barnen i mobilen och visade mig. Jag kom tillslut iväg utan böter =). Ibland ska man ha tur =)!
Imorgon fyller mannen år så vi har gjort en cheesecake till dess. Blir det imorgon då !
På en månad har jag alltså gått ner 1,8 kg.
Alltid nåt men jag får inte fortsätta i denhät takten då har jag snart gått upp detta också.
Maten eller snarare godis/fika mm har intagits i massor även dessa två dagar men jag har i alla fall tränat. Igår var jag på linedance och idag på mammabarngympa.
En komisk händelse idag var när jag kom ut från mammabarngympan stod en manlig lapplisa vid min bil. Tiden hade gått över med 15 min tydligen. Jag väntade mig böter men han sa att han hade hört mig komma och inte skrivit ut nån än =). Det slutade med att han började prata om sina barn, blöjstorlekar, klädstorlekar mm och när jag satte in dottern i bilen började han leta fram bilder på barnen i mobilen och visade mig. Jag kom tillslut iväg utan böter =). Ibland ska man ha tur =)!
Imorgon fyller mannen år så vi har gjort en cheesecake till dess. Blir det imorgon då !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)