Jag har en kompis som jag känt sen 1992 och som jag lärde känna genom mitt X som är hennes bror. Jag var ihop med min kompis bror i 10 år så jag och min kompis är som systrar. Jag älskar henne lika mycket som en syster och kan bli lika arg på henne som en syster.
I veckan fyllde hon 40 år och idag hade vi ordnat en överraskningsdag för henne. Först var det ett gäng tjejer som hade fixat lite kul under förmiddagen och senare på dagen sammanstrålade vi med alla män, barn och föräldrar för mat och samkväm. Allt var en total överraskning för henne och jag hoppas hon tyckte om dagen.
Mitt X lämnade mig för en annan tjej och denna tjej är han idag gift med och har ett barn med. Det är 8 år sen nu det tog slut mellan oss och vi har inte setts sen dess. Konstigt med tanke på att jag är kompis med hans syster. I alla fall innebar även det att det var första gången jag träffade kvinnan som han lämnade mig för idag också. Vi hälsade civiliserat på varandra men pratade inte eller var i närheten av varandra på resten av dagen. Tyckte inte att jag behövde lägga ner mer energi på henne. Träffade ju också x:et då men det var ännu skummare för det tog ett bra tag innan han kom fram och sa hej till mig men det var bara ett hej sen gick han vidare. Man tycker ändå att om man varit ihop så länge så kan han bemöda sig med att prata lite mer med mig. Orkade inte tränga mig fram till han och hans fru under eftermiddagen för att prata så jag lät det vara. Pratade desto mer med hans föräldrar och kompisar som jag inte sett på evigheter. Jo föräldrarna träffar jag lite då och då men kompisarna har jag inte sett på evigheter. Tycker faktiskt det var lite dålig stil av honom. Det borde varit han som tog steget till att prata eftersom det var han som lämnade men men. Vem vet han kanske inte tordes prata med mig pga sin fru. Det är nämligen så att under några år efter han lämnat mig var hon skitsur på att jag och hans syster var kompisar och att jag umgicks med hans föräldrar. Detta skapade en dålig situation för syster och föräldrarna vilket ledde till att jag mer och mer avstod kontakt med hans föräldrar för att inte skapa bråk i familjen. Hans syster vägrade jag dock släppa taget om.
Vi var ihop under en så lång tid att hans föräldrar blev som mina andra föräldrar och hans syster som min syster. De gick igenom många svåra stunder med mig och kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.
Dagen var dock trevlig och jag är glad att mötet äntligen skett om de så är 8 år efter det tog slut. Jag har INGA känslor kvar inte ens bitterhet eller ilska. Allt är över och det känns så himla skönt! Jag har mitt liv och min UNDERBARA familj nu som jag älskar över allt annat på denna jord. Jag är lyckligt lottad som fått en sån fin familj.
Är lite orolig för min äldsta dotter nu. Hon har alltid varit svår med mat och så och hon är en mycket liten 2-åring. Förra veckan var hon jätteduktig att äta, åt mycket och av det mesta men denna vecka är helt körd. Hon äter nästan ingenting förutom välling morgon och kväll, men idag ville hon inte ens ha vällingen. Hon drack tillslut halva flaskan efter mycket trug. Under dagen har hon då bara ätit lite banan, några pommesfrittes, två tuggor melon, en tugga hårt bröd, 4 pepparkakor, 1/4 macka och 5 potatiskrokar. Detta är inte mycket för en tvååring och att hon inte tog vällingen på kvällen gör mig ororlig att hon håller på att bli sjuk. Är sjukt nervös att det är magsjuka på G. Vi får väl se vad som händer under natten.
Nu ska jag nog snart gå och lägga mig så jag orkar amma inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar