Har varken haft tid eller ork att skriva här. Fick feber igår och känner mig ganska matt men barnen måste ändå tas om hand och mat måste lagas och livet måste gå vidare så ingen tid att bara lägga sig ner och bara få vara sjuk. Det är det jag helst skulle vilja, bara lägga mig ner i soffan med täcke och kudde, en påse godis, nån bra film och bara få vara sjuk. Somna till om jag vill eller bara ligga och tomglo. Men inte då det finns inte i min värld just nu. Lilltjejen är nämligen ännu mera mammig nu. Hon är i min famn dygnet runt! Varför?? Jo i måndags var jag och klippte och färgade håret och hon fick vara hemma med mannen och storasyster. Det gick bra i två timmar men sen blev det kämpigt och när jag kom hem var hon jätteledsen. Hon sov vid min tutte i två timmar, direkt jag försökte lägga henne skrek hon. Sen på em åkte jag och storasyster och handlade och det skulle vi INTE gjort. Lilltjejen var helt slut av skrik och gråt när vi kom hem. Hon har inte släppt taget om mig sen dess. Sover med mig i sängen med tutten nära till hands. Lämnar jag henne skriker hon. Snacka om trauma för henne. Nu har jag lyckats lägga henne i sin säng för 20 min sen. Får se hur länge det håller. Hon har gråtit till några gånger, drömmer säkert.
Med mat och motion går det åt skogen eftersom jag är sjuk. Jag vill bli frisk nu så jag kan köra igång på crosstrainern igen.
För övrigt håller jag på att planera dop för fullt nu, bara 2,5 vecka kvar!
Det var allt för nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar