torsdag 25 mars 2010

Less på allt!

Idag var jag till vårdcentralen för att träffa en läkare för att få en remiss till Skönvikt i Säter. Hade ju en remiss dit förut men när jag väl fick komma dit så var jag gravid med lilltjejen så jag kunde inte genomföra det. Vi pratade också om en Gastric bypass men ska jag göra en sån behöver jag ändå psykologhjälp eftersom jag måste komma åt den bakomliggande orsaken. Han visste inte så mycket om det så han skulle kolla upp det och återkomma nästa vecka. Jag sa nämligen att jag är intresserad av en sådan också för nu måste nåt hända. Det som är så förfärligt sjukt i detta landsting är att det är 2 års väntetid för att få komma till Skönvikt. Jag vill ju ha hjälp nu!!! Jag vill inte vänta så många år jag vill ha en förändring nu nu nu för jag klarar inte dethär själv och jag måste göra nåt.

Det var jättejobbigt att prata om min övervikt., mitt liv och varför jag är överviktig. Det river upp mycket som gör ont i mig så nu vill jag bara gråta. Jag vill sova och gömma mig från världen. Jag har så mycket i mitt bagage som jag tror är en stor anledning till att jag inte klarar dethär på egen hand. Det har hänt mycket i min barndom som river och tär i mitt inre, mycket jag mínns men även sånt jag tror finns där som jag trängt undan som behöver komma fram till ytan. Jag är en sargad människa och jag behöver HJÄLP!!!! Jag vill leva och må bra! Jag vill gå ner i vikt och kunna leva med mina barn och min familj fullt ut och jag vill känna mig hel inombords. Jag har inte råd just nu att gå till en psykolog själv för att gå igenom hela  mitt liv. Den ekonomin finns inte på en föräldrarpenning och ett studielån. Hur ska en stackare som jag klara dethär?? Just nu känner jag ingen lust alls för nåt inte ens för mina barn. Det känns bara jobbigt alltihop och bara att skriva det gör att tårarna börjar rinna för jag känner mig som en sån värdelös mamma och människa. Ni får inte tro att jag inte älskar mina barn för det gör jag det är dem och min man jag lever för. Hade jag inte haft dem vet jag inte om livet hade varit värt att leva. Vet inte om jag hade orkat då!

Mina högsta önskningar just nu är att jag ska få hjälp med att gå ner i vikt, att ta tag i mitt bagage, att vi alla ska bli friska och pigga och att det ska bli VÅR. Kanske våren kan få mig att börja må bättre och se lite ljusare på tillvaron. Hur ska jag få dessa önskningar att bli verklighet??

En rad ur låt passar in på hur jag känner just nu:
"Se mig för här är jag, min enda längtan här och nu, älska mig för den jag Är!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar