Jag skäms, jag skäms jättemycket. Inatt sa jag "håll käften" till min man. Dessa ord har aldrig någonsin kommit ur min mun tidigare och jag kände redan när jag sa det att jag mådde dåligt. Man får inte säga så till någon man älskar och delar sitt liv med. Det är så barnsligt och fånigt gjort.
Varför gjorde jag det då? Jo mellantjejen vaknade och var ledsen i natt. Mannen gick upp och satt där ett tag sen gick han på toa. Då kom hon gråtandes in till vårt rum. När mannen var klar på toa gick han och la sig i vår säng och jag frågade hur han tänkte nu. Ja hon får väl ligga här. Jag blev då så arg att jag sa att det brukar vi ju inte göra och du vet att det inte funkar och sen kom de där orden som jag skäms så för. Sen gick jag in med mellantjejen till sitt rum och där satt jag sen i 1,5 timme och mådde dåligt. Kände att nu har jag verkligen sjunkit så lågt man kan komma. Jag förstår inte hur jag överhuvudtaget kunde säga så. Det är så fult och så dumt av mig.
När han kom upp bad jag om ursäkt. Han sa att det var ok men han verkade sur ändå. Känns fortfarande spänt. Inte alls kul!
Jag känner att jag håller på att förlora allt jag älskar. Jag har knappt några vänner kvar som jag umgås med. Jag tycker jag försöker nå ut till dem men de är som jag stressade och har massor med barn. Saknar mina vänner jättemycket och skulle verkligen verkligen vilja umgås med dem. Inatt när jag sa dedär orden kändes det som att jag skulle förlora min man också. Jag vill inte det! Jag vill ha mina vänner och min man kvar, de är ju min trygghet i livet.
Gonatt från barnsliga jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar