Förbannade bihålor!

Ja det är dessa bihålor igen, täppt täppt täppt. Ont, trött och allmänt sjuk. Känns inte alls kul. Hemma fortfarande från jobbet då jag ena dagen känner mig bättre för att nästa dag ligga däckad. Magen sväller upp som om jag vore gravid emellanåt också, sådär 7 månaden. LOVELY!

Är så trött på det här och har tappat lusten att göra nåt. Bara ser på film och serier hela dagarna fast jag kanske skulle passa på att göra nån nytta men nej då. BLÄ säger jag bara.

Uppdatering!

Har inte haft kraft eller ork att uppdatera här även om jag velat. Men nu har jag uppdaterat min vikt och ska skriva ett inlägg om vad som hänt sen sist.

Förra måndagen 9.30 blev jag inlagd på avd. 44 i Mora. Jag fick börja med att ta prover, träffa läkare och narkosläkare. Jag berättade för narkosläkaren att jag var väldigt rädd inför denna operation eftersom jag efter min GBP fick blodtrycksfall och mådde jättedåligt. Det kändes som att han inte lyssnade på mig och jag blev bara mer rädd. Jag fick i alla fall ett rum med två bäddar men var själv. Jag var klar vid 13 med det och därefter åkte jag hem till min farmor och farfar som bor i Mora och hälsade på dom. Kom tillbaka till avdelningen vid 19-tiden på kvällen. Då var det bara en väntan till nästa dag till operationen skulle ske.

Tisdag väcktes jag 06:00 för att få värktabletter och duscha med descutan. Jag var planerad som första operationen för dagen vilket kändes kanon. 07:45 skjutsades jag upp till operationen och väl där togs jag om hand om världens goaste narkosläkare. Berättade även för honom om min rädsla och det kändes som han verkligen lyssnade på mig och förstod mig. Han talade hela tiden om vad han gjorde, vilka apparater han kopplade in mig på. Han tog också på mig varje gång han gick förbi mig och det var extremt lugnande. Innan han satte in sömnmedlet bad han mig tänka på nåt riktigt roligt som jag gjort eller skulle göra och den tanken skulle jag hålla hela tiden. Sen blev det svart!

Nästa minne är att en sköterska talar om att jag är på uppvaket och frågar hur ont jag har. Jag orkar inte prata så jag visar med fingrarna. Mer medicin och sen slocknar jag igen. Vaknar sen till liv vid 13 då dom frågar om jag vill komma upp till avdelningen. Samtidigt kommer narkosläkaren in med en ny patient som ska vakna till liv och ha frågar hur jag mår. Kändes tryggt.

När jag kommer ner på avdelningen har jag fått en rumskompis, blä. Nåja det var en trevlig kvinna som skulle genomgå samma operation som jag, ta bort gallan, dagen efter. Hon var väldigt nervös och orolig och hade massor med frågor. Det var skönt att ha någon att prata med. Jag fick börja dricka vatten på en gång. Hade dock svårt att komma igång med kisseriet som vanligt för mig. Tog mycket vatten, vilja och tankekraft för att få till det första gången. På kvällen fick jag äta vanlig mat. Helt otroligt att man kan genomgå en operation i magen och bara timmar efter äta vanlig mat. På kvällen satt jag i dagrummet och pratade med en man som skulle genomgå en GBP dagen efter. Det var ett mycket spännande och givande samtal.
Hade svårt att sova på natten så vid tvåtiden fick jag en insomningstablett för att få några timmars sömn i alla fall.

På onsdagen blev jag utskriven och åkte hem. Mådde riktigt bra även om jag var trött och sov 3 timmar när jag kommit hem. På natten till torsdagen vaknade jag och kände mig yr och och konstig. Sov dåligt resten av natten. Hela torsdagen var jag extremt yr och kunde knappt sitta upp utan låg mest hela dagen. Hade också svårt att äta, fick ont i magen varje gång och yrseln blev värre. Flera gånger var jag redo att ringa min man och be honom komma hem och skjutsa in mig till akuten men jag sov bort dagen istället. På kvällen när vi ätit middag däckade jag ännu en gång i sängen. Min man blev jätteorolig och ville åka in med mig men jag ville inte lämna barnen igen. När barnen väl lagt sig bröt jag ihop. Mådde så sjukt dåligt! Ringde 1177 och fick rådet att direkt åka in till akuten. Svärföräldrarna kom hit och mannen skjutsade in mig. Det gick sedan i en rasande fart på akuten EKG och provtagning omgående och sen kom en läkare in som gjorde en grundlig undersökning av hela mig. Balansövningar mm. Proverna var bra men läkaren var orolig och ville göra en skiktröntgen på min hjärna då jag hade symptom som inte kunde utesluta propp eller blödning i hjärnan. HJÄLP! Jag blev därför inlagd igen och skickad till röntgen. Jag kan säga att jag var rejält rädd vid det här laget och fick ångest över att jag inte hade hunnit krama två av barnen gonatt och sagt att jag älskade dom. Jag var så rädd att jag skulle dö!
Kom till en avdelning som kändes som en rest från 70-talet, utdömd och läskig, som en skräckfilm. Fick ett tvåbäddsrum igen men var inte själv. Många tårar föll när mannen fick lov att åka. Usch va rädd jag var att aldrig få se dom igen. Efter ca 30 min kom en sköterska in som berättade att jag i alla fall inte hade någon blödning i hjärnan. Lättnad även om oron fortfarande fanns kvar där. Att sova den natten var extremt svårt, slumrade till och från men fick aldrig nån riktig sömn.

Dagen efter, i fredags, berättade läkarna att de inte hittade något allvarligt fel på mig. SKÖNT! Utan dom trodde att yrseln berodde på mina täppta bihålor. Jag blev därför utskiven och fick med mig avsvällande medicin hem. Enorm lättnad att få krama om hela familjen igen!

Yrseln har blivit bättre men finns där och lurar. Jag är rejält täppt och snorig och det rinner ut massor med var ur näsan. Jag känner mig trött och slut och måste vila åtminstone en gång om dagen än. Idag har jag i alla fall orkat bäddat rent i barnens sängar även om det skett under 4 timmars tid. Sakta men säkert. Det har varit en riktig pärs och den är inte över riktigt än.

För övrigt är magen rejält svullen än efter operationen. Det ser ut som om jag är gravid. Som ni ser på mina mått är magmåttet två centimeter större! Har fem hål på magen igen och ett sitter precis i naveln så jag kan inte ha byxor som sitter i midjan. Har hasat ner mina mjukisbyxor så dom sitter under magen. Sexigt värre!

Nu hoppas jag att jag snart blir frisk och kan återgå till jobb och träning!

Operationsdags...

Imorgon ska jag skrivas in på kirurgen för operation på tisdag för att ta bort min galla. Nu har jag mentalt laddat för detta och tycker att det ska bli skönt att få det gjort då jag har haft mycket ont i gallan i några veckor. Jag är dock osäker på om det blir av eftersom jag är täppt i näsan och snorig. Känner mig inte sjuk men täppt. Känns som det är på väg mot bihålorna. Blir väl bara att åka in och se om jag får opereras. Det jobbiga är att jag inte ska opereras här i stan utan måste åka ända till Mora så om det inte bli operation blir det en lång resa hem igen =(.

Ska erkänna att jag är rädd, riktigt rädd. Detta eftersom jag blev så dålig efter min gastric bypass. Fick ju skov av blodtrycksfall, puls fall och syresättningsfall hela eftermiddagen och natten efter operationen. jag trodde jag skulle dö och det var så sjukt vidrigt. Så nu är jag riktigt rädd men hoppas att narkosläkaren tar min oro på allvar.

Ska gå och lägga mig nu och hoppas på att jag ska kunna sova.

Håll tummar och tår för mig!

Nu gick det äntligen rejält nedåt igen!

Efter att ha stått i princip still, upp och ner 0,5 kg, i 6 veckor fick jag denna vecka 2 kg minus. Kändes skönt och beror antagligen på att vi dragit in på godis, fika och snacks under veckodagarna, bara helgerna som det är tillåtet. Mitt första mål nu är 85 kg och sen under gränsen för FETMA!! Tänk när jag bara kan säga att  jag är överviktig och inte har fetma längre. Vilken lycka!

Att inte äta godis, snacks och fika under vardagarna har gått bra men har varit jobbigt vissa kvällar. Det är ju då suget kommer, när barnen har lagt sig och man får en stund för sig själv. Då är det så gott att få mysa med något. Nu har det blivit proteinrika kvällsmål istället samt frukt. I fredags kväll när jag skulle äta lite godis så tålde jag bara 3 godisar innan jag fick hjärtklappning, så fort hade min kropp vant sig av med sockret. Så vanligt plockgodis har inte varit så gott i helgen, däremot har julgodiset slunkit ner.

För övrigt är det jobb som gäller nu. Träningen förra veckan blev ingenting men imorgon ska jag prova på afrikansk dans. Ska bli spännande!

Gonatt på er!

GOTT NYTT ÅR!

Då var 2013 slut och ett nytt år har börjat.

Mitt 2013 har varit spännande. Jag har gått ner massor i vikt, fått tillbaka livsglädjen och orken. Det har såklart varit upp och ner men sammanfattningsvis har min viktnedgång gjort detta år till ett kanonår. Jag är så nöjd och glad.

Jag står nu ganska still i vikt och har gjort i snart 6 veckor, upp nåt hekto och ner nåt hekto. Ligger mellan 88-89 kg. Känner ingen stress över detta utan då får kroppen en chans att återhämta sig för att förhoppningsvis gå ner mer sedan.

Mitt mål med min viktnedgång under 2014 är att nå under 80 kg, då lider jag ej längre av fetma och det skulle vara så grymt. Den vikt jag skulle vilja nå är 70 kg. Lägre än så behöver jag inte gå!
Så under 2014 ska jag fortsätta kämpa på med min livsstilsförändring för att nå mitt mål under 80 kg.

Jag och min man har gett ett nyårslöfte. Det är att följa barnens regler när det gäller snacks och godis. Det ska bara vara fredagsmys och lördagsgodis, inget dom övriga dagarna. Detta för att få en bättre hälsa på oss båda och för att jag ska ha en chans att nå mitt mål på under 80 kg.

Jag SKA inte hamna över 100 kg igen, det FÅR jag inte göra!

Så nu kör jag vidare med min träning och mitt liv och hoppas på att 2014 blir ett mycket bra år med många möjligheter och stor lycka.