onsdag 26 september 2012

Slutade äta

När jag var runt 21 år så var jag i Belgrad 1 år. Jag var där som barnflicka och det var långa ensamma dagar när barnet var i skolan. Jag började därför ganska omgående att träna på dagarna, i hemmet. Jag började med styrketrännig. Fyllde pet-flaskor med vatten som jag hade som vikter och så körde jag 2 timmar om dagen minst. Mitt mål varje dag var att göra 1000 situps. Galet va! Det gick bra och jag fördrev ju tiden med detta vilket gjorde det som en nödvändighet för att överleva. Efter 1 månad tänkte jag att jag skulle börja väga mig. Detta ledde till att jag vägde mig varje morgon och varje kväll till att börja med men det utvecklade sig till att jag vägde mig varje gång jag ätit nåt. Detta resulterade i att jag till slut slutade att äta. Jag åt 1 kopp yoghurt med socker på per dag och drack sen vatten. Jag fortsatte att väga mig hela dagarna och tränade tränade. Nu hade vi flyttat till ett hus med 3 våningar så jag sprang upp och ner för dessa dagarna i ända för att träna. Mina 1000 situps fortsatte jag med och nu kunde jag nästan köra alla på en gång. GALET! Ibland tog suget över och jag köpte mig en chokladkaka på vägen hem efter jag lämnat pojen i skolan. När jag kom hem smällde jag i mig dendär chokladkakan men med sån ångest att jag stoppade fingrarna i halsen och kräktes upp den för att sen träna som en galning. Jag höll på såhär i 6 månader och gick ner MASSOR i vikt. När jag sen kom hem till Sverige över jul blev min mamma rädd för hur jag såg ut. Jag har aldrig varit så smal någon gång och hon tyckte jag såg sjuk ut. Jag var bara nöjd, dessutom hade jag magrutor, det ni. Mamma pratade massor med mig och hur jag mådde och så och jag lovade att börja äta igen. Det gjorde jag också och det var väl tur det för vem vet hur det gått annars efter ytteligare 6 månader sådär.



Det var lätt att inte äta, hungern försvinner tillslut och det var en mycket effektiv metod det måste jag säga men inte hälsosam för fem öre. Jag förstår inte hur jag kunde göra så mot mig själv.



Jag är mycket sån som person, det är antingen eller. Antingen kör jag nåt för fullt eller inte. Det är svart eller vitt och finns ingen gråskala.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar