Varit under isen men är påväg upp igen!

I söndags kväll när jag la mig var jag så sjukt frusen. Hade extra ullfilt på mig men frös ändå. Framåt morgonen blev jag kokhet istället och som jag skrev tidigare så vaknade jag med feber, 39 grader. Jag som aldrig har med än 38. Jag mådde riktigt piss! Febern höll i sig på tisdag morgon hade jag lika hög feber så när familjen gick till dagis och jobb slocknade jag på stört och vaknade först 4 timmar senare. Försökte peta i mig lite mat men det blev sängen igen. Har varit riktigt under isen dessa dagar men natten till onsdag släppte äntligen febern och jag började må bättre.

Igår var jag och tog bort agafferna. Var lite rädd för att det skulle göra ont men det gjorde det inte, det stack litegrann ibland bara. 14 agaffer hade jag fördelat över mina 5 hål. Allt hade läkt ihop fint men dom satte ändå strips och tejp som ska sitta 3 dygn. Ju bättre de sitter ju finare ärr får jag. Känns skönt att vara av med agafferna, det spänner inte lika mycket.

Pratade med dietisten Anette på Skönvikt igår också för jag kände jag behövde prata lite om dethär med maten. Jag tycker inte jag får i mig tillräckligt med protein och sen har jag svårt att ens få i mig 1,5 dl åt gången. Blir alltid att jag inte äter upp. Jag berättade också att jag varken känner hunger eller mättnad och att jag inte tycker mat är gott utan bara ett nödvändigt ont. Hon sa att jag fått en omedelbar effekt av operationen på två plan, dels mättnadskänslan och dels en avsmak för mat. Hon trodde dock att detta skulle ge med sig i sinom tid men att jag nog aldrig kommer uppleva hunger och mättnad på samma sätt som innan. Hon tyckte inte heller jag skulle lägga så stor vikt just nu i puré fasen på om jag får i mig tillräckligt med protein eftersom jag får i mig så lite ändå utan att jag istället försöker få i mig något, dock ej snabba kolhydrater. Det är då inte ett problem då jag tycker allt är för sött, tunga krullar sig. Frågade också hur det var med bubbelvatten eftersom jag på sjukhuset fick en flaska Loka att dricka men som de sen bråskande tog ifrån mig och sa att jag inte alls fick dricka. Dietisten sa att det fick jag visst men att jag måste känna efter själv så det inte känns konstigt. Kändes skönt att få bolla de funderingar jag haft.

Idag är sista dagen på min sjukskrivning men jag har tagit en semesterdag imorgon så jag får nån extra dag på mig. Känns lite läskigt att börja jobba redan eftersom varje måltid tar sån extremt lång tid. Sen får jag ju såna enorma magkniper när det är dax att göra nr 2. Blir illamående och darrig och kanonont i magen. Får väl se hur det går när jag väl börjar!

Vaknade med massor med feber!

Hade en tuff natt där lillan var orolig och inte kunde sova. Hon hostade och grät...jag frööös. Framåt 4-5 tiden blev jag tokvarm och törstig. Tog hastigt någon klunk vatten som såklart blev för mycket då man är lite för trött och jag började må illa. Sov inte alls bra! När jag vaknade var jag skållhet och mådde verkligen piss. Kollade tempen....39 grader! Jag som aldrig burkar ha över 38 grader. Lyckades peta i mig lite alpro soya yoghurt och alvedon. när man och barn gått la jag mig i sängen och sov 45 min.

Hade sen långt tillbaka en inbokade klipptid och trots febern tog jag mig dit då jag vet att om jag bokat av hade jag inte fått någon tid förrän nästa år. Det gick ändå bra att va där. Klippte av mig håret och färgade jättecoolt. Är hur nöjd som helst!

Hemma igen kom febern tillbaka så det blev nya alvedon. Nu ska jag strax lägga mig.

Vägde mig i morse 136,7 kg. Har nu gått ner 14,8 kg. Mätte mig dock inte eftersom jag mådde så dåligt så det gör jag imorgon.

Natti natt!

Förkyld!

Nu har familjens förkylning även bitit tag i mig. Haft ont i huvudet i tre dagar och är snorig. Blä! Lillan är värst jättehosta,  grönt snor o lätt ögoninfektion. Nu hes me :-(

Idag tog jag bort plåstren då de höll på att lossa. Såg ganska läskigt ut med häftklamrar på magen. Nu är det bara tejp över. På onsdag ska kamrarna tas bort. Känns som att det kan göra ganska ont.

Imorgon ska jag klippa o färga håret :-).

Blomma från jobbet

Idag kom en kollega från jobbet förbi med en fin blomma. Va glad jag blev att dom tänker på mig.

Fragminsprutor

Ändå sedan den 11 november, dagen innan min operation, har jag tagit Fragmin sprutor. På sjukhuset fick jag hjälp men hemma gör jag det själv. Fragmin sprutan ska minska risken för proppar efter operationen.  Nu har jag bara några dagar kvar med dessa.

Ingenting smakar gott!

Det är konstigt att jag inte tycker någonting smakar gott. Fast jag kan känna att det ska vi äta idag, det blir gott. När jag väl sätter mig ner och äter är det inte gott. Det är inte äckligt heller men det är inte sådär så man vill äta mer om ni förstår vad jag menar. Det är inte ens så att jag känner att jag vill äta upp det lilla jag lagt på tallriken. Nu är det ju oftast så att jag inte ens äter upp det som ligger på tallriken för det tar stopp men suget att ta mer finns inte. Är ju aldrig hungrig längre! Det är en sån konstig känsla att varken vara hungrig eller sugen.

Igår var jag och handlade, gick förbi godishyllorna men kände inget behov av att köpa. Kände mig inte ens lockad. Lukten gjorde mig inte sugen. När jag kom hem frågade mannen om jag köpt nå lördagsgodis till honom och det hade jag ju inte. Han frågade om jag ens tänkt på det. Nej det hade jag inte. Jag bara gick förbi! Jag bara gick förbi! Hur ofta i mitt liv har jag gjort det utan att ens snegla och bli lite sugen? ALDRIG!! Vad är det som hänt egentligen? Var det magen eller hjärnan de opererade? Nåja jag ska inte ropa hej än, det är bara knappt 2 veckor sen jag opererade mig så suget efter gotta kanske kommer tillbaka. Det är skönt så länge det varar i alla fall =).

Har både igår och idag vaknat med huvudvärk. Känner att förkylningen hela familjen hade när jag kom hem även har bestämt sig för att göra fäste i min kropp. Det kliar o halsen och snorar =(. Känns inte som jag har ork med en förkylning också just nu. Räcker med att återhämta mig efter operationen och få till det med maten.

Jag har helt fastnat i Prison break och ser x antal avsnitt varje dag. Så skönt att bara få göra det jag vill =). Sen är han ju så fin att titta på med, det skadar inte =).

Varför gör det så ont i bröstkorgen?

Nu är det över en och en halv vecka sen jag opererade mig, tiden går så fort, men jag har fortfarande så ont i bröstkorgen. Det gör ont när jag rapar, hickar, tar djupa andetag, när jag torkar mig på toa, när jag hostar, och när jag försöker ligga på sida på natten. Känns som nåt är av! Det gör också ont i vänster bröst, vet inte om det är inne i själva bröstet, i muskeln eller i hjärtat, men känns mest som om muskeln är sträckt. Varför gör det fortfarande så ont?

Tycker alltid jag lägger på minimalt med mat på tallriken till lunch o middag men jag får aldrig i mig alltihopa. Det är inte så att jag känner mig mätt men det tar liksom stopp. Sen smakar inget gott heller, antagligen för att jag inte är hungrig eller sugen på nåt. Jag äter för jag måste äta med ca 2 timmar emellan varje måltid men jag äter inte för att jag känner någon hunger eller något sug. Det finns inte! Jag kan tänka att jag vill ha det eller det till middag men när jag väl äter det smakar det inte alls lika gott som jag föreställt mig. Ganska tråkigt faktiskt!

Idag vaknade jag med sprängande huvudvärk i höger tinning så nu sitter jag här och försöker få i mig alvedon. Förr kunde jag svälja 7-10 tabletter på en gång men nu måste jag dela varje tablett och svälja varje halva för sig. Provade att svälja en hel vitamintablett i helgen med resultatet att den fastnade, det kändes som om den satt fast i halsen och jag började må illa och bli yr. Fick lägga mig ner tills den hade passerat. Så nu vågar jag inte ta hela tabletter igen utan får snällt dela på dom och ta en halva i taget.

Hade tänkt jag skulle börja får lite ork att pyssla lite här hemma nu när jag för en gångs skull är hemma själv på dagarna men icke sa nicke. Är så trött och orkar ingenting, vill bara sova, vila och slappa.

Jag har som mål att gå ut och gå varje dag även om det nu till att börja med bara är minimala promenader. Om jag är iväg på något annat en dag så tas promenaden bort. Har varit duktig och tagit min promenad varje dag och det känns bra. Skulle dock vilja utöka den något snart.

Nej nu ska jag ta o bädda sängarna och förska göra nåt.

Ha en bra dag!

Magknipet har gått över till ont hela tiden

Mitt magknip som jag skrev om i förra inlägget har nu gått öve till ont hela tiden. Inte jätteont men ett malande mest hela tiden. Det beror förhoppningsvis på omställningen från 5 veckors flytande kost till att gå över i allt äta purémat och knäckebröd. Kanske blir tungt åt magen. Mellis blev därför bara alpro soya "yoghurt". Känns inte kul alls! Orkar inte göra någonting idag på grund av detta. Ligger nerbäddad i sängen med filtar och ser på avsnitt efter avsnitt av prisonbreak.

Får i alla fall njuta av denna snygging =)!

Trött trött trött, magknip och dumping på det

Jag är så förbaskat trött, konstant. Det känns som i början när man är gravid och kan sova precis hur mycket som helst och var som helst. Det är sjukt jobbigt. Igår sov jag nästan tre timmar på dan men somnade ändå som en klubbad säl på kvällen och när resten av familjen skulle gå upp var jag så slut att jag fick tvinga mig ur sängen. Känner mig helt färdig hela tiden och vill bara sova sova sova.

Jag får också enorma magknip nu när jag börjat äta purémat. Det gör satans ont men det går över så det är inte ihållande i alla fall. Men jag märker att jag är extra vaksam till allt jag känner.

Igår kväll fick jag en lätt dumping tror jag. Jag åt keso med en barnfruktpuré med kiwi och päron. Efter jag ätit upp blev jag yr i huvudet, lite lätt hjärtklappning och svettig. Det höll bara i sig i ca 15 min som tur var.

Viktnedgång först veckan efter operation

Det blev 2,4 kgs nedgång denna vecka, så nu har jag gått ner totalt 13 kg. Känns så skönt! Under fliken vikt har jag redovisat mina förändringar denna vecka.

Jag mår ok men har lite ont än

Jag mår ganska bra faktiskt men har fortfarande ont i höger sida samt i bröstbenet mellan tuttarna. På höger sida känns det som om jag har en sträckning i musklerna och den känslan kommer även i ryggen. Jag blir lätt trött och slut i ryggen på höger sida.

Helgen har fortlöpit men det har inte blivit lika mycket vila under helgen som jag hade behövt. Hela familjen har varit sjuka, förkylda med värsta hostan. Lite knöliga nätter har det varit och då har man blivit tröttare på dagen.

Det gör ont i bröstbenet när jag får mycket luft i strupen och behöver rapa. Det blir liksom svårt att rapa och  hela bröstkorgen känns öm. Ibland kan det också göra ont i bröstkorgen när jag andas, speciellt om jag blir lite andfådd.

Jag är aldrig hungrig, känner ingen hunger alls och allt är ett plant läge. Ingen hunger och ingen äckelmättnad. Annars tycker jag att det gått bra med maten men jag har svårt för soppa så idag har jag börjat med purémat. Till frukost blev det en hård macka med lätt mjukost med räksmak och ett mosat ägg ovanpå samt lite alpro soya "yoghurt".  Till lunch åt jag en barnmatsburk men fick magknip efteråt.

Jag är väldigt trött hela tiden och sover mycket på dagarna när barnen är på dagis. Beror väl på att jag får i mig lite lite med näring.

Min först utmaning!

Jag bestämde mig redan på sjukhuset att jag varje dag skulle ta en promenad. Så min utmaning idag var att gå en superkort promenad som normalt bara tar 3-4 minuter. Det tog idag nästan 10 minuter. Magen känns som en sten som slår ner för varje steg och det gör ont i vänster sida. Men jag gjorde det och det känns bra. Är dock helt slut nu =).

Tycker det är svårt dethär med maten eftersom jag inte känner nån hunger. Äter för jag måste inte för att jag är hungrig. Känner inte att jag blir sådär mätt heller och då är det också svårt. Men jag kämpar och kämpar.

I övrigt har jag sovit 3 timmar på förmiddagen och sen mest pysslat med bloggen.

Det är svårt när man känner sig otillräcklig...

Att få komma hem har både varit positivt och negativt. Jag är så glad över att få vara med min familj men känner mig så enormt otillräcklig när jag inte kan lyfta upp mina barn, bära dom eller sitta på golvet och leka med dom. Lillan står vid mina fötter och skriker och tårarna sprutar, dom stora tjejerna slåss över vem som ska sitta bredvid mig och jag känner mig otillräcklig. Dessutom allt man ser allt som måste göras hemma är så stressande.

Gjorde alldeles för mycket igår så på kvällen hade jag jätteont i magen och hela kroppen. Hur ska jag lyckas balansera detta, både kunna vara en tillräckligt bra mamma och vila. Känns som en omöjlig ekvation. Jag känner mig inte bara slut i kroppen nu utan även i huvudet! Jag vill ju så gärna göra massor med dom men orkar och kan inte än. Får ångest att mannen få dra ett så stort lass i hemmet och jag bara ligger eller sitter.

Med maten går det sådär. Svårt tycker jag att sitta lääänge och i lugn och ro och äta med barnen skrikandes och stressandes runt omkring mig. Nu på morgonen åt jag min yoghurt alldeles för fort så det började vattnas i munnen. Var bara att sluta!

Alla sa innan operationen att jag skulle bli förvånad av hur snabbt jag blir mätt och från mätt till äckelmätt är gränsen såå kort. Jag har inte ännu upplevt detta. Däremot är jag aldrig hungrig. Jag äter mina mål för att jag vet att jag måste men jag är inte hungrig. Jag kan känna att jag blir lite yr i huvudet eller att det vattnas i munnen när jag äter och detta har jag tagit som ett tecken på att det är bra nu. Magen kanske inte kommit igång än.

För örvrigt ser jag ut som om jag blivit misshandlad. Jag är blå på armarna och händerna. Jag har ett gigantiskt blåmärke på vänster sida om magen och sen alla dessa stora plåster på magen. Jag känner mig också misshandlad, framförallt i magen. Ska försöka lägga ut lite bilder senare.

Nu ska jag försöka få på mig lite kläder och dricka vatten och ta lite lite mellis för jag känner att jag måste sova. Bra om jag kan få i mig lite till innan jag somnar.

Onsdag efter operationen

Natten var svår! Hade svårt att hitta nån skön ställning att sova i. Blev störd av rumskompisarnas snarkande, hostande, kräkande mm. Ville ligga på sidan men det kändes som allt i magen bara åkte runt och det gjorde fasansfullt ont. Blev dock några sammanhängande timmar.

Onsdagen på sjukhuset spenderade jag med att äta med tesked hela dagen. Fick fil till frukost, 1 dl. Det tog över en timme att få i mig. Tyckte jag bara satt med en skål eller ett glas i handen hela tiden och åt med sked. Fick ändå i mig för lite enligt sköterskorna så jag stöddes med dropp hela dagen. ca 900 ml fick jag i mig själv under dagen men det ska ligga på runt 1500 ml. De varma sopporna jag fick under dagen var vidriga, alldeles gryniga och smaklösa.

Fortfarande ont i magen som ett band!

En läkare kom och pratade med mig om vikten av att jag nu måste ta ansvar och sköta mig. Det är jag som ska se till att det funkar på lång sikt. Jag kommer gå ner i vikt men om jag inte anammar ett nytt levnadssätt kommer vikten senare att smyga sig på igen. Han var jättetrevlig och kändes genuint intresserad och att han ville att det skulle gå bra för mig.

På kvällen kom min familj och hälsade på mig. Åh så kul att se dom men lillan blev nog lite rädd för hon ville bara hem så det fick bli ett kort besök. Det var grymt jobbigt när dom åkte hem sen. Jag grät och grät och grät. Ville bara vara med dom.

Dagen efter operationen, tisdag

När jag kommit till min sal och alla ronder mm gått fick jag börja dricka vatten med tesked. Skulle få i mig max 500 ml under hela dygnet. Fick även dropp! Det var lite läskigt att ta den första skeden med vatten. Visste ju inte hur det skulle gå och var rädd för att få blodtrycksfall igen.
Fick på förmiddagen även resa mig upp och gå i rummet med hjälp av personal. Det gick jättebra!

På eftermiddagen tyckte dom jag var så pigg att katetern kunde tas bort. Det var skönt! Fick en gåvagn, en såndär hög man kan hänga sig på och som droppet satt på så jag sakta med säkert kunde börja röra mig mer och mer. Jag kunde nu också gå på toa vilket var skönt.

Jag mådde bra på tisdagen men hade såklart ont i magen där ingreppet skett. 5 plåsterlappar har jag på magen. Trodde dom skulle sitt längre ner men dom sitter alldeles under bröstbenet och ett tom på bröstbenet mellan tuttarna. Känns som ett bälte som dragits åt runt magen.

På kvällen vandrade jag ganska mycket i korridoren, var rastlös och hade ont i rumpan och ryggen av den hårda sängen. Var tom ut i dagrummet på kvällen och såg på tv.

Operationen

Måndag den 12/11 väcktes jag kl 06.15 efter en natt av konstig orolig sömn, där jag vaknat till varje timme. Jag fick börja med att gå på toa och sen in i duschen för att göra mig ren inför operationen. Grundlig tvätt med nåt desinfektionsmedel som hette typ hibiscus. Hår och hela kroppen två gånger. Torkning med rena handdukar och sen på med ren sjukhusskjorta och stora bomullstrosor. Huden var torr som fnösken och inte för att tala om håret. Upp i sängen som blivit renbäddad under tiden och på med stödstrumpor. Fick titta på lite morgontv till strax efter 7 då min frukost kom in. Frukosten var en riktig härlig kompott av kortison, panodil, illamåendetabletter, lugnande medel och lite lite vatten. Slurp! Sen drogs jag iväg till operationsens sänghall där jag fick vänta en liten stund sen kom en sköterska och satte på mig en blå operationsmössa, blåa plasttossar och en vit konstig rock. Efter det fick jag gå till operationssalen.

Inne på operationssalen var det massor med männsikor som redan var i full gång med alla förberedelser. Jag fick lägga mig på operationsbordet och sätta fötterna mot en platta. De började sätta nålar i händerna och spänna fast mig. Jag fick sen en syrgasmask över mun och näsa som jag skulle andas i. Narkossköterskan frågade om jag kände nåt. Nej, vad ska jag känna frågade jag. Ja du ska bli lite varm sa hon. Känner du nåt nu då? Nej! Nu då? Nej!
Nu började jag bli nervös, hjälp det funkar inte på mig! Narkosläkaren och sköterskan insåg då att nålen dom satt inte funkade så dom fick sätta en ny i andra handen. Känner du nåt nu då? Nja lite kanske. Sen minns jag inget mer!

Nästa sak jag hör är att nu är operationen klar och du är på uppvaket. Klockan var runt 9.30 tror jag.Trött, trött trött, vill sova! Uppvaket handlar mest om sova, blodtryck, sova, sova, blodtryck, blåsa i en flaska o sova. En sköterska kommer och frågar om jag orkar prata med mamma. Är hon galen tänker jag sen har jag luren i örat. Minns inget av vad mamma sa eller jag sa. La luren på magen och somnade igen. Sen skulle jag få sätta mig på sängkanten. Det gick bra men blev lite yr och illamående och ville kräkas men det kom inget. Fick även ställa mig upp och trampa lite. Sen bums ner i sängen o sova igen. Runt 16 tyckte de att jag var så pass återhämtad så det beslutades att jag skulle till avdelningen igen och jag kördes dit.

Kördes in i ett rum där det låg 3 stycken men alldeles när jag fått min plats kom ytterligare 2 stycken och då känner jag hur allt börjar snurra och jag börjar må illa. Jag ringer efter en sköterska som inte har tid. Kämpar emot att svimma och ringer igen. Kallsvettas, allt snurrar och jag mår jätteilla. De tar blodtryck, puls och syresättning. Jag kvicknar till igen men faller handlöst ännu en gång. Nytt blodtryck, puls och syresättning. Det tas även ett ultraljud på urinblåsan eftersom jag inte kissat efter operationen än. Mängden urin har inte ökat så det beslutas att en kateter ska sättas. Jag får åka in på ett behandlingsrum där en kateter sätts och urinet är jättemörkt. Jag faller ännu en gång ner i kallsvett, yrsel och mår piss. Upp och ner går det hela tiden, som en berg och dalbana. Blodtryck, puls och syresättning tas hela tiden. Jag mår så dåligt att jag tror att jag ska dö. Dessutom får jag kanonont i vänster axel. Jag kan inte röra den och rör någon den skriker jag. Jag kan bara ha armen i ett läge. Blodtrycket går upp och ner som en berg och dalbanan liksom mitt mående men nu har jag dalat så många gånger att jag är alldeles lealös och slut. Mitt övertryck pendlar mellan 80 och 110 och pulsen är låg.Jag får alltså rejäla blodtrycksfall hela tiden!  De sätter in massor med dropp som pumpar snabbt samt smärtstillande. Läkare och sköterskor kommer och går och tillslut är jag så färdig att jag ringer på klockan å ber en sköterska hålla mig i handen när nästa fall kommer. Är livrädd!
Runt 20.00 har jag mitt sista fall! Sen börjar jag sakta men säkert komma tillbaka till verkligheten igen. Pulsen ligger runt 110 men dalar inte drastiskt nedåt. Jag får ligga kvar i behandlingsrummet resten av natten och man kollar blodtryck, puls och syresättning med jämna mellanrum. Ligger som i ett skruvstäd eftersom jag har så enormt ont i axeln och magen känns alldeles uppsvälld och öm. Jag har svårt att andas eftersom det gör så ont. Mitt i natten har jag äntligen ett normalt bloctryck på 124/70. Jag ropar tom jippi! Har svårt att sova på natten men runt 5 somnar jag och sover fram till sju. Det tas då massa prover och läkaren kommer igen för att titta till mig. När dagpersonalen går på kommer dom in en och en för att se hur jag mår och alla blir glada att jag fått lite färg. Framåt 9.30 får jag åka in på salen igen.

Jag får förklarat för mig att anledningen till att jag har så ont i axlarna och känner mig uppblåst beror på att jag fyllts med gas inför operationen. Jag har också stått under operationen! Dessa två saker är något jag inte visste något om innan jag opererades och blev lite av en chock. Smärtan berodde på att gasen skulle ut och den vandrade oftast uppåt mot axlarna.

Operationen gick annars fort, lätt och bra enligt opererande läkare, 1 timme och 6 minuter tog det.

På plats på lasarettet

Jaha då har jag blivit installerad på ett tillfälligt rum över natten. Har eget rum och det känns kanon. Jag opereras 7.30 imorgon bitti.

 

 

Hittills har de tagit ett rör blod för att få fram min blodtyp och tagit blodtryck. Dricker nu min sista Modifast.

Dagen har varit jobbig, gråtit massor och kramats massor med barnen. Stora tjejen fick feber innan jag åkte in vilket inte kändes så kul. Vill inte att hon ska känna att jag sviker. Känner mig ensam och saknar min familj redan

Nu är jag i alla fall här och  imorgon är det dax.

Kirurgen ringde igår

Igår hade jag en riktig mastodont dag. Jag hade planerat in 3 sammanträden på samma dag ca 2,5 timmars resa härifrån. Jag hade planerat att varje sammanträde skulle ta 1,5 timme och ha en paus på 30 min mellan varje. Var lite oroligt att det skulle bli rörigt eftersom det var så många sakägare inblandade men mötena gick fortare än jag trott. Drygt en timme per sammanträde så det fanns gott om tid att gå igenom med den grupp som utsågs och sen även få liten paus emellan. Fick tom beröm att jag hade haft bra föredrag =). Känns alltid kanon!

Mellan andra och tredje sammanträdet ringde det på min mobil, hemligt nummer. Jag svarade och det var den kirurgen som ska operera mig på måndag som ringde. Han ville kolla att allt var ok och om jag hade några fler frågor. Jag frågade om sjukskrivningstid och han trodde ungefär 3 veckor. Sen frågade jag också när man kunde börja lyfta barnen och träna efteråt. Han sa att när jag kommer hem så ska det vara så pass läkt att jag inte ska vara rädd för att bära mina barn eller gosa med dom. Men visst ska jag känna efter så jag inte får ont. Sen frågade jag också när jag skulle opereras och han sa att jag var inplanerad direkt på morgonen men reserverade sig för ändringar.

Kändes jätteseriöst att han ringde och kollade läget och det kändes tryggt och bra. Hoppas verkligen jag fortfarande ska opereras först så jag slipper ligga och vara nervös hela dagen.

Idag har jag avslutat det sista på jobbet som jag fick lov att göra innan jag gick hem. Stressigt som sjutton men jag hann och kom faktiskt hem lite lite tidigare än jag brukar. SKÖNT!

Tänk att jag snart har klarat av 4 veckor med enbart Modifast. Det är helt otroligt! Jag kan knappt fatta det själv att det ändå gott så bra. Jag är stolt över mig själv. Eftersom jag ska läggas in på söndag kväll kommer jag väga mig på söndag morgon istället för på måndag.

Nu börjar snart en ny resa, en resa med nya mål och stora utmaningar. Det ska bli så spännande men är samtidigt väldigt skrämmande.

Inskrivning idag!

Idag var det dax för inskrivning på lasarettet. Usch va nervös jag var. Kändes som jag skulle kräkas.
Jag skulle vara där 12.30 men fick vänta ända till 14.00 innan jag fick komma in till den första läkaren som var narkosläkaren. Han berättade att jag skulle sövas med medel i armarna och få andas syre i mask. Jag skulle vara sövd några timmar och sen skulle jag få ligga på uppvaket tills jag vaknat till liv igen. Jag berättade att jag lätt blir illamående av narkos så jag skulle få medel mot illamående i droppet.

Efter narkosläkaren fick jag vänta ett tag igen och sen fick jag komma in till en läkare som pratade lite med mig och undersökte mig. Vet inte vad för typ av läkare hon var för det kändes inte som hon hade så bra koll på den operationen jag ska göra. Hon kanske bara skulle undersöka mig inte vet jag.

Sist fick jag träffa en sjuksköterska från avdelningen jag ska ligga på som berättade att jag ska fasta från söndag kl 24. Jag kommer ligga med dropp. På måndag morgon kommer jag få antibiotika och värktabletter. Dagen efter operationen kommer jag få dropp men dagen efter ska jag dricka vatten. Hon berättade också att jag kommer få en spruta som minskar risken för proppar och en sån spruta ska jag ta varje dag i 2 veckor efter operationen. Hon undrade om jag kunde tänka mig att ta den själv och det vore väl bra om jag kunde så jag slipper åka till vårdcentralen varje dag och ta den. Kommer också få en spruta med B12 och en sån ska jag ta var tredje månad resten av livet som jag förstod det.

Jag kommer läggas in på söndag kväll kl 18!

Nu känns det verkligen att det är på allvar och jag har gråtit flera gånger redan. Är så rädd att inte vakna upp igen, att inte få se mina barn igen, att inte få krama dom, att inte få natta dom, att inte få skratta och busa med dom, att inte få uppleva hur dom växer upp, att inte få vara en del i deras liv. Det är sååå jobbigt! Jag kan inte förklara men det känns så tufft just nu. Bara vill ligga och kramas med dom hela tiden. Insupa varje stund jag har med dom. Lukta på dom och känna deras hår mellan mina fingrar. Jag önskar att jag inte behövde jobba denna veckan. Hade velat vara hemma med dom och fått rå om dom lite extra nu. Usch och fy va jobbigt det är nu!!

3 veckor har nu gått

Efter tre veckor är resultaten såhär:

VIKT: 141,1 kg (-10,3 kg)
BRÖST: 134 cm (-6 cm)
MIDJA: 137 cm (-5 cm)
RUMPA: 144 cm (-6 cm)
ARM: 46 cm (-3 cm)
LÅR: 75 cm (-4 cm)
VAD: 48 cm (-1 cm)

BMI: 51,8 (- 3,8)

Känns bra dethär!

Idag ska jag på inskrivningssamtal på lasarettet. Känns nervöst!

Det ultimata testet!

Idag har varit det ultimata testet.

Vi började med att åka hem till några kompisar där det bjöds på fika i form av äppelkaka och kanelbullar. Jag drack en kopp te.

Därefter stannade vi på lokala pizzerian där barn och man åt pizza och kebabtallrik. Jag ingenting!
Sen hem till svärföräldrarna som bjöd på äppelpaj. Jag drack vatten!

När vi kom hem skulle barnen ha ätit lördagsgodis!! PHU! !!

Det jobbigaste var pizzerian. Jag var såå sjukt hungrig då och hade inget med mig. Ville bara äta allt dom åt och dricka en Coca-Cola.

 

Jag har i alla fall klarat av dagen även om den varit tuff.

Nu på kvällen har jag kokat två olika soppor som jag ska frysa in och har redo till efter operationen.  Det blev en joedärtskockssoppa och en paprikasoppa. Hade tänkt göra min blomkålssoppa men hittade ingen blomkål som inte var svindyr.
 

Jaja snart bara en vecka kvar!!

Såå stressigt mitt liv är nu

Mitt liv känns som bara stress just nu. Jag stressar som en galning på jobbet. Har knappt tagit en fikapaus på två veckor. Inte nog med att det är stressigt på jobbet så har jag spenderat mycket tid hos läkare och tandläkare då jag har så extremt ont i min högra käke. Idag konstaterade i alla fall tandläkaren att jag biter ihop på nätterna och musklerna blivit ömma pga av det och allt stressande. De föreslog bettskena men jag vet verkligen inte om vi har råd att lägga 3200 kr på det.

 

 

Igår var jag och tog proverna som ska med på inskrivningen på måndag. 2 rör blod och EKG. Det börjar verkligen närma sig nu men har inte hunnit bli nervös än. Det kanske är först på måndag på inskrivningen jag kommer inse att det snart är min tur. Ska träffa narkosläkare, operationsläkaren och avdelningsläkaren. Besöket beräknas ta 4 timmar.

 

 

Jag är faktiskt mest nervös över att behöva vara ifrån familjen i flera dagar. Kommer sakna barnen enormt. Är också rädd att nåt ska gå fel och jag inte vaknar upp igen och aldrig får träffa mina barn igen. Tanken på det får mig att gråta och må piss. Tänk om dom får  leva utan mig resten av sina liv. Kommer dom minnas mig? Det finns så lite kort på mig med barnen vad ska dom se på och minnas då. Hur kommer deras liv bli då? Tanken på att inte få uppleva deras uppväxt och liv känns tungt. Det får bara inte hända nåt!!!

 

 

JAG ÄLSKAR MINA BARN SÅ MYCKET!