Att få komma hem har både varit positivt och negativt. Jag är så glad över att få vara med min familj men känner mig så enormt otillräcklig när jag inte kan lyfta upp mina barn, bära dom eller sitta på golvet och leka med dom. Lillan står vid mina fötter och skriker och tårarna sprutar, dom stora tjejerna slåss över vem som ska sitta bredvid mig och jag känner mig otillräcklig. Dessutom allt man ser allt som måste göras hemma är så stressande.
Gjorde alldeles för mycket igår så på kvällen hade jag jätteont i magen och hela kroppen. Hur ska jag lyckas balansera detta, både kunna vara en tillräckligt bra mamma och vila. Känns som en omöjlig ekvation. Jag känner mig inte bara slut i kroppen nu utan även i huvudet! Jag vill ju så gärna göra massor med dom men orkar och kan inte än. Får ångest att mannen få dra ett så stort lass i hemmet och jag bara ligger eller sitter.
Med maten går det sådär. Svårt tycker jag att sitta lääänge och i lugn och ro och äta med barnen skrikandes och stressandes runt omkring mig. Nu på morgonen åt jag min yoghurt alldeles för fort så det började vattnas i munnen. Var bara att sluta!
Alla sa innan operationen att jag skulle bli förvånad av hur snabbt jag blir mätt och från mätt till äckelmätt är gränsen såå kort. Jag har inte ännu upplevt detta. Däremot är jag aldrig hungrig. Jag äter mina mål för att jag vet att jag måste men jag är inte hungrig. Jag kan känna att jag blir lite yr i huvudet eller att det vattnas i munnen när jag äter och detta har jag tagit som ett tecken på att det är bra nu. Magen kanske inte kommit igång än.
För örvrigt ser jag ut som om jag blivit misshandlad. Jag är blå på armarna och händerna. Jag har ett gigantiskt blåmärke på vänster sida om magen och sen alla dessa stora plåster på magen. Jag känner mig också misshandlad, framförallt i magen. Ska försöka lägga ut lite bilder senare.
Nu ska jag försöka få på mig lite kläder och dricka vatten och ta lite lite mellis för jag känner att jag måste sova. Bra om jag kan få i mig lite till innan jag somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar