Operationen

Måndag den 12/11 väcktes jag kl 06.15 efter en natt av konstig orolig sömn, där jag vaknat till varje timme. Jag fick börja med att gå på toa och sen in i duschen för att göra mig ren inför operationen. Grundlig tvätt med nåt desinfektionsmedel som hette typ hibiscus. Hår och hela kroppen två gånger. Torkning med rena handdukar och sen på med ren sjukhusskjorta och stora bomullstrosor. Huden var torr som fnösken och inte för att tala om håret. Upp i sängen som blivit renbäddad under tiden och på med stödstrumpor. Fick titta på lite morgontv till strax efter 7 då min frukost kom in. Frukosten var en riktig härlig kompott av kortison, panodil, illamåendetabletter, lugnande medel och lite lite vatten. Slurp! Sen drogs jag iväg till operationsens sänghall där jag fick vänta en liten stund sen kom en sköterska och satte på mig en blå operationsmössa, blåa plasttossar och en vit konstig rock. Efter det fick jag gå till operationssalen.

Inne på operationssalen var det massor med männsikor som redan var i full gång med alla förberedelser. Jag fick lägga mig på operationsbordet och sätta fötterna mot en platta. De började sätta nålar i händerna och spänna fast mig. Jag fick sen en syrgasmask över mun och näsa som jag skulle andas i. Narkossköterskan frågade om jag kände nåt. Nej, vad ska jag känna frågade jag. Ja du ska bli lite varm sa hon. Känner du nåt nu då? Nej! Nu då? Nej!
Nu började jag bli nervös, hjälp det funkar inte på mig! Narkosläkaren och sköterskan insåg då att nålen dom satt inte funkade så dom fick sätta en ny i andra handen. Känner du nåt nu då? Nja lite kanske. Sen minns jag inget mer!

Nästa sak jag hör är att nu är operationen klar och du är på uppvaket. Klockan var runt 9.30 tror jag.Trött, trött trött, vill sova! Uppvaket handlar mest om sova, blodtryck, sova, sova, blodtryck, blåsa i en flaska o sova. En sköterska kommer och frågar om jag orkar prata med mamma. Är hon galen tänker jag sen har jag luren i örat. Minns inget av vad mamma sa eller jag sa. La luren på magen och somnade igen. Sen skulle jag få sätta mig på sängkanten. Det gick bra men blev lite yr och illamående och ville kräkas men det kom inget. Fick även ställa mig upp och trampa lite. Sen bums ner i sängen o sova igen. Runt 16 tyckte de att jag var så pass återhämtad så det beslutades att jag skulle till avdelningen igen och jag kördes dit.

Kördes in i ett rum där det låg 3 stycken men alldeles när jag fått min plats kom ytterligare 2 stycken och då känner jag hur allt börjar snurra och jag börjar må illa. Jag ringer efter en sköterska som inte har tid. Kämpar emot att svimma och ringer igen. Kallsvettas, allt snurrar och jag mår jätteilla. De tar blodtryck, puls och syresättning. Jag kvicknar till igen men faller handlöst ännu en gång. Nytt blodtryck, puls och syresättning. Det tas även ett ultraljud på urinblåsan eftersom jag inte kissat efter operationen än. Mängden urin har inte ökat så det beslutas att en kateter ska sättas. Jag får åka in på ett behandlingsrum där en kateter sätts och urinet är jättemörkt. Jag faller ännu en gång ner i kallsvett, yrsel och mår piss. Upp och ner går det hela tiden, som en berg och dalbana. Blodtryck, puls och syresättning tas hela tiden. Jag mår så dåligt att jag tror att jag ska dö. Dessutom får jag kanonont i vänster axel. Jag kan inte röra den och rör någon den skriker jag. Jag kan bara ha armen i ett läge. Blodtrycket går upp och ner som en berg och dalbanan liksom mitt mående men nu har jag dalat så många gånger att jag är alldeles lealös och slut. Mitt övertryck pendlar mellan 80 och 110 och pulsen är låg.Jag får alltså rejäla blodtrycksfall hela tiden!  De sätter in massor med dropp som pumpar snabbt samt smärtstillande. Läkare och sköterskor kommer och går och tillslut är jag så färdig att jag ringer på klockan å ber en sköterska hålla mig i handen när nästa fall kommer. Är livrädd!
Runt 20.00 har jag mitt sista fall! Sen börjar jag sakta men säkert komma tillbaka till verkligheten igen. Pulsen ligger runt 110 men dalar inte drastiskt nedåt. Jag får ligga kvar i behandlingsrummet resten av natten och man kollar blodtryck, puls och syresättning med jämna mellanrum. Ligger som i ett skruvstäd eftersom jag har så enormt ont i axeln och magen känns alldeles uppsvälld och öm. Jag har svårt att andas eftersom det gör så ont. Mitt i natten har jag äntligen ett normalt bloctryck på 124/70. Jag ropar tom jippi! Har svårt att sova på natten men runt 5 somnar jag och sover fram till sju. Det tas då massa prover och läkaren kommer igen för att titta till mig. När dagpersonalen går på kommer dom in en och en för att se hur jag mår och alla blir glada att jag fått lite färg. Framåt 9.30 får jag åka in på salen igen.

Jag får förklarat för mig att anledningen till att jag har så ont i axlarna och känner mig uppblåst beror på att jag fyllts med gas inför operationen. Jag har också stått under operationen! Dessa två saker är något jag inte visste något om innan jag opererades och blev lite av en chock. Smärtan berodde på att gasen skulle ut och den vandrade oftast uppåt mot axlarna.

Operationen gick annars fort, lätt och bra enligt opererande läkare, 1 timme och 6 minuter tog det.