Mitt liv känns som bara stress just nu. Jag stressar som en galning på jobbet. Har knappt tagit en fikapaus på två veckor. Inte nog med att det är stressigt på jobbet så har jag spenderat mycket tid hos läkare och tandläkare då jag har så extremt ont i min högra käke. Idag konstaterade i alla fall tandläkaren att jag biter ihop på nätterna och musklerna blivit ömma pga av det och allt stressande. De föreslog bettskena men jag vet verkligen inte om vi har råd att lägga 3200 kr på det.
Igår var jag och tog proverna som ska med på inskrivningen på måndag. 2 rör blod och EKG. Det börjar verkligen närma sig nu men har inte hunnit bli nervös än. Det kanske är först på måndag på inskrivningen jag kommer inse att det snart är min tur. Ska träffa narkosläkare, operationsläkaren och avdelningsläkaren. Besöket beräknas ta 4 timmar.
Jag är faktiskt mest nervös över att behöva vara ifrån familjen i flera dagar. Kommer sakna barnen enormt. Är också rädd att nåt ska gå fel och jag inte vaknar upp igen och aldrig får träffa mina barn igen. Tanken på det får mig att gråta och må piss. Tänk om dom får leva utan mig resten av sina liv. Kommer dom minnas mig? Det finns så lite kort på mig med barnen vad ska dom se på och minnas då. Hur kommer deras liv bli då? Tanken på att inte få uppleva deras uppväxt och liv känns tungt. Det får bara inte hända nåt!!!
JAG ÄLSKAR MINA BARN SÅ MYCKET!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar