Idag var det dax för inskrivning på lasarettet. Usch va nervös jag var. Kändes som jag skulle kräkas.
Jag skulle vara där 12.30 men fick vänta ända till 14.00 innan jag fick komma in till den första läkaren som var narkosläkaren. Han berättade att jag skulle sövas med medel i armarna och få andas syre i mask. Jag skulle vara sövd några timmar och sen skulle jag få ligga på uppvaket tills jag vaknat till liv igen. Jag berättade att jag lätt blir illamående av narkos så jag skulle få medel mot illamående i droppet.
Efter narkosläkaren fick jag vänta ett tag igen och sen fick jag komma in till en läkare som pratade lite med mig och undersökte mig. Vet inte vad för typ av läkare hon var för det kändes inte som hon hade så bra koll på den operationen jag ska göra. Hon kanske bara skulle undersöka mig inte vet jag.
Sist fick jag träffa en sjuksköterska från avdelningen jag ska ligga på som berättade att jag ska fasta från söndag kl 24. Jag kommer ligga med dropp. På måndag morgon kommer jag få antibiotika och värktabletter. Dagen efter operationen kommer jag få dropp men dagen efter ska jag dricka vatten. Hon berättade också att jag kommer få en spruta som minskar risken för proppar och en sån spruta ska jag ta varje dag i 2 veckor efter operationen. Hon undrade om jag kunde tänka mig att ta den själv och det vore väl bra om jag kunde så jag slipper åka till vårdcentralen varje dag och ta den. Kommer också få en spruta med B12 och en sån ska jag ta var tredje månad resten av livet som jag förstod det.
Jag kommer läggas in på söndag kväll kl 18!
Nu känns det verkligen att det är på allvar och jag har gråtit flera gånger redan. Är så rädd att inte vakna upp igen, att inte få se mina barn igen, att inte få krama dom, att inte få natta dom, att inte få skratta och busa med dom, att inte få uppleva hur dom växer upp, att inte få vara en del i deras liv. Det är sååå jobbigt! Jag kan inte förklara men det känns så tufft just nu. Bara vill ligga och kramas med dom hela tiden. Insupa varje stund jag har med dom. Lukta på dom och känna deras hår mellan mina fingrar. Jag önskar att jag inte behövde jobba denna veckan. Hade velat vara hemma med dom och fått rå om dom lite extra nu. Usch och fy va jobbigt det är nu!!
Väntar på min op och jag känner igen mig såå i dina tankar! Börjar tom grina nu när jag läser detta. Men sen tänker jag att jag ju skulle kunna dö av min fetma ist...
SvaraRaderaLäser din blogg ibland och väntar med spänning på hur det känns efter op. Väntar som sagt själv men dom segar med att skicka remissen till kirurgen.
Ja det är både och detdär. Om jag fortsätter leva som jag gjort kommer jag säkert dö alldeles för tidigt så det är ju en investering i framtiden även om rädslan just nu är för operationen.
RaderaVarför segar dom med att skicka remissen?
Vet faktiskt inte. Pratade med skönvik senast igår o allt är klart med dom har inte "hunnit" skicka den än. Blir lite sur för det är ju lite väntetid på kirurgen med...
SvaraRaderaSådär va det för mig me å så skyldes det på att det var julledigheter mm. Stå på dig o tjata det gjorde jag både på Skönvikt och sen även på kirurgen.
Radera