Jag är inte så bra med dethär med bloggen nå mer.
Det har nu gått två år sen jag gjorde min operation. Jag har gått ner 73 kg men är fortfarande överviktig enligt BMI. Mitt liv har blivit mycket lättare och gladare efter operationen och jag ångrar mig inte en sekund.
En hudkosym som är x-antal nummer för stor har jag numera på armar, mage, lår och tuttarna hänger bra dom med. Jag har varit på bedömning hos Skönvikt för min mage och hoppas att de skriver remiss till plastikkirurgen. Här i Dalarna krävs att man har BMI under 30, minst 3 cm överhäng och varit viktstabil i minst 6 månader. Operation får inte ske förrän 2 år efter en GBP.
Jag hade 4,5 cm överhäng när sköterskan på Skönvikt mätte men jag tyckte hon var lite snål, gick inte ända upp i vecket.
Träning är obefintlig för tillfället men jag hoppas jag ska komma igång snart igen. Har varit så trött och orkeslös länge nu pga tomma järndepåer. Äter järntabletter för fullt nu.
Ja det var en liten kort uppdatering från mig.
måndag 8 december 2014
tisdag 9 september 2014
Mycket länge sen jag skrev och uppdaterade
Vilken sommar vi haft, varmt och skönt. Jag hade 7 veckors semester tillsammans med mina barn, av dessa 7 veckor var mannen ledig 4 veckor. Det har för mig varit en perfekt sommar med den värme som varit. Jag har njutit i fulla drag. När temperaturen letat sig ner till 25 grander har jag frusit o då har raggsockorna åkt på =) men annars har tom jag tyckt det varit varmt o skönt. Vi har badat massor o bara njutit.
Det var tufft att börja jobba igen efter så lång ledighet. Jobbet drog igång med 300% på en gång och det känns sådär lagomt kul. Hinner inte andas. Har dessutom blivit sjuk men inte kunnat ta mig tid att vara sjuk, alltså att sjukskriva mig, pga att jag har så många möten inplanerade m.m. Detga gör att jag inte blir frisk =(.
Hade bestämt mig för att satsa på mig själv i en månad så jag gick med i Herbalifes fitcamp för att komma igång med träningen. Ja det gick ju som det gick med det då jag som sagt blev sjuk och fortfarande är det. Hann träna i en vecka sen var det kört. Nu är det sista veckan och med tanke på hur mycket jag hostar blir det knappast någon träning idag heller =(. Känns så sjukt surt.
Har varit på två enormt roliga fester senaste månaden. Den första var en möhippa för min kompis som snart ska gifta sig. Jag var sjukt skeptisk till att åka till att börja med, tvekade ända in i sista minuten men jag är i efterhand glad att jag åkte. Vi var på kryssning till Åland och det var en grymt rolig resa, lite lång bussresa bara. Vi var 4 stycken som dansade ända tills dansgolven stängde. Har inte hänt på EVIGHETER. Så grymt kul! Ok tröttmössan var på en hel vecka efter men det var det värt. Jag behövde en sån fest kände jag.
Sen var det fest i lördags också. Det var cykel-/middagssafari i byn. Vi var 12 par med och vi hade efterrätten att servera till oss och två par till. Hamnade på riktigt roliga ställen både till förrätt och varmrätt. Efteråt var det fest på en loge i byn. Så grymt kul, samma här vi dansade till långt in på natten. Tror vi kom hem vid 4 på morgonen. Min man som var grymt skeptisk till hela grejen tyckte allt var jättekul.
Ja det var lite av allt som hänt, det har även varit en tuff vår o sommar men vi får se om jag orkar berätta om det längre fram.
Det var tufft att börja jobba igen efter så lång ledighet. Jobbet drog igång med 300% på en gång och det känns sådär lagomt kul. Hinner inte andas. Har dessutom blivit sjuk men inte kunnat ta mig tid att vara sjuk, alltså att sjukskriva mig, pga att jag har så många möten inplanerade m.m. Detga gör att jag inte blir frisk =(.
Hade bestämt mig för att satsa på mig själv i en månad så jag gick med i Herbalifes fitcamp för att komma igång med träningen. Ja det gick ju som det gick med det då jag som sagt blev sjuk och fortfarande är det. Hann träna i en vecka sen var det kört. Nu är det sista veckan och med tanke på hur mycket jag hostar blir det knappast någon träning idag heller =(. Känns så sjukt surt.
Har varit på två enormt roliga fester senaste månaden. Den första var en möhippa för min kompis som snart ska gifta sig. Jag var sjukt skeptisk till att åka till att börja med, tvekade ända in i sista minuten men jag är i efterhand glad att jag åkte. Vi var på kryssning till Åland och det var en grymt rolig resa, lite lång bussresa bara. Vi var 4 stycken som dansade ända tills dansgolven stängde. Har inte hänt på EVIGHETER. Så grymt kul! Ok tröttmössan var på en hel vecka efter men det var det värt. Jag behövde en sån fest kände jag.
Sen var det fest i lördags också. Det var cykel-/middagssafari i byn. Vi var 12 par med och vi hade efterrätten att servera till oss och två par till. Hamnade på riktigt roliga ställen både till förrätt och varmrätt. Efteråt var det fest på en loge i byn. Så grymt kul, samma här vi dansade till långt in på natten. Tror vi kom hem vid 4 på morgonen. Min man som var grymt skeptisk till hela grejen tyckte allt var jättekul.
Ja det var lite av allt som hänt, det har även varit en tuff vår o sommar men vi får se om jag orkar berätta om det längre fram.
måndag 28 juli 2014
Ljuva 70-tal
Efter 16 år har jag äntligen nått 70-talet på vågen, alltså nu väger jag 79,9 kg och har gått ner 71,5 kg. Helt helt galet och sååå underbart! För två år sen kunde jag inte ens drömma om att hamna här och idag är jag här, så galet skönt.
Sommaren bjuder på underbart väder och jag njuter i fulla drag.
Ta hand om er!
Sommaren bjuder på underbart väder och jag njuter i fulla drag.
Ta hand om er!
måndag 14 juli 2014
Underbara sommar och semester
Har redan haft två veckors semester och går idag in i min tredje vecka men jag har 5 veckor kvar, totalt 7 veckors ledigt. Känns underbart och som att jag verkligen behöver det efter denna vår. Det har varit en sjukt tuff vår med mycket sjukdom från min sida samt något jag ännu inte kan skriva om här på bloggen. Jag är slutkörd ner till lilltånageln och behöver denna tid från jobbet och från stress med lämning på dagis och skola. Bara få ta dagen som den kommer.
Förra veckan var jag och barnen hos mamma i Rättvik. Riktigt underbar vecka med massor med sol och bad och bara avkoppling. Normalt brukar jag och mamma bli osams efter några dagar men det har gått jättebra denna gång. Inga bråk, bara harmoni. Så skönt!
Nu har även Daniel semester så nu ska vi i 4 veckor få vara hemma hela familjen. Skönt!
Jag har uppdaterat min viktnedgång också. Jag väger mig bara sporadiskt numer, ca 1-2 gånger i månaden. Det går mycket långsamt ner med vikten nu, har i princip ståt still i nån månad.
Ha en bra sommar!
Förra veckan var jag och barnen hos mamma i Rättvik. Riktigt underbar vecka med massor med sol och bad och bara avkoppling. Normalt brukar jag och mamma bli osams efter några dagar men det har gått jättebra denna gång. Inga bråk, bara harmoni. Så skönt!
Nu har även Daniel semester så nu ska vi i 4 veckor få vara hemma hela familjen. Skönt!
Jag har uppdaterat min viktnedgång också. Jag väger mig bara sporadiskt numer, ca 1-2 gånger i månaden. Det går mycket långsamt ner med vikten nu, har i princip ståt still i nån månad.
Ha en bra sommar!
måndag 9 juni 2014
Bara överviktig!
Nu lider jag inte av fetma längre, bara överviktig. Underbart!
Det komiska i det hela är att alla tycker jag gått ner klart och är normalviktig nu, tom läkare. Jag tycker själv att jag börjar bli väldigt smal speciellt över bröstkorgen o axlarna ser jag tanig ut.
Har börjat springa nu, kan springa över 20 min i sträck. Detta är en underbar känsla för mig då jag inte kunna springa så långt sen tonåren. Springer kl 5 på morgnarna ca 2 gånger i veckan. Gymet bli lidande då jag inte orkar o hinner på kvällarna. Har en linedancegrupp en gång i veckan me.
En kort uppdatering från mig!
Det komiska i det hela är att alla tycker jag gått ner klart och är normalviktig nu, tom läkare. Jag tycker själv att jag börjar bli väldigt smal speciellt över bröstkorgen o axlarna ser jag tanig ut.
Har börjat springa nu, kan springa över 20 min i sträck. Detta är en underbar känsla för mig då jag inte kunna springa så långt sen tonåren. Springer kl 5 på morgnarna ca 2 gånger i veckan. Gymet bli lidande då jag inte orkar o hinner på kvällarna. Har en linedancegrupp en gång i veckan me.
En kort uppdatering från mig!
tisdag 20 maj 2014
Magsjuka delux i huset!
KÄNSLIGA LÄSARE BÖR SLUTA LÄSA REDAN NU!
Förra onsdagen precis när vi skulle gå till dagis började lilltjejen kräkas. Det var bara att ringa dagis och meddela att vi inte skulle komma. Hon kräktes hela dagen lillfian. På torsdagen kräktes hon också men inte så mycket, lite på morgonen och en gång på kvällen när hon sov. Sen på fredagen hade det varit ganska lugnt men hon hade ont i magen och sen kräktes hon på kvällen. på lördagen däremot var hon totalt däckad. Orkade inget bara låg på golvet i köket. Jag var borta på jobb och efter lunch ringde min man och sa att hon inte alls mådde bra. När jag kom hem låg hon utslagen i vagnen och sov. Men när hon vaknade så piggnade hon i, jag fick i henne lite flingor och efter det blev hon sig själv igen och sen var hennes magsjuka över, 4 dagar höll hon på.
På söndag morgon började mellantjejen kräkas, jag kände mig också konstig i magen men tog hand om mellantjejen som hade det tokjobbigt. Hon kräktes hela dagen, hade ont i magen och var helt slut. Efter lunch däckade jag ihop och fick min omgång. Ska berätta mer längre ner om min upplevelse av magsjuka efter GBP. Jag var dålig hela dagen och kvällen o natten men på måndagen ok. Stora tjejen började dock kräkas söndag kväll men piggelin på måndag morgon igen. Idag föll mannen ner i träsket. Så alla i huset har nu drabbats och vi har varit hemma med magsjuka i en hel vecka =(.
Så hur var det då att ha magsjuka efter en GBP? Ja detta är min första gång med magsjuka efter operationen. Det började med skum känsla i magen på morgonen och ingen matlust så jag anade vad som var på g och tog en åksjuketablett då jag avskyr att må illa samt är emetofob. Molandet i magen fortsatte under dagen och blev värre, jag blev hängig, yr, lätt illamående och ont i magen. Efter lunch som bestod av inget för min del började diarrén. Jag hade sjukt ont i magen och diarré(kissade från fel hål) hur mycket som helst. Hur mycket vätska finns det i tarmarna? Jag däckade tillslut på sängen och när jag vaknar upp har mannen lagat mat till resten av familjen. Lukten fick mitt illamående att skjuta i höjden och jag fick uppsöka toan för att kräkas. Eller om man verkligen kan kalla det så, snara ett massa hulkande och saliv som rann ur munnen. Nåt kräk fanns inte där heller. Ont i magen gjorde det i alla fall. Detta var dock enda gången jag kräktes utan det var bara diarré för min del. På kvällen nattade jag lillan och somnade såklart. När jag vaknade fick jag rusa in på toa. Väl där var jag svimfärdig och fick knappt på mig brallorna innan jag landade på golvet som en pöl. Kunde inte röra mig. Helt slutkörd! Efter en till omgång på toan och en till sänkning på golvet lyckades jag palla mig in i sängen där jag somnade med kläderna på för att vakna nån timme senare av att mellantjejen kom upp o var ledsen när stora tjejen kräktes. Jag fick såklart lov att gå på toa igen och höll på att svimma så jag landade på toagolvet igen. Kroppen var helt färdig och ingen näring, vätska eller nåt fanns kvar kändes det som även fast massa hamnade i toan.
Nu efteråt hag jag svårt att äta, det är som efter operationen, måste äta lite lite och sakta sakta. Börjar annars må illa, få ont i magen och sväller upp. Kroppen skriker efter näring men jag kan inte ge den allt den behöver.
Ja nu hoppas jag verkligen att denna pärs snart är över för dethär har INTE varit kul!
Förra onsdagen precis när vi skulle gå till dagis började lilltjejen kräkas. Det var bara att ringa dagis och meddela att vi inte skulle komma. Hon kräktes hela dagen lillfian. På torsdagen kräktes hon också men inte så mycket, lite på morgonen och en gång på kvällen när hon sov. Sen på fredagen hade det varit ganska lugnt men hon hade ont i magen och sen kräktes hon på kvällen. på lördagen däremot var hon totalt däckad. Orkade inget bara låg på golvet i köket. Jag var borta på jobb och efter lunch ringde min man och sa att hon inte alls mådde bra. När jag kom hem låg hon utslagen i vagnen och sov. Men när hon vaknade så piggnade hon i, jag fick i henne lite flingor och efter det blev hon sig själv igen och sen var hennes magsjuka över, 4 dagar höll hon på.
På söndag morgon började mellantjejen kräkas, jag kände mig också konstig i magen men tog hand om mellantjejen som hade det tokjobbigt. Hon kräktes hela dagen, hade ont i magen och var helt slut. Efter lunch däckade jag ihop och fick min omgång. Ska berätta mer längre ner om min upplevelse av magsjuka efter GBP. Jag var dålig hela dagen och kvällen o natten men på måndagen ok. Stora tjejen började dock kräkas söndag kväll men piggelin på måndag morgon igen. Idag föll mannen ner i träsket. Så alla i huset har nu drabbats och vi har varit hemma med magsjuka i en hel vecka =(.
Så hur var det då att ha magsjuka efter en GBP? Ja detta är min första gång med magsjuka efter operationen. Det började med skum känsla i magen på morgonen och ingen matlust så jag anade vad som var på g och tog en åksjuketablett då jag avskyr att må illa samt är emetofob. Molandet i magen fortsatte under dagen och blev värre, jag blev hängig, yr, lätt illamående och ont i magen. Efter lunch som bestod av inget för min del började diarrén. Jag hade sjukt ont i magen och diarré(kissade från fel hål) hur mycket som helst. Hur mycket vätska finns det i tarmarna? Jag däckade tillslut på sängen och när jag vaknar upp har mannen lagat mat till resten av familjen. Lukten fick mitt illamående att skjuta i höjden och jag fick uppsöka toan för att kräkas. Eller om man verkligen kan kalla det så, snara ett massa hulkande och saliv som rann ur munnen. Nåt kräk fanns inte där heller. Ont i magen gjorde det i alla fall. Detta var dock enda gången jag kräktes utan det var bara diarré för min del. På kvällen nattade jag lillan och somnade såklart. När jag vaknade fick jag rusa in på toa. Väl där var jag svimfärdig och fick knappt på mig brallorna innan jag landade på golvet som en pöl. Kunde inte röra mig. Helt slutkörd! Efter en till omgång på toan och en till sänkning på golvet lyckades jag palla mig in i sängen där jag somnade med kläderna på för att vakna nån timme senare av att mellantjejen kom upp o var ledsen när stora tjejen kräktes. Jag fick såklart lov att gå på toa igen och höll på att svimma så jag landade på toagolvet igen. Kroppen var helt färdig och ingen näring, vätska eller nåt fanns kvar kändes det som även fast massa hamnade i toan.
Nu efteråt hag jag svårt att äta, det är som efter operationen, måste äta lite lite och sakta sakta. Börjar annars må illa, få ont i magen och sväller upp. Kroppen skriker efter näring men jag kan inte ge den allt den behöver.
Ja nu hoppas jag verkligen att denna pärs snart är över för dethär har INTE varit kul!
onsdag 14 maj 2014
Har en enorm platå
Jag är inne i en stabiliseringsfas av vikten verkar det som. Går upp och ner 1 kg men inte mer. Får se om kroppen orkar gå ner mer i vikt, jag hoppas det. Skulle i alla fall vilja gå ner ca 10 kg till men det får ta den tid det tar. Jag trivs bra i den vikt jag har nu och mår kanonbra.
Ska försöka skriva mer snart men har lite mycket just nu.
Ska försöka skriva mer snart men har lite mycket just nu.
tisdag 29 april 2014
Viktuppdatering och hängande hud
Nu har jag uppdaterat min vikt igen. Jag har börjat väga mig varannan vecka för det mesta eftersom det går så sakta neråt nu. Snart är jag förbi FETMA, bara 0,5 kg kvar så är jag BARA överviktig.
Många säger till mig nu att "Nu är du väl klar?". När jag då säger att jag har några kilon kvar tycker dom jag är galen och om jag dessutom säger att jag fortfarande lider av fetma enligt BMI tycker dom det är galet. Jag ser nog smalare ut än vad vågen visar. Sen är det så mycket lös hud också. Skulle verkligen vilja operera armarna, benen och magen, där hänger det värst men det kostar väl alldeles för mycket. Har funderat på att kolla vad det skulle kosta men jag vet att jag inte har råd att göra nåt men det skulle vara intressant att ha en prisuppskattning i alla fall.
Jag har också några grymt fula åderbrock på benen som jag vill ta bort. Ska boka en tid och kolla om det går att göra nåt åt det.
Fast så länge jag har kläder på mig är det inte nån som ser all min hud och jag bryr mig inte då. Jag är så grymt nöjd över min viktnedgång att den lösa huden egentligen är en bagatell.
Ja det var alles!
Många säger till mig nu att "Nu är du väl klar?". När jag då säger att jag har några kilon kvar tycker dom jag är galen och om jag dessutom säger att jag fortfarande lider av fetma enligt BMI tycker dom det är galet. Jag ser nog smalare ut än vad vågen visar. Sen är det så mycket lös hud också. Skulle verkligen vilja operera armarna, benen och magen, där hänger det värst men det kostar väl alldeles för mycket. Har funderat på att kolla vad det skulle kosta men jag vet att jag inte har råd att göra nåt men det skulle vara intressant att ha en prisuppskattning i alla fall.
Jag har också några grymt fula åderbrock på benen som jag vill ta bort. Ska boka en tid och kolla om det går att göra nåt åt det.
Fast så länge jag har kläder på mig är det inte nån som ser all min hud och jag bryr mig inte då. Jag är så grymt nöjd över min viktnedgång att den lösa huden egentligen är en bagatell.
Ja det var alles!
onsdag 16 april 2014
Semester
Förra veckan hade vi semester från jobb, skola och dagis. Vi hyrde en stuga i Sälen och barnen fick prova på slalom för första gången. Satte dom två stora barnen i skidskolan medan lillan fick åka med oss. Snacka om att barn fattar galoppen fort. Största tjejen älskade att åka och var hur nöjd som helst hela tiden, ville upp i brantare backar redan efter 2 dagar. Mellantjejen var lite rädd för liftarna och när det blev lite för brant men i dom minsta barnbackarna fixade hon både lift och att åka själv. Lillan var helt orädd. Blev arg på selen mot slutet och skulle åka själv, lite läskigt kan jag säga. Men i den minsta barnbacken fick hon åka själv, nöjd tjej. Det var med sorg vi lämnad Sälen efter en underbar vecka som fått oss alla att komma närmare varandra. Det har varit minimalt med gnäll och bråk och alla har bara njutit av att få vara ute hela dagarna och umgås med varandra. Grym semester som måste göras om.
I lördags fyllde lillan hela 3 år. Kan inte fatta att tiden går så fort, jag känner stor sorg över att dom växer upp så fort. Snart får man inte domdär spontana kramarna eller när dom säger "jag äkkar dig". Jag älskar verkligen småbarnsåren även om dom är tuffa också. Känner en längtan efter ett till barn men min man vill inte och när jag tänker efter är det väl inte rimligt att skaffa en till. Men suget finns där tyvärr och ibland blir det helt övermäktigt.
I januari vann jag ett klippkort på 10 gånger på afrikans dans. Har inte varit där en enda gång efter jag vann pga alla sjukdomar och operation men igår var jag äntligen iväg. SKÖNT!
Ha en glad påsk!
I lördags fyllde lillan hela 3 år. Kan inte fatta att tiden går så fort, jag känner stor sorg över att dom växer upp så fort. Snart får man inte domdär spontana kramarna eller när dom säger "jag äkkar dig". Jag älskar verkligen småbarnsåren även om dom är tuffa också. Känner en längtan efter ett till barn men min man vill inte och när jag tänker efter är det väl inte rimligt att skaffa en till. Men suget finns där tyvärr och ibland blir det helt övermäktigt.
I januari vann jag ett klippkort på 10 gånger på afrikans dans. Har inte varit där en enda gång efter jag vann pga alla sjukdomar och operation men igår var jag äntligen iväg. SKÖNT!
Ha en glad påsk!
fredag 4 april 2014
Äntligen tränat
I morse tog jag äntligen tag i mig och drog till gymet. Tänkte köra ett lätt o lugnt pass eftersom jag inte tränat på så länge men nä blev visst inte så. Började med att jag tänkte gå på löpbandet i 10 min som uppvärmning men när jag gått 3 min o jag var själv blev jag sugen på att prova springa så sagt o gjort så ökade jag på takten och började springa. Sprang sen dom sista 6 minutrarna. Jag klarade det...trodde jag aldrig...brukar bara orka nån minut annars. Grymt av mig! Sen körde jag med skivstång o hantlar. Kommer nog ha grym träningsvärk imorgon.
Känner mig så nöjd!
tisdag 1 april 2014
Jobbig vinter
Jag har inte skrivit på jättelänge för jag har lessnat ur på allt. Har i princip varit sjuk sen den 20 januari, då jag opererade bort min gallblåsa. Hinner vara "frisk" några dagar emellen eller om jag har tur en vecka sen är det kört igen. Är helt slut både fysiskt och psykiskt. Jag har ingen lust till något längre. Jag tycker jobbet är tråkigt, jag har inget tålamod med barnen eller mannen, jag orkar inte göra mer än det mest nödvändiga i hemmet, jag har inte lust till något. På grund av allt detta och framförallt den konstanta tröttheten äter jag pissdåligt. Äter alldeles för mycket kolhydrater och inte för att tala om allt godis och snacks jag stoppar i mig. Det är skrämamnde! Det känns bara skittråkigt och trist livet just nu.
Jag skulle så gärna vilja komma igång med träningen igen så jag fick lite energi men då jag hela tiden är mer eller mindre sjuk tar jag mig inte iväg. Har tränat 2 ggr sen den 20 januari. Jag som vann ett klippkort på afrikansk dans har inte varit där en endaste gång. SURT!
Jag vet inte hur jag ska få tillbaka lusten till livet igen, för det är så det känns som att jag tappat lusten till livet. Behöver en energiboost och en spark i röven.
Gnäll gnäll men det är så det känns!!!
Jag skulle så gärna vilja komma igång med träningen igen så jag fick lite energi men då jag hela tiden är mer eller mindre sjuk tar jag mig inte iväg. Har tränat 2 ggr sen den 20 januari. Jag som vann ett klippkort på afrikansk dans har inte varit där en endaste gång. SURT!
Jag vet inte hur jag ska få tillbaka lusten till livet igen, för det är så det känns som att jag tappat lusten till livet. Behöver en energiboost och en spark i röven.
Gnäll gnäll men det är så det känns!!!
torsdag 27 februari 2014
Hemma igen
Idag fick jag åka hem från sjukhuset efter två nätter där. Läkarna är ganska säkra på att det är det lilla magsåret som orsakar mina smärtor. Jag ska nu äta omeprazol morgon o kväll i en månad. Om några veckor kommer jag bli kallad till återbesök.
onsdag 26 februari 2014
Inlagd på sjukhuset igen
Det blev en mycket lång dag igår. Vårdcentralen skickade mig till akuten. Kom till akuten strax före två men fick träffa en läkare först kl 23. Blev en skiktröntgen av magen för att kolla så jag inte har tarmvred. Inget sånt så beslut togs om inläggning för att göra en gastroskopi nu på morgonen. Har fått ett eget rum med egen toa...jätteskönt. På gastroskopin anade dom ett litet magsår så det blir troligtvis medicin. Har nu fastat ett dygn o bara väntar på att jag åtminstone ska få dricka nåt.
tisdag 25 februari 2014
Allt bara skit efter galloperationen
Efter min operation av gallblåsan har livet varit ett helvete. Det började med att jag fick yrsel o dom gjorde skiktröntgen av hjärnan för att se efter att jag inte fått nån propp. Blev inlagd en natt med extrem ångest. Det enda röntgen visade var dock svullna bihålor och läkarna skickade hem mig med avsvällande tabletter. Dessa hjälpte inte utan jag fick bihåleinflammation som jag tillslut fick penicillin mot. Under penicillinkuren fick jag en enorm huvudvärk. Denna var konstant dag o natt varför jag sökte mig till vårdcentralen igen för att få mer penicillin då jag antog att bihåleinflammationen inte gett sig. Vårdcentralen skickade dock upp mig till akuten där massor med prover togs och ytterligare skiktröntgen av hjärnan. Ännu en gång var dom oroliga för propp, blödning eller infarkt. Röngen var fin, inga tecken på ovanstående o svullnaden i bihålorna var mindre. Hemgång med nasonex och hög dos naproxen i minst 2 veckor. Huvudvärken gav inte med sig trots medicinen.
Så i lördags började jag få ont i magen med kramper som känns som när man ska föda. Kramperna kommer efter måltid o när jag rör mig. Kramperna är där dag som natt o om jag går och det kommer en kramp måste jag stanna och andas. Kramperna är värre på kvällen o då måste jag andas hela tiden vid kramp. Ny sitter jag än en gång på vårdcentralen o väntar på svar.
Bläääää
onsdag 5 februari 2014
Mål nr 6 uppnått!
85 kg och mål nummer 6 är uppnått. Grymt!
Var hemma hela förra veckan och måndag och tisdag denna vecka har jag jobbat halvtid. Idag var första dagen jag jobbade hela dagen. Äter penicillin mot mina bihålor men har fortfarande ont i huvudet dagligen och är trött. Bättre har det blivit men jag har halva kuren kvar så det kanske hinner bli helt bra =) hoppas jag.
Kom ihåg när jag äntligen fick på mig min Rättviksring igen efter många många år. Nu har jag gått ner så mycket att den blivit för stor. Kan ha den på höger hand så länge jag inte är för kall om händerna eller för blöt. Jag trodde inte fingrarna skulle bli mindre och hade planer på att fixa iordning min förlovningsring och vigselring så jag kan ha dom igen men nu är frågan om jag inte måste vänta ännu längre.
Idag tänker jag prova att gå på latindansen med mannen. Han har ju fått gå två gånger utan mig nu men idag ska jag prova. Går det inte får jag väl titta på!
See you!
Var hemma hela förra veckan och måndag och tisdag denna vecka har jag jobbat halvtid. Idag var första dagen jag jobbade hela dagen. Äter penicillin mot mina bihålor men har fortfarande ont i huvudet dagligen och är trött. Bättre har det blivit men jag har halva kuren kvar så det kanske hinner bli helt bra =) hoppas jag.
Kom ihåg när jag äntligen fick på mig min Rättviksring igen efter många många år. Nu har jag gått ner så mycket att den blivit för stor. Kan ha den på höger hand så länge jag inte är för kall om händerna eller för blöt. Jag trodde inte fingrarna skulle bli mindre och hade planer på att fixa iordning min förlovningsring och vigselring så jag kan ha dom igen men nu är frågan om jag inte måste vänta ännu längre.
Idag tänker jag prova att gå på latindansen med mannen. Han har ju fått gå två gånger utan mig nu men idag ska jag prova. Går det inte får jag väl titta på!
See you!
onsdag 29 januari 2014
Förbannade bihålor!
Ja det är dessa bihålor igen, täppt täppt täppt. Ont, trött och allmänt sjuk. Känns inte alls kul. Hemma fortfarande från jobbet då jag ena dagen känner mig bättre för att nästa dag ligga däckad. Magen sväller upp som om jag vore gravid emellanåt också, sådär 7 månaden. LOVELY!
Är så trött på det här och har tappat lusten att göra nåt. Bara ser på film och serier hela dagarna fast jag kanske skulle passa på att göra nån nytta men nej då. BLÄ säger jag bara.
Är så trött på det här och har tappat lusten att göra nåt. Bara ser på film och serier hela dagarna fast jag kanske skulle passa på att göra nån nytta men nej då. BLÄ säger jag bara.
måndag 27 januari 2014
Uppdatering!
Har inte haft kraft eller ork att uppdatera här även om jag velat. Men nu har jag uppdaterat min vikt och ska skriva ett inlägg om vad som hänt sen sist.
Förra måndagen 9.30 blev jag inlagd på avd. 44 i Mora. Jag fick börja med att ta prover, träffa läkare och narkosläkare. Jag berättade för narkosläkaren att jag var väldigt rädd inför denna operation eftersom jag efter min GBP fick blodtrycksfall och mådde jättedåligt. Det kändes som att han inte lyssnade på mig och jag blev bara mer rädd. Jag fick i alla fall ett rum med två bäddar men var själv. Jag var klar vid 13 med det och därefter åkte jag hem till min farmor och farfar som bor i Mora och hälsade på dom. Kom tillbaka till avdelningen vid 19-tiden på kvällen. Då var det bara en väntan till nästa dag till operationen skulle ske.
Tisdag väcktes jag 06:00 för att få värktabletter och duscha med descutan. Jag var planerad som första operationen för dagen vilket kändes kanon. 07:45 skjutsades jag upp till operationen och väl där togs jag om hand om världens goaste narkosläkare. Berättade även för honom om min rädsla och det kändes som han verkligen lyssnade på mig och förstod mig. Han talade hela tiden om vad han gjorde, vilka apparater han kopplade in mig på. Han tog också på mig varje gång han gick förbi mig och det var extremt lugnande. Innan han satte in sömnmedlet bad han mig tänka på nåt riktigt roligt som jag gjort eller skulle göra och den tanken skulle jag hålla hela tiden. Sen blev det svart!
Nästa minne är att en sköterska talar om att jag är på uppvaket och frågar hur ont jag har. Jag orkar inte prata så jag visar med fingrarna. Mer medicin och sen slocknar jag igen. Vaknar sen till liv vid 13 då dom frågar om jag vill komma upp till avdelningen. Samtidigt kommer narkosläkaren in med en ny patient som ska vakna till liv och ha frågar hur jag mår. Kändes tryggt.
När jag kommer ner på avdelningen har jag fått en rumskompis, blä. Nåja det var en trevlig kvinna som skulle genomgå samma operation som jag, ta bort gallan, dagen efter. Hon var väldigt nervös och orolig och hade massor med frågor. Det var skönt att ha någon att prata med. Jag fick börja dricka vatten på en gång. Hade dock svårt att komma igång med kisseriet som vanligt för mig. Tog mycket vatten, vilja och tankekraft för att få till det första gången. På kvällen fick jag äta vanlig mat. Helt otroligt att man kan genomgå en operation i magen och bara timmar efter äta vanlig mat. På kvällen satt jag i dagrummet och pratade med en man som skulle genomgå en GBP dagen efter. Det var ett mycket spännande och givande samtal.
Hade svårt att sova på natten så vid tvåtiden fick jag en insomningstablett för att få några timmars sömn i alla fall.
På onsdagen blev jag utskriven och åkte hem. Mådde riktigt bra även om jag var trött och sov 3 timmar när jag kommit hem. På natten till torsdagen vaknade jag och kände mig yr och och konstig. Sov dåligt resten av natten. Hela torsdagen var jag extremt yr och kunde knappt sitta upp utan låg mest hela dagen. Hade också svårt att äta, fick ont i magen varje gång och yrseln blev värre. Flera gånger var jag redo att ringa min man och be honom komma hem och skjutsa in mig till akuten men jag sov bort dagen istället. På kvällen när vi ätit middag däckade jag ännu en gång i sängen. Min man blev jätteorolig och ville åka in med mig men jag ville inte lämna barnen igen. När barnen väl lagt sig bröt jag ihop. Mådde så sjukt dåligt! Ringde 1177 och fick rådet att direkt åka in till akuten. Svärföräldrarna kom hit och mannen skjutsade in mig. Det gick sedan i en rasande fart på akuten EKG och provtagning omgående och sen kom en läkare in som gjorde en grundlig undersökning av hela mig. Balansövningar mm. Proverna var bra men läkaren var orolig och ville göra en skiktröntgen på min hjärna då jag hade symptom som inte kunde utesluta propp eller blödning i hjärnan. HJÄLP! Jag blev därför inlagd igen och skickad till röntgen. Jag kan säga att jag var rejält rädd vid det här laget och fick ångest över att jag inte hade hunnit krama två av barnen gonatt och sagt att jag älskade dom. Jag var så rädd att jag skulle dö!
Kom till en avdelning som kändes som en rest från 70-talet, utdömd och läskig, som en skräckfilm. Fick ett tvåbäddsrum igen men var inte själv. Många tårar föll när mannen fick lov att åka. Usch va rädd jag var att aldrig få se dom igen. Efter ca 30 min kom en sköterska in som berättade att jag i alla fall inte hade någon blödning i hjärnan. Lättnad även om oron fortfarande fanns kvar där. Att sova den natten var extremt svårt, slumrade till och från men fick aldrig nån riktig sömn.
Dagen efter, i fredags, berättade läkarna att de inte hittade något allvarligt fel på mig. SKÖNT! Utan dom trodde att yrseln berodde på mina täppta bihålor. Jag blev därför utskiven och fick med mig avsvällande medicin hem. Enorm lättnad att få krama om hela familjen igen!
Yrseln har blivit bättre men finns där och lurar. Jag är rejält täppt och snorig och det rinner ut massor med var ur näsan. Jag känner mig trött och slut och måste vila åtminstone en gång om dagen än. Idag har jag i alla fall orkat bäddat rent i barnens sängar även om det skett under 4 timmars tid. Sakta men säkert. Det har varit en riktig pärs och den är inte över riktigt än.
För övrigt är magen rejält svullen än efter operationen. Det ser ut som om jag är gravid. Som ni ser på mina mått är magmåttet två centimeter större! Har fem hål på magen igen och ett sitter precis i naveln så jag kan inte ha byxor som sitter i midjan. Har hasat ner mina mjukisbyxor så dom sitter under magen. Sexigt värre!
Nu hoppas jag att jag snart blir frisk och kan återgå till jobb och träning!
Förra måndagen 9.30 blev jag inlagd på avd. 44 i Mora. Jag fick börja med att ta prover, träffa läkare och narkosläkare. Jag berättade för narkosläkaren att jag var väldigt rädd inför denna operation eftersom jag efter min GBP fick blodtrycksfall och mådde jättedåligt. Det kändes som att han inte lyssnade på mig och jag blev bara mer rädd. Jag fick i alla fall ett rum med två bäddar men var själv. Jag var klar vid 13 med det och därefter åkte jag hem till min farmor och farfar som bor i Mora och hälsade på dom. Kom tillbaka till avdelningen vid 19-tiden på kvällen. Då var det bara en väntan till nästa dag till operationen skulle ske.
Tisdag väcktes jag 06:00 för att få värktabletter och duscha med descutan. Jag var planerad som första operationen för dagen vilket kändes kanon. 07:45 skjutsades jag upp till operationen och väl där togs jag om hand om världens goaste narkosläkare. Berättade även för honom om min rädsla och det kändes som han verkligen lyssnade på mig och förstod mig. Han talade hela tiden om vad han gjorde, vilka apparater han kopplade in mig på. Han tog också på mig varje gång han gick förbi mig och det var extremt lugnande. Innan han satte in sömnmedlet bad han mig tänka på nåt riktigt roligt som jag gjort eller skulle göra och den tanken skulle jag hålla hela tiden. Sen blev det svart!
Nästa minne är att en sköterska talar om att jag är på uppvaket och frågar hur ont jag har. Jag orkar inte prata så jag visar med fingrarna. Mer medicin och sen slocknar jag igen. Vaknar sen till liv vid 13 då dom frågar om jag vill komma upp till avdelningen. Samtidigt kommer narkosläkaren in med en ny patient som ska vakna till liv och ha frågar hur jag mår. Kändes tryggt.
När jag kommer ner på avdelningen har jag fått en rumskompis, blä. Nåja det var en trevlig kvinna som skulle genomgå samma operation som jag, ta bort gallan, dagen efter. Hon var väldigt nervös och orolig och hade massor med frågor. Det var skönt att ha någon att prata med. Jag fick börja dricka vatten på en gång. Hade dock svårt att komma igång med kisseriet som vanligt för mig. Tog mycket vatten, vilja och tankekraft för att få till det första gången. På kvällen fick jag äta vanlig mat. Helt otroligt att man kan genomgå en operation i magen och bara timmar efter äta vanlig mat. På kvällen satt jag i dagrummet och pratade med en man som skulle genomgå en GBP dagen efter. Det var ett mycket spännande och givande samtal.
Hade svårt att sova på natten så vid tvåtiden fick jag en insomningstablett för att få några timmars sömn i alla fall.
På onsdagen blev jag utskriven och åkte hem. Mådde riktigt bra även om jag var trött och sov 3 timmar när jag kommit hem. På natten till torsdagen vaknade jag och kände mig yr och och konstig. Sov dåligt resten av natten. Hela torsdagen var jag extremt yr och kunde knappt sitta upp utan låg mest hela dagen. Hade också svårt att äta, fick ont i magen varje gång och yrseln blev värre. Flera gånger var jag redo att ringa min man och be honom komma hem och skjutsa in mig till akuten men jag sov bort dagen istället. På kvällen när vi ätit middag däckade jag ännu en gång i sängen. Min man blev jätteorolig och ville åka in med mig men jag ville inte lämna barnen igen. När barnen väl lagt sig bröt jag ihop. Mådde så sjukt dåligt! Ringde 1177 och fick rådet att direkt åka in till akuten. Svärföräldrarna kom hit och mannen skjutsade in mig. Det gick sedan i en rasande fart på akuten EKG och provtagning omgående och sen kom en läkare in som gjorde en grundlig undersökning av hela mig. Balansövningar mm. Proverna var bra men läkaren var orolig och ville göra en skiktröntgen på min hjärna då jag hade symptom som inte kunde utesluta propp eller blödning i hjärnan. HJÄLP! Jag blev därför inlagd igen och skickad till röntgen. Jag kan säga att jag var rejält rädd vid det här laget och fick ångest över att jag inte hade hunnit krama två av barnen gonatt och sagt att jag älskade dom. Jag var så rädd att jag skulle dö!
Kom till en avdelning som kändes som en rest från 70-talet, utdömd och läskig, som en skräckfilm. Fick ett tvåbäddsrum igen men var inte själv. Många tårar föll när mannen fick lov att åka. Usch va rädd jag var att aldrig få se dom igen. Efter ca 30 min kom en sköterska in som berättade att jag i alla fall inte hade någon blödning i hjärnan. Lättnad även om oron fortfarande fanns kvar där. Att sova den natten var extremt svårt, slumrade till och från men fick aldrig nån riktig sömn.
Dagen efter, i fredags, berättade läkarna att de inte hittade något allvarligt fel på mig. SKÖNT! Utan dom trodde att yrseln berodde på mina täppta bihålor. Jag blev därför utskiven och fick med mig avsvällande medicin hem. Enorm lättnad att få krama om hela familjen igen!
Yrseln har blivit bättre men finns där och lurar. Jag är rejält täppt och snorig och det rinner ut massor med var ur näsan. Jag känner mig trött och slut och måste vila åtminstone en gång om dagen än. Idag har jag i alla fall orkat bäddat rent i barnens sängar även om det skett under 4 timmars tid. Sakta men säkert. Det har varit en riktig pärs och den är inte över riktigt än.
För övrigt är magen rejält svullen än efter operationen. Det ser ut som om jag är gravid. Som ni ser på mina mått är magmåttet två centimeter större! Har fem hål på magen igen och ett sitter precis i naveln så jag kan inte ha byxor som sitter i midjan. Har hasat ner mina mjukisbyxor så dom sitter under magen. Sexigt värre!
Nu hoppas jag att jag snart blir frisk och kan återgå till jobb och träning!
söndag 19 januari 2014
Operationsdags...
Imorgon ska jag skrivas in på kirurgen för operation på tisdag för att ta bort min galla. Nu har jag mentalt laddat för detta och tycker att det ska bli skönt att få det gjort då jag har haft mycket ont i gallan i några veckor. Jag är dock osäker på om det blir av eftersom jag är täppt i näsan och snorig. Känner mig inte sjuk men täppt. Känns som det är på väg mot bihålorna. Blir väl bara att åka in och se om jag får opereras. Det jobbiga är att jag inte ska opereras här i stan utan måste åka ända till Mora så om det inte bli operation blir det en lång resa hem igen =(.
Ska erkänna att jag är rädd, riktigt rädd. Detta eftersom jag blev så dålig efter min gastric bypass. Fick ju skov av blodtrycksfall, puls fall och syresättningsfall hela eftermiddagen och natten efter operationen. jag trodde jag skulle dö och det var så sjukt vidrigt. Så nu är jag riktigt rädd men hoppas att narkosläkaren tar min oro på allvar.
Ska gå och lägga mig nu och hoppas på att jag ska kunna sova.
Håll tummar och tår för mig!
Ska erkänna att jag är rädd, riktigt rädd. Detta eftersom jag blev så dålig efter min gastric bypass. Fick ju skov av blodtrycksfall, puls fall och syresättningsfall hela eftermiddagen och natten efter operationen. jag trodde jag skulle dö och det var så sjukt vidrigt. Så nu är jag riktigt rädd men hoppas att narkosläkaren tar min oro på allvar.
Ska gå och lägga mig nu och hoppas på att jag ska kunna sova.
Håll tummar och tår för mig!
måndag 13 januari 2014
Nu gick det äntligen rejält nedåt igen!
Efter att ha stått i princip still, upp och ner 0,5 kg, i 6 veckor fick jag denna vecka 2 kg minus. Kändes skönt och beror antagligen på att vi dragit in på godis, fika och snacks under veckodagarna, bara helgerna som det är tillåtet. Mitt första mål nu är 85 kg och sen under gränsen för FETMA!! Tänk när jag bara kan säga att jag är överviktig och inte har fetma längre. Vilken lycka!
Att inte äta godis, snacks och fika under vardagarna har gått bra men har varit jobbigt vissa kvällar. Det är ju då suget kommer, när barnen har lagt sig och man får en stund för sig själv. Då är det så gott att få mysa med något. Nu har det blivit proteinrika kvällsmål istället samt frukt. I fredags kväll när jag skulle äta lite godis så tålde jag bara 3 godisar innan jag fick hjärtklappning, så fort hade min kropp vant sig av med sockret. Så vanligt plockgodis har inte varit så gott i helgen, däremot har julgodiset slunkit ner.
För övrigt är det jobb som gäller nu. Träningen förra veckan blev ingenting men imorgon ska jag prova på afrikansk dans. Ska bli spännande!
Gonatt på er!
Att inte äta godis, snacks och fika under vardagarna har gått bra men har varit jobbigt vissa kvällar. Det är ju då suget kommer, när barnen har lagt sig och man får en stund för sig själv. Då är det så gott att få mysa med något. Nu har det blivit proteinrika kvällsmål istället samt frukt. I fredags kväll när jag skulle äta lite godis så tålde jag bara 3 godisar innan jag fick hjärtklappning, så fort hade min kropp vant sig av med sockret. Så vanligt plockgodis har inte varit så gott i helgen, däremot har julgodiset slunkit ner.
För övrigt är det jobb som gäller nu. Träningen förra veckan blev ingenting men imorgon ska jag prova på afrikansk dans. Ska bli spännande!
Gonatt på er!
onsdag 1 januari 2014
GOTT NYTT ÅR!
Då var 2013 slut och ett nytt år har börjat.
Mitt 2013 har varit spännande. Jag har gått ner massor i vikt, fått tillbaka livsglädjen och orken. Det har såklart varit upp och ner men sammanfattningsvis har min viktnedgång gjort detta år till ett kanonår. Jag är så nöjd och glad.
Jag står nu ganska still i vikt och har gjort i snart 6 veckor, upp nåt hekto och ner nåt hekto. Ligger mellan 88-89 kg. Känner ingen stress över detta utan då får kroppen en chans att återhämta sig för att förhoppningsvis gå ner mer sedan.
Mitt mål med min viktnedgång under 2014 är att nå under 80 kg, då lider jag ej längre av fetma och det skulle vara så grymt. Den vikt jag skulle vilja nå är 70 kg. Lägre än så behöver jag inte gå!
Så under 2014 ska jag fortsätta kämpa på med min livsstilsförändring för att nå mitt mål under 80 kg.
Jag och min man har gett ett nyårslöfte. Det är att följa barnens regler när det gäller snacks och godis. Det ska bara vara fredagsmys och lördagsgodis, inget dom övriga dagarna. Detta för att få en bättre hälsa på oss båda och för att jag ska ha en chans att nå mitt mål på under 80 kg.
Jag SKA inte hamna över 100 kg igen, det FÅR jag inte göra!
Så nu kör jag vidare med min träning och mitt liv och hoppas på att 2014 blir ett mycket bra år med många möjligheter och stor lycka.
Mitt 2013 har varit spännande. Jag har gått ner massor i vikt, fått tillbaka livsglädjen och orken. Det har såklart varit upp och ner men sammanfattningsvis har min viktnedgång gjort detta år till ett kanonår. Jag är så nöjd och glad.
Jag står nu ganska still i vikt och har gjort i snart 6 veckor, upp nåt hekto och ner nåt hekto. Ligger mellan 88-89 kg. Känner ingen stress över detta utan då får kroppen en chans att återhämta sig för att förhoppningsvis gå ner mer sedan.
Mitt mål med min viktnedgång under 2014 är att nå under 80 kg, då lider jag ej längre av fetma och det skulle vara så grymt. Den vikt jag skulle vilja nå är 70 kg. Lägre än så behöver jag inte gå!
Så under 2014 ska jag fortsätta kämpa på med min livsstilsförändring för att nå mitt mål under 80 kg.
Jag och min man har gett ett nyårslöfte. Det är att följa barnens regler när det gäller snacks och godis. Det ska bara vara fredagsmys och lördagsgodis, inget dom övriga dagarna. Detta för att få en bättre hälsa på oss båda och för att jag ska ha en chans att nå mitt mål på under 80 kg.
Jag SKA inte hamna över 100 kg igen, det FÅR jag inte göra!
Så nu kör jag vidare med min träning och mitt liv och hoppas på att 2014 blir ett mycket bra år med många möjligheter och stor lycka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)