Några dagar sen jag skrev nu så det är en del att uppdatera.
I onsdags var jag till psykologen och sen åkte jag och barnen till mamma och var där till i fredags. Hos psykologen var det jobbigt så klart. Jag grät mycket! Hon lyckas hitta triggerpunkter varje gång som tårarna går igång på. Vi pratade mycket om de krav jag ställer på mig som förälder och att det är alldeles för höga. Att jag inte kan ge 200 %! Jag måste lära mig att släppa taget lite. Vi pratade också om att jag måste försöka få till lite egentid, att jag inte får tanka själv utan bara tankar alla andra med energi och kärlek och att jag blir urholkad. Detta stämmer så väl, samt att jag alltid ger alla andra men inte mig. Ett typiskt exempel på hur jag är är att jag ska åka och köpa byxor men kommer hem med kläder till barnen och mannen istället. Jag tänker att jag inte ska lägga de pengarna på mig och att jag inte behöver det ändå. Jag nervärderar mig hela tiden. Ja det är tufft dethär men jag hoppas att det vill landa i mitt hjärta snart så jag börjar tänka mer på mig själv. Det är bara så svårt att få till detdär med egentid när lilltjejen vägrar flaskan och använder mig som en levande napp. Vi försöker med flaskan men hon tokskriker vare sig det är jag eller mannen som ger eller som det är ersättning eller bröstmjölk. Har även provat olika flaskor och nappar. Idag fick hon dock prova på sin första smakportion. Mmmm vad det var gott. Hon verkligen högg tag i skeden med munnen och viftade allt hon hade med armarna. När portionen var slut så blev hon jättearg och ledsen så då var det bara att sätta sig och amma. Kanske lite smakportioner kan trigga igång henne att vilja ha lite annat än min mjölk.
Hos mamma var det bra, stortjejen hade jättekul.Jag och mamma lyckades som vanligt bli osams jag och mamma. Det är så trist att det alltid ska bli så men vi triggar igång varandra nåt oerhört och har lika hett temprament när det gäller vissa saker. Jag blir tokig på hennes tjatande och gnällande tex. Det kändes som hon inte alls ville ha oss där dehär dagarna. Hon bara gnällde på hur trött hon var och hur sliten hon var. Kändes inte alls kul. Till råga på allt säger hon att hon inte hunner med det och det bara för vi är där för det och det har hon planerat att göra. Men varför skulle vi då dit?? Hon hade ju kunat säga nej. Hon har liksom ingen känsla för att tycka synd om mig att jag är trött och aldrig får sova eller att jag har hamnat i en depression. Hennes kommentar på att jag hamnat i en depression igen är att "Det är konstigt att så många av er kusiner blivit deprimerade. Vad kan det bero på?". Ja och tänker jag, nu handlar det om mig. Försökte förklara varför jag blev deprimerad förra gången men hon lyssnade inte rikigt och jag gav upp för det slutade med att det ändå var värst för henne.
I fredags när vi kom hem blev stortjejen jätteglad. Hon började leka med alla sina leksaker på en gång och hennes rum såg ut som ett bombnedslag efter den dagen. Märktes att hon saknat sina saker och att hon uppskattade dem nu. Det är bra att vara borta lite ibland så hon uppskattar sina saker igen som hon annars tycker är trista.
Mannen hade fortsatt renoveringen i badrummet när vi var borta och hade kommit jättelångt. Det var så kul att komma hem och se allt som hänt där nere. Vi är lååångt från klara än men det är på G i alla fall.
Helgen har varit lugn. Igår åkte jag och shoppade lite på Zizzi, det var tag 3 betala för 2 på rean. Jag köpte 2 klänningar och 1 cardigan. Tänkte bara på mig själv =)! Idag har vi varit på babysim med lilltjejen och minisim med stortjejen. Det är så härligt att bada med dom. Mannen badar med stortjejen då jag måste amma direkt efter babysimmet men jag hoppas att jag snart ska kunna bada med henne också.
Maten då undrar ni säkert, hur har det gått med den?? Åt HELVETE rent ut sagt. Psykologbesöken sätter igång sånt elände i mitt huvud så jag har frossat frossat frossat i mängder. Ja vägningen imorgon blir väl 3 kg +. Sorligt men sant hur värdelös jag är på dethär. Imorgon ska jag dock skärpa mig. Ska försöka komma iväg på linedance imorgon. Tar med mig lilltjejen och bärsjalen och hoppas jag får dansa lite =). På tisdag tänker jag gå på mammabarngympa. Nu ska det tränas =).
Ska snart lägga mig så jag orkar med morgondagen.
Natti natt!
söndag 31 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Håller tummarna för frisk familj så vi kan åka till mamma imorgon
Nu har vi planerat att åka till mamma imorgon, jag och barnen. Nu hoppas jag att det inte blir några sjuka barn inatt så vi kan åka denna gång. Förra gången blev ju äldsta dotter sjuk och vi fick lov att ställa in. Jag blev så besviken då för jag hade verkligen sett fram emot att få komma iväg lite. Man blir ju lite instängd när man är hemma och blir då ganska trött på detta hus. Så om allt går som jag vill åker vi till mamma imorgon och kommer hem på fredag eller lördag. Så det blir tyst på min blogg några dagar då mamma inte har nån dagor =(. Kommer få datorabstinens!
Nu när jag sitter och skriver börjar äldsta dotter gråta i sömnen. Blir alldeles yr och snurrig i huvudet och livrädd att hon ska kräkas. Vill inte det och hoppas inte det är det eller nån annan sjuka. Vill ju komma iväg imorgon nu!
Imorgon är det dax för psykologbesök igen. Känner mig lite nervös för jag vet hur dåligt jag brukar må efteråt och hur jobbigt det är under tiden. Ska ändå bli skönt att få komma dit igen eftersom jag mått så dåligt nu.
Jag skriver mer när jag kommer hem från mamma om vi kommer iväg imorgon =)
Nu när jag sitter och skriver börjar äldsta dotter gråta i sömnen. Blir alldeles yr och snurrig i huvudet och livrädd att hon ska kräkas. Vill inte det och hoppas inte det är det eller nån annan sjuka. Vill ju komma iväg imorgon nu!
Imorgon är det dax för psykologbesök igen. Känner mig lite nervös för jag vet hur dåligt jag brukar må efteråt och hur jobbigt det är under tiden. Ska ändå bli skönt att få komma dit igen eftersom jag mått så dåligt nu.
Jag skriver mer när jag kommer hem från mamma om vi kommer iväg imorgon =)
måndag 25 januari 2010
Vecka 3 inte positiv
Tre veckor av mitt nya liv har gått nu och som jag befarade blev det ingen rolig vägning.
+ 0,7 kg = 142,1 kg
Total viktminskning: 2,7 kg
+ 0,7 kg = 142,1 kg
Total viktminskning: 2,7 kg
söndag 24 januari 2010
Att få nya vänner på i vuxen ålder
När man var barn var det alltid så lätt att få vänner. Man hade hur många som helst och en del kom och gick men en del bestod. Det var lätt att hitta vänner på dagis, i skolan och ute på gården där man bodde. Visst gick man på sina nitar också men att ta kontakt med nya barn var inte så svårt.
När man sen blir vuxen är det inte lika lätta. Man hittar nya vänner genom bekanta, på jobbet, skolan mm. Jag har fått många nya vänner som vuxen men de är är inte så många som stannar kvar eller kanske är det så att det inte är så många som man väljer att man vill ha kvar i sitt liv. Man är mer kräsen nu och väljer ett fåtal som man verkligen litar på och känner ett samband med. Idag har jag ett fåtal nära vänner som jag älskar. Jag vet att de finns där vad som än händer och man behöver inte höras varje dag eller ses titt som tätt men man vet att man har dem där. Jag har en vän som jag träffade genom mitt x och som är hans syster. Hon är som min syster också och eftersom jag fanns i deras familj i 10 år. Idag är vi lika bra vänner trots att jag inte är tillsammans med hennes bror och hon är fortfarande min syster. Jag har också en vän som jag träffade genom ett jobb som jag verkligen kan vara mig själv med och som jag alltid har roligt med. Min man och hennes kille har också funnit varandra vilket är kanon. Fler vänner finns det men dett är min allra närmaste.
Jag har även en vän som gått bort som hörde till denhär skaran. En vän som alltid fanns där, som sa precis vad hon tyckte och tänkte och talade verkligen om när hon tyckte jag gjorde nåt fel. Hon var helt underbart rolig och färgsprakande. Jag kände mig så enormt levande i hennes närvaro. Varje gång jag skulle träffa henne var jag lite nervös och när jag gick därifrån var jag så lycklig som en människa kan vara. Man kan säga att jag var kär i henne som en vän.
Jag har fått en ny sån vän som jag känner så för. En vän som jag känner nåt speciellt för och som det känns nästan om en nyförälskelse med. Det är så kul! Vi träffades på BB när jag hade fött mitt andra barn. Vi delade rum och båda kände på en gång att det klickade. Det var såå skönt. Vi hjälptes åt, vi skrattade och hade det bra i vår lilla bebisbubbla. Jag som inte ville dela rum med någon fick en sån positiv upplevelse där på BB. Det var helt underbart. Hon fick sin son 1 dag innan jag fick min dotter och det är nu 4 månader sen. Vi bor ca 3 mil från varandra idag men hade vi bott närmare varandra hade vi nog setts massor. Nu ses vi ca 1 gång per vecka och det är så trevligt. Jag är så lycklig varje gång jag träffat henne och hennes son och det känns som vi känner varandra på ett speciellt sätt. Vi delade nåt väldigt speciellt där på BB. Vi säger ofta att vi borde bo ihop eller bo närmare varandra =). Jag är så glad att jag har fått lära känna denna underbara människa och att jag får dela lite av mitt liv med henne.
Så genom detta inlägg vill jag uttrycka all min kärlek till mina vänner!
När man sen blir vuxen är det inte lika lätta. Man hittar nya vänner genom bekanta, på jobbet, skolan mm. Jag har fått många nya vänner som vuxen men de är är inte så många som stannar kvar eller kanske är det så att det inte är så många som man väljer att man vill ha kvar i sitt liv. Man är mer kräsen nu och väljer ett fåtal som man verkligen litar på och känner ett samband med. Idag har jag ett fåtal nära vänner som jag älskar. Jag vet att de finns där vad som än händer och man behöver inte höras varje dag eller ses titt som tätt men man vet att man har dem där. Jag har en vän som jag träffade genom mitt x och som är hans syster. Hon är som min syster också och eftersom jag fanns i deras familj i 10 år. Idag är vi lika bra vänner trots att jag inte är tillsammans med hennes bror och hon är fortfarande min syster. Jag har också en vän som jag träffade genom ett jobb som jag verkligen kan vara mig själv med och som jag alltid har roligt med. Min man och hennes kille har också funnit varandra vilket är kanon. Fler vänner finns det men dett är min allra närmaste.
Jag har även en vän som gått bort som hörde till denhär skaran. En vän som alltid fanns där, som sa precis vad hon tyckte och tänkte och talade verkligen om när hon tyckte jag gjorde nåt fel. Hon var helt underbart rolig och färgsprakande. Jag kände mig så enormt levande i hennes närvaro. Varje gång jag skulle träffa henne var jag lite nervös och när jag gick därifrån var jag så lycklig som en människa kan vara. Man kan säga att jag var kär i henne som en vän.
Jag har fått en ny sån vän som jag känner så för. En vän som jag känner nåt speciellt för och som det känns nästan om en nyförälskelse med. Det är så kul! Vi träffades på BB när jag hade fött mitt andra barn. Vi delade rum och båda kände på en gång att det klickade. Det var såå skönt. Vi hjälptes åt, vi skrattade och hade det bra i vår lilla bebisbubbla. Jag som inte ville dela rum med någon fick en sån positiv upplevelse där på BB. Det var helt underbart. Hon fick sin son 1 dag innan jag fick min dotter och det är nu 4 månader sen. Vi bor ca 3 mil från varandra idag men hade vi bott närmare varandra hade vi nog setts massor. Nu ses vi ca 1 gång per vecka och det är så trevligt. Jag är så lycklig varje gång jag träffat henne och hennes son och det känns som vi känner varandra på ett speciellt sätt. Vi delade nåt väldigt speciellt där på BB. Vi säger ofta att vi borde bo ihop eller bo närmare varandra =). Jag är så glad att jag har fått lära känna denna underbara människa och att jag får dela lite av mitt liv med henne.
Så genom detta inlägg vill jag uttrycka all min kärlek till mina vänner!
lördag 23 januari 2010
Känner mig låg
Mitt humör går upp och ner och ena dagen kan jag känna att jag mår riktigt bra för att dan därpå falla ner i mörkret igen. Idag är en sån dag där mörkret härskar, eller snarare det började igår. Tycker inte om att vara här, det trycker över bröstet och det känns som om jag har en stor sorg i bröstet. Ingenting känns roligt och inspirerande. Jag ler, jag ler men det är bara en mask för att inte visa barnen hur jag mår. Jag skrattar men det är också för att inte visa barnen hur jag mår. Jag är trött trött trött och vill bara sova men finns ingen tid. Vill bara få sova utan att bli väckt, vill vara med mig själv och må dåligt så jag kan få börja må bra igen. Ångesten kommer alltid krypande för att bli starkare och starkare ju längre dagen går och när kvällen och natten är här är ångesten som värst. Det är jobbigt. Vill bara stoppa i öronpropparna och stänga ute allt ljud men samtidigt inte för jag måste ju höra lilltjejen. Åh va konstigt livet kan vara ibland.
Vi var ute på förmiddagen idag och stortjejen åkte "Bop" och hade jättekul. Vi körde in ved och hon åkte i skottkärran när den var tom. Sen skulle hon även sitta på veden och såklart så går det åt skogen då. Veden ger vika och hon faller ner i betonggolvet i pannrummet med ved över sig och skrik och gråt bryter ut. Ny smyckas hennes vänstra kind av ett fint blåmärke. Min lilla gumma, stackare! Som tur är gick gråten över efter en stund och hon kunde åka lite mer bob och ha kul.
Funderar på om dottern ska få vara hemma från dagis i veckan för att slippa eventuella kräksjukor även om det inte har varit nåt än på det dagis hon går på. Kanske kan lugna ner min ångest lite. Kanske ta en tur och hälsa på min farmor och farfar istället.
Maten har gått åt H****** igår och idag. Ätit massor med godis!! Jag måste verkligen försöka skärpa mig men det är så svårt när jag mår såhär.
Nu ska vi snart se på film och mysa lite!
Vi var ute på förmiddagen idag och stortjejen åkte "Bop" och hade jättekul. Vi körde in ved och hon åkte i skottkärran när den var tom. Sen skulle hon även sitta på veden och såklart så går det åt skogen då. Veden ger vika och hon faller ner i betonggolvet i pannrummet med ved över sig och skrik och gråt bryter ut. Ny smyckas hennes vänstra kind av ett fint blåmärke. Min lilla gumma, stackare! Som tur är gick gråten över efter en stund och hon kunde åka lite mer bob och ha kul.
Funderar på om dottern ska få vara hemma från dagis i veckan för att slippa eventuella kräksjukor även om det inte har varit nåt än på det dagis hon går på. Kanske kan lugna ner min ångest lite. Kanske ta en tur och hälsa på min farmor och farfar istället.
Maten har gått åt H****** igår och idag. Ätit massor med godis!! Jag måste verkligen försöka skärpa mig men det är så svårt när jag mår såhär.
Nu ska vi snart se på film och mysa lite!
fredag 22 januari 2010
Att älska sina förädrar som gör en så irriterad
Tänk att man kan älska någon så mycket men samtigt bli så enormt arg och irriterad på samma person. Jag talar inte om mina barn nu men samma känsla finns där med utan nu är det föräldrar jag pratar om. Jag älskar min mamma enormt mycket. Hon har alltid funnits där för mig och jag är princip enbart uppvuxen med henne eftersom mina föräldrar separerade då jag var 3 år. Pappa har jag träffat på helger och lov. Jag och mamma har mer av en vänskapsrelation än en mor och dotter relation. Vi hade en period då vi knappt pratade med varandra och var enormt osams men nu har vi bra kontakt. Sen jag fick barn har jag lärt mig att uppskatta min mamma ännu mer. Jag förstår nu allt det hon tjatat om hela min uppväxt. Jag förstår den ständig oron och den enorma kärleken man har för sina barn. Ändå blir jag så enormt arg och irriterad på henne att jag inte skulle vilja se henne mer.
Min mamma är en hypokondriker utan dess like. Jaja hon har haft bröstcancer jag vet och det var en enormt jobbig period i allas våra liv och speciellt i hennes liv, men min mamma är alltid värst. Säger jag att jag är trött så är hon 10 ggr så trött. Säger jag att jag är förkyld så har hon lunginflammation även om hon inte har det. Detta är så förbannat irriterande. Jag är nu så trött och slut att när jag vaknar är jag så yr att hela rummet snurrar, benen darrar och jag känner mig helt färdig. Jag fick igår reda på att min mamma tagit semester hela nästa vecka och hon har länge tjatat om att vi ska komma och vara hos henne några dagar jag och barnen. Jag tänkte då att om hon är ledig hela veckan så kan vi ju komma i veckan och äldsta dottern kan få ledigt från dagis. Ringer och säger det till henne men då är det inte så på längre utan mer, jaha när då och njaaa ja hmmm. Jag tänkte i början av veckan då säger jag men det går INTE. Nej då ska det städas och så. Ni kan väl komma torsdag eller fredag säger hon. Men då går ju inte dotter på dagis så då faller allt. När det verkligen gäller så är det inte så viktigt. Jag försöker säga till henne att jag är så trött och skulle behöva hjälp och då får jag till svar: " ja men jag är också trött det är därför jag ska ha semester". Ja där var det då vill hon inte att vi ska komma så då lägger jag ner =(. Blir så ledsen!
Vi ringde även mannens föräldrar för att kolla om de ville leka lite med dottern idag så mannen kunde renovera lite i badrummet men som vanligt den senaste tiden så är det nåt uppbokat med hans syster och då kan de inte. Lika var det i tisdags när det var bestämt att de skulle komma hit och leka med henne men då de ringde och sa att de inte kunde komma då systern var ledsen. Det är inte första gången detta händer nu. Blir tokig! Nu vågar man knappt säga till dottern att de ska komma för hon blir så ENORMT besviken när det inte blir nåt.
Vi har inte berättat för våra föräldrar att jag håller på att falla in i depressionsträsket igen. Min mamma vet om att min kräkfobi har blivit värre men hon har ju också kräkfobi så då är det ju inte så farligt. Bara det att hon fattar inte vilken ångest jag har! Hon har inte sån ångest om jag har! Man kanske borde berätta att vi har det jättejobbigt just nu och att jag mår piss. Men jag orkar inte riktigt!
Kanske ställer jag för höga krav på våra förädrar och när det gäller att få hjälp av dem, men de pratar ju jämt om hur mycket de vill träffa barnen och så =(.
Nåja jag får ge mig med mitt gnäll nu och njuta lite till av Lets dance!
Min mamma är en hypokondriker utan dess like. Jaja hon har haft bröstcancer jag vet och det var en enormt jobbig period i allas våra liv och speciellt i hennes liv, men min mamma är alltid värst. Säger jag att jag är trött så är hon 10 ggr så trött. Säger jag att jag är förkyld så har hon lunginflammation även om hon inte har det. Detta är så förbannat irriterande. Jag är nu så trött och slut att när jag vaknar är jag så yr att hela rummet snurrar, benen darrar och jag känner mig helt färdig. Jag fick igår reda på att min mamma tagit semester hela nästa vecka och hon har länge tjatat om att vi ska komma och vara hos henne några dagar jag och barnen. Jag tänkte då att om hon är ledig hela veckan så kan vi ju komma i veckan och äldsta dottern kan få ledigt från dagis. Ringer och säger det till henne men då är det inte så på längre utan mer, jaha när då och njaaa ja hmmm. Jag tänkte i början av veckan då säger jag men det går INTE. Nej då ska det städas och så. Ni kan väl komma torsdag eller fredag säger hon. Men då går ju inte dotter på dagis så då faller allt. När det verkligen gäller så är det inte så viktigt. Jag försöker säga till henne att jag är så trött och skulle behöva hjälp och då får jag till svar: " ja men jag är också trött det är därför jag ska ha semester". Ja där var det då vill hon inte att vi ska komma så då lägger jag ner =(. Blir så ledsen!
Vi ringde även mannens föräldrar för att kolla om de ville leka lite med dottern idag så mannen kunde renovera lite i badrummet men som vanligt den senaste tiden så är det nåt uppbokat med hans syster och då kan de inte. Lika var det i tisdags när det var bestämt att de skulle komma hit och leka med henne men då de ringde och sa att de inte kunde komma då systern var ledsen. Det är inte första gången detta händer nu. Blir tokig! Nu vågar man knappt säga till dottern att de ska komma för hon blir så ENORMT besviken när det inte blir nåt.
Vi har inte berättat för våra föräldrar att jag håller på att falla in i depressionsträsket igen. Min mamma vet om att min kräkfobi har blivit värre men hon har ju också kräkfobi så då är det ju inte så farligt. Bara det att hon fattar inte vilken ångest jag har! Hon har inte sån ångest om jag har! Man kanske borde berätta att vi har det jättejobbigt just nu och att jag mår piss. Men jag orkar inte riktigt!
Kanske ställer jag för höga krav på våra förädrar och när det gäller att få hjälp av dem, men de pratar ju jämt om hur mycket de vill träffa barnen och så =(.
Nåja jag får ge mig med mitt gnäll nu och njuta lite till av Lets dance!
torsdag 21 januari 2010
Fixardag
Jag har märkt en stor skillnad med mig sen jag fick barn. Innan jag fick barn gick jag ofta på stan och småshoppade. Älskade verkligen att bara gå och strosa, känna på kläderna och kanske köpa nåt. Lyckan var att komma hem med några påsar =). Nu sen jag fick barn finner jag ingen ro i det längre. Nu samlar jag på mig massor med saker att göra på stan och åker ner när listan börjar bli alldeles för lång. Så idag hade listan blivit för lång så jag tog med mig lilltjejen och åkte på en fixartur. Det blev hämta paket, posta paket, handla, köpa ny amnings BH, köpa trosor, gå på apoteket och köpa hem lunch. Riktigt skönt! Glömde dock att köpa kattmat så vi får ta en tur imorgon me =).
När jag var på stan gick jag förbi ett bageri och fick med mig 2 semlor hem, en till mig och en till mannen. MUMS! Vet att det inte ingår i mina viktminskningsplaner men åh så gott!
Såhär har min matdag varit:
Frukost. Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Macka med skagenrära och massor med sallad, vatten
Fika: Semla
Middag. Pasta med kabanoss, paprika och lök
Kväll: Croissanter och varm choklad.
Tack för idag!
När jag var på stan gick jag förbi ett bageri och fick med mig 2 semlor hem, en till mig och en till mannen. MUMS! Vet att det inte ingår i mina viktminskningsplaner men åh så gott!
Såhär har min matdag varit:
Frukost. Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Macka med skagenrära och massor med sallad, vatten
Fika: Semla
Middag. Pasta med kabanoss, paprika och lök
Kväll: Croissanter och varm choklad.
Tack för idag!
onsdag 20 januari 2010
Hälften av stadens förskolor drabbade av vinterkräksjukan
Ja det är vad man ser på köksbordet när man kommer upp på morgonen. Morgontidningens huvudrubrik slår till som en käftsmäll. Yrseln kommer, ångesten grabbar tag om mitt innersta och drar mig neråt neråt neråt. Svettas, svårt att andas, blir allvarlig, tyst, kan inte fokusera vill bara fly fly fly.
Varför varför varför ska media vara så förbannat bra på att skriva om sånt här? Det är precis sånt jag INTE ska läsa och det är vad det står om precis överallt. Jag blir hetl tokig!! Jag kan inte hantera detta fast jag vill, jag vet att mina tankar är helt orealistiska men det går inte att stoppa dem. De fins där även om jag inte vill.
Planer börjar läggas, hur gör vi om det händer, vem drabbas först hur gör vi då mm? Tror jag ska få kontroll men blir bara ännu mer frustrerad. Det går ju inte att förutspå vem och när nån kommer bli sjuk. Det är bara att vänta och se men det är lättare sagt än gjort för en som mig. Skräcken finns där ständigt påminnande.
Vad är jag då så rädd för? Ja det vet jag inte riktigt! Men dels är jag rädd för att själv bli sjuk nu när jag ammar. Hur jag då ska fixa amningen. Jag är rädd för att barnen ska bli sjuka, de kan ju liksom inte springa på toa och det blir sånt fasligt tvättande och torkande då det hamnar precis var som helst. Just det också att det bara kommer på de små, ingen förvarning utan bara kommer. Det är ovissheten som är så jobbig!
Skulle önska att jag kunde handla mat för 1 månad, åka ut till en stuga mitt i skogen och isolera oss denhär tiden så vi slipper skiten!
Hur går det då för mig annars. Jo det går men det blir lite fusk nästan varje dag. Är så enormt gottisugen, helst på kvällarna. En sak som är jobbig är att varje gång vi ska äta middag så blir det till bebsiskrik vilket innebär att jag aldrig hinner äta klart för jag måste gå och amma. Detta leder till att jag efter några timmar blir tokhungrig och när barnen somnat måste jag äta nåt. Det är så lätt att det blir dåligt då!
Idag har jag ätit:
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Spaghetti, köttfärssås, lite ost, mjölk, hård macka med smör (liten portion mat)
Middag: Pressad potatis, lax i ugn med sås (liten portion)
Kväll: 2 mackor med smör, 1 mandarin
Vi ska se en film nu och då ska jag nog ta några popcorn =).
Tittar just nu på handbollen och det är ingen vacker syn. Så tråkigt =(!
Varför varför varför ska media vara så förbannat bra på att skriva om sånt här? Det är precis sånt jag INTE ska läsa och det är vad det står om precis överallt. Jag blir hetl tokig!! Jag kan inte hantera detta fast jag vill, jag vet att mina tankar är helt orealistiska men det går inte att stoppa dem. De fins där även om jag inte vill.
Planer börjar läggas, hur gör vi om det händer, vem drabbas först hur gör vi då mm? Tror jag ska få kontroll men blir bara ännu mer frustrerad. Det går ju inte att förutspå vem och när nån kommer bli sjuk. Det är bara att vänta och se men det är lättare sagt än gjort för en som mig. Skräcken finns där ständigt påminnande.
Vad är jag då så rädd för? Ja det vet jag inte riktigt! Men dels är jag rädd för att själv bli sjuk nu när jag ammar. Hur jag då ska fixa amningen. Jag är rädd för att barnen ska bli sjuka, de kan ju liksom inte springa på toa och det blir sånt fasligt tvättande och torkande då det hamnar precis var som helst. Just det också att det bara kommer på de små, ingen förvarning utan bara kommer. Det är ovissheten som är så jobbig!
Skulle önska att jag kunde handla mat för 1 månad, åka ut till en stuga mitt i skogen och isolera oss denhär tiden så vi slipper skiten!
Hur går det då för mig annars. Jo det går men det blir lite fusk nästan varje dag. Är så enormt gottisugen, helst på kvällarna. En sak som är jobbig är att varje gång vi ska äta middag så blir det till bebsiskrik vilket innebär att jag aldrig hinner äta klart för jag måste gå och amma. Detta leder till att jag efter några timmar blir tokhungrig och när barnen somnat måste jag äta nåt. Det är så lätt att det blir dåligt då!
Idag har jag ätit:
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Spaghetti, köttfärssås, lite ost, mjölk, hård macka med smör (liten portion mat)
Middag: Pressad potatis, lax i ugn med sås (liten portion)
Kväll: 2 mackor med smör, 1 mandarin
Vi ska se en film nu och då ska jag nog ta några popcorn =).
Tittar just nu på handbollen och det är ingen vacker syn. Så tråkigt =(!
måndag 18 januari 2010
Vecka 2
Nu har det gått två veckor sen jag bestämde mig för att börja mitt nya liv och v 2 gick ju inte så bra matmässigt pga hur jag mått. Helt värdelöst vad dålig karaktär man har. Att äta för man mår dåligt är ju så klassiskt så det är sjukt och den fällan faller jag i varje gång. Inte mår man bättre när man gör det heller men det är så förb.. svårt att stå emot.
Har i alla fall vägt mig idag och döm om min förvåning, det blev minus idag med även om det inte var så mycket. Är tokglad eftersom jag trodde att jag skulle ha gått upp i vikt.
- 0,4 kg = 141,4 kg
Total viktminskning: 3,4 kg
Känns skönt. Nu hoppas jag att jag kan kontrollera mig bättre denna veckan. Men det började inte så bra när mannen köpte hem semlor. Kunde ju inte motstå det så det blev en sån till fika idag =(.
Detta har jag ätit idag:
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Kassler, ris, sås, mjölk
Fika: Semla
Middag; Spagetti med köttfärssås, mjölk, hårt bröd med smör
Kväll: 2 hårdmackor med smör, kex med vitlöksost (färsk)
Ingen träning idag, har haft två vidriga nätter när minsta dottern inte velat sova så jag har varit så totalt slutkörd idag och inte orkat göra nåt alls. Sov tom till 9.30 idag, det var jätteskönt när man haft en jobbig natt.
Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på en bättre natt än de två tidigare!
Har i alla fall vägt mig idag och döm om min förvåning, det blev minus idag med även om det inte var så mycket. Är tokglad eftersom jag trodde att jag skulle ha gått upp i vikt.
- 0,4 kg = 141,4 kg
Total viktminskning: 3,4 kg
Känns skönt. Nu hoppas jag att jag kan kontrollera mig bättre denna veckan. Men det började inte så bra när mannen köpte hem semlor. Kunde ju inte motstå det så det blev en sån till fika idag =(.
Detta har jag ätit idag:
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Kassler, ris, sås, mjölk
Fika: Semla
Middag; Spagetti med köttfärssås, mjölk, hårt bröd med smör
Kväll: 2 hårdmackor med smör, kex med vitlöksost (färsk)
Ingen träning idag, har haft två vidriga nätter när minsta dottern inte velat sova så jag har varit så totalt slutkörd idag och inte orkat göra nåt alls. Sov tom till 9.30 idag, det var jätteskönt när man haft en jobbig natt.
Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas på en bättre natt än de två tidigare!
söndag 17 januari 2010
Allting går åt pipsvängen
Ja just nu känns det så =(. Känner mig så trött, slut, sliten, orkeslös, ledsen och irriterad hela tiden. Vill bara gråta, krypa upp i nåns knä och bara bli smekt över håret smatidigt som personen säger "Jag finns här för dig, allt kommer ordna sig. Ta det lugn nu så ordnar jag dethär.". Men ingen gör så och mina hjärnspöken tar mer och mer över mitt liv. De finns inte bara där ibland nu utan är där konstant och påminner mig om det mörker som finns där. Hur kan livet kännas så jobbigt när man ändå känner sån kärlek till sina barn, sin katt och sin man. Hur går det ihop? Varför känns det så jobbigt och varför ska det vara så svårt för andra att förstå hur jobbigt det är?
Jag vill hela tiden bara tillåta mig att gå in i mörkret, gömma mig, gråta, sova och bara försvinna för ett tag så det kan gå över. Eller egentligen är det nog så att jag vill försvinna nån stans för att sova och sen komma tillbaka som en pigg, glad, entusiastisk mamma och fru. Jag vill känna glädjen dem enkla vardagliga sakerna och inte bara känna att allt känns jobbigt och tungt. Jag är glad när jag ser mina barn le och skratta och när jag leker med dem.
Så i och med att jag mår som jag gör går mitt ätande åt skogen. Har ätit hur mycket godis och fika som helst under helgen. Har sköljt ner detta med coca-cola. Mår jag bättre av detta? Just för stunden när allt åker in gör jag det men sen mår jag ännu sämre. Det bli till en rejält ond cirkel. Ser inte fram emot att väga mig imorgon!
Jag måste skärpa mig!
Jag vill hela tiden bara tillåta mig att gå in i mörkret, gömma mig, gråta, sova och bara försvinna för ett tag så det kan gå över. Eller egentligen är det nog så att jag vill försvinna nån stans för att sova och sen komma tillbaka som en pigg, glad, entusiastisk mamma och fru. Jag vill känna glädjen dem enkla vardagliga sakerna och inte bara känna att allt känns jobbigt och tungt. Jag är glad när jag ser mina barn le och skratta och när jag leker med dem.
Så i och med att jag mår som jag gör går mitt ätande åt skogen. Har ätit hur mycket godis och fika som helst under helgen. Har sköljt ner detta med coca-cola. Mår jag bättre av detta? Just för stunden när allt åker in gör jag det men sen mår jag ännu sämre. Det bli till en rejält ond cirkel. Ser inte fram emot att väga mig imorgon!
Jag måste skärpa mig!
fredag 15 januari 2010
Faller in i mörkret, jag är så rädd!
Jag känner att jag faller, jag faller och faller, djupare och djupare in i ett mörker som jag inte klarar av att ta mig upp ur själv. Jag är så rädd att hamna där igen men det går inte att stoppa en snöboll som börjat rulla. Trodde inte att det var så farligt men jag märker att jag är påväg neråt. Varför denna nedåtspiral? Varför ska jag hamna här igen?
För några år sen hamnade jag i en depression. Var sjukskriven ett halvår och gick i terapi. Denna depression kom som ett slag från himlen. Jag fattade ingenting. En dag orkade jag bara inte mer. Jag var sååå trött! Jag körde hem från jobbet, en resa på 20 min och jag minns inget alls från resan och är sjukt glad att jag överhuvudtaget kom hem. Det var då jag verkligen insåg att nåt var fel. Jag ringde då läkaren som omedelbart sjukskrev mig och såg till att jag fick komma till en terapeut där jag fick KBT. Ingen medicin tog jag för jag ville reda ut mina tankar och veta varför det blev som det blev. Jag vet nu att anledningen att jag hamnade där då var att jag äntligen hittat lugnet och tryggheten i livet. Jag hade träffat min blivande man och vi hade köpt hus. Den tryggheten hade jag inte haft någongång i mitt liv och med den tryggheten kom allt upp som jag gått igenom i mitt liv. Allt jag förträngt och låtit bli att känna kom upp och jag föll handlöst ner i mörkret. Det var jättejobbigt men enormt skönt att få gå i terapi och reda ut mina tankar.
Men nu känner jag alltså att jag håller på att falla in i mörkret igen. Idag har jag bara velat gråta gråta gråta hela dagen. Fick lov att komma iväg ett tag så jag åkte själv till affären utan något barn alls och när jag åkte där kände jag att jag bara ville ta in på ett hotell, dra för gardinerna, stänga av mobilen och sova, sova, sova. Glömma allt runt omkring och bara få gråta ut och sova. Skillnade mellan mig och dem som verkligen gör detta är jag är för förnuftig och för att jag älskar mina barn för mycket att jag inser att jag inte kan göra så. Jag kan inte bara lämna hela ansvaret för barnen i min mans armar och låta honom ta hand om en bebis som helammar och som bara vill ha mig egentligen. Kan inte heller lämna honom med en sjuk underbar större dotter. Hur skulle det gå och hur egoistiskt skulle inte det vara av mig?
Vad är det som gör att jag mår såhär då? Ja det undrar jag med men antagligen är det tröttheten. Har inte sovit mer än 4-5 timmar per natt på snart 4 månader. Jag är helt slut. Orkar inte dethär mer känns det som. En annan anledning är den slitning som blir mellan min man och mig just nu. Jag är trött och slut och vi har två barn så vi inte hinner ta tillvara varandra. Jag saknar kärleken och jag saknar oss. Jag älskar mina barn över allt annat och vill absolut inte ha dem ogjorda men jag önskar att vi inte tappade varandra, jag och min man. Jag behöver mycket kärlek och ömhet för att få bränsle till att leva och den kärlek jag får just nu är från barnen. Jag är inte bättre jag heller, ger inte heller nån kärlek, är för trött. Dålig ursäkt jag vet men jag är helt färdig. Dessa är två saker till att jag mår såhär tror jag. Sen finns ju det värsta av allt och det är min kräkfobi som är så sjukt stark just nu. Den har tom utvecklats till att jag är rädd bara min dotter hostar lite. Tror då att hon ska kräkas. Detta leder till att jag är så rädd för att ta hand om henne nu när hon är förkyld att det spinner i huvudet och värker i magen. Jag vill inte må såhär. Jag känner mig som en sån usel mamma. Jag vill kunna ta hand om mina barn i alla lägen utan att känna såhär.
Jag är också så less på kylan och detta hus. Har knappt varit utanför dörren på flera veckor pga kylan. Har bara varit till affären och handlat i princip. I helgen hade jag planerat att åka hem till mamma med barnen och vara där hela helgen för att komma bort lite och så min man kunde påbörja renoveringen i badrummet på allvar. Hade verkligen sett fram emot att få komma hem till mamma och bort härifrån ett tag. Men vad händer? Jo äldsta dottern blir sjuk inatt. Ont i halsen, toksnuva och hosta! Så ingen resa till mamma. Sitter då här i huset som jag ville komma ifrån lite och mår piss. Känner mig ensam och ledsen. Känns inte som att nån förstår mig, förstår hur dåligt jag mår fast jag försöker säga det.
Mamma kommer hit imorgon så mannen ändå kan renovera i badrummet och jag får hjälp med barnen men jag är ändå kvar här i huset och får inte se nåt annat för att få tillbaka lite ork. Jag känner att det behöver hända nåt nu. Jag behöver få göra nåt kul och komma ifrån lite. Det spelar ingen roll om barnen är med bara jag får göra nåt annat än att bara vara här. Men det jag antagligen skulle behöva är sömn, att få sova en hel natt eller två utan att bli störd av nåt men det kan jag se mig i stjärnorna efter.
Jag och min man skulle på konsert i slutet av februari i Stockholm och ví skulle vara där hela helgen med barnen. Mannens syster och fästman skulle följa med och vara barnvkat medan vi var på konsert men nu kan inte de. Mamma lyckades inte få ledigt så det blir ingen konsert för en av oss. En av oss måste vara kvar på hotellet och ta hand om barnen. Det känns så tråkigt när vi båda sett fram emot detta, att få göra nåt kul tillsammans om så bara för nån timme. Men å andra sidan vet vi ju inte om vi kommer få lilltjejen att ta flaskan ändå men det hade varit skönare om vi fått tagit beslutet att inte jag kan gå än att vi blir tvugna att inse det såhär genom att inte ha barnvakt.
Så i och med att jag mår såhär så går det verkligen uruselt med mat och träning. Syndat massor idag och inte tränat nåt alls.
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Korv och pommes, räksallad och mjölk
Mellanmål: Vetelängd
Middag: Nachokyckling med sallad och Coca-cola
Kväll: Smågodis och coca-cola
Hoppas jag mår bättre imorgon!
För några år sen hamnade jag i en depression. Var sjukskriven ett halvår och gick i terapi. Denna depression kom som ett slag från himlen. Jag fattade ingenting. En dag orkade jag bara inte mer. Jag var sååå trött! Jag körde hem från jobbet, en resa på 20 min och jag minns inget alls från resan och är sjukt glad att jag överhuvudtaget kom hem. Det var då jag verkligen insåg att nåt var fel. Jag ringde då läkaren som omedelbart sjukskrev mig och såg till att jag fick komma till en terapeut där jag fick KBT. Ingen medicin tog jag för jag ville reda ut mina tankar och veta varför det blev som det blev. Jag vet nu att anledningen att jag hamnade där då var att jag äntligen hittat lugnet och tryggheten i livet. Jag hade träffat min blivande man och vi hade köpt hus. Den tryggheten hade jag inte haft någongång i mitt liv och med den tryggheten kom allt upp som jag gått igenom i mitt liv. Allt jag förträngt och låtit bli att känna kom upp och jag föll handlöst ner i mörkret. Det var jättejobbigt men enormt skönt att få gå i terapi och reda ut mina tankar.
Men nu känner jag alltså att jag håller på att falla in i mörkret igen. Idag har jag bara velat gråta gråta gråta hela dagen. Fick lov att komma iväg ett tag så jag åkte själv till affären utan något barn alls och när jag åkte där kände jag att jag bara ville ta in på ett hotell, dra för gardinerna, stänga av mobilen och sova, sova, sova. Glömma allt runt omkring och bara få gråta ut och sova. Skillnade mellan mig och dem som verkligen gör detta är jag är för förnuftig och för att jag älskar mina barn för mycket att jag inser att jag inte kan göra så. Jag kan inte bara lämna hela ansvaret för barnen i min mans armar och låta honom ta hand om en bebis som helammar och som bara vill ha mig egentligen. Kan inte heller lämna honom med en sjuk underbar större dotter. Hur skulle det gå och hur egoistiskt skulle inte det vara av mig?
Vad är det som gör att jag mår såhär då? Ja det undrar jag med men antagligen är det tröttheten. Har inte sovit mer än 4-5 timmar per natt på snart 4 månader. Jag är helt slut. Orkar inte dethär mer känns det som. En annan anledning är den slitning som blir mellan min man och mig just nu. Jag är trött och slut och vi har två barn så vi inte hinner ta tillvara varandra. Jag saknar kärleken och jag saknar oss. Jag älskar mina barn över allt annat och vill absolut inte ha dem ogjorda men jag önskar att vi inte tappade varandra, jag och min man. Jag behöver mycket kärlek och ömhet för att få bränsle till att leva och den kärlek jag får just nu är från barnen. Jag är inte bättre jag heller, ger inte heller nån kärlek, är för trött. Dålig ursäkt jag vet men jag är helt färdig. Dessa är två saker till att jag mår såhär tror jag. Sen finns ju det värsta av allt och det är min kräkfobi som är så sjukt stark just nu. Den har tom utvecklats till att jag är rädd bara min dotter hostar lite. Tror då att hon ska kräkas. Detta leder till att jag är så rädd för att ta hand om henne nu när hon är förkyld att det spinner i huvudet och värker i magen. Jag vill inte må såhär. Jag känner mig som en sån usel mamma. Jag vill kunna ta hand om mina barn i alla lägen utan att känna såhär.
Jag är också så less på kylan och detta hus. Har knappt varit utanför dörren på flera veckor pga kylan. Har bara varit till affären och handlat i princip. I helgen hade jag planerat att åka hem till mamma med barnen och vara där hela helgen för att komma bort lite och så min man kunde påbörja renoveringen i badrummet på allvar. Hade verkligen sett fram emot att få komma hem till mamma och bort härifrån ett tag. Men vad händer? Jo äldsta dottern blir sjuk inatt. Ont i halsen, toksnuva och hosta! Så ingen resa till mamma. Sitter då här i huset som jag ville komma ifrån lite och mår piss. Känner mig ensam och ledsen. Känns inte som att nån förstår mig, förstår hur dåligt jag mår fast jag försöker säga det.
Mamma kommer hit imorgon så mannen ändå kan renovera i badrummet och jag får hjälp med barnen men jag är ändå kvar här i huset och får inte se nåt annat för att få tillbaka lite ork. Jag känner att det behöver hända nåt nu. Jag behöver få göra nåt kul och komma ifrån lite. Det spelar ingen roll om barnen är med bara jag får göra nåt annat än att bara vara här. Men det jag antagligen skulle behöva är sömn, att få sova en hel natt eller två utan att bli störd av nåt men det kan jag se mig i stjärnorna efter.
Jag och min man skulle på konsert i slutet av februari i Stockholm och ví skulle vara där hela helgen med barnen. Mannens syster och fästman skulle följa med och vara barnvkat medan vi var på konsert men nu kan inte de. Mamma lyckades inte få ledigt så det blir ingen konsert för en av oss. En av oss måste vara kvar på hotellet och ta hand om barnen. Det känns så tråkigt när vi båda sett fram emot detta, att få göra nåt kul tillsammans om så bara för nån timme. Men å andra sidan vet vi ju inte om vi kommer få lilltjejen att ta flaskan ändå men det hade varit skönare om vi fått tagit beslutet att inte jag kan gå än att vi blir tvugna att inse det såhär genom att inte ha barnvakt.
Så i och med att jag mår såhär så går det verkligen uruselt med mat och träning. Syndat massor idag och inte tränat nåt alls.
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice
Lunch: Korv och pommes, räksallad och mjölk
Mellanmål: Vetelängd
Middag: Nachokyckling med sallad och Coca-cola
Kväll: Smågodis och coca-cola
Hoppas jag mår bättre imorgon!
onsdag 13 januari 2010
Mår dåligt
Psykologbesöket idag satte sig. Känner mig trött och ledsen, orkar ingenting och vill bara äta. Är toksugen på choklad. Ett typiskt beteende när jag mår dåligt. Så självklart har jag ätit nåt onyttigt, men inte choklad.
Min matdag:
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice.
Lunch: Kyckling, ris, tzatziki, ratatouille, mjölk, mandarin
Mellis: 1 päron
Fika: Varm choklad och sockerkaka
Middag: Blomkålsstuvning, bacon, mjölk, mandarín
Kväll: Mer sockerkaka
Nu vill jag snart få sova bort resten av dagen.
Min matdag:
Frukost: Fil, flingor, russin, 1/2 glas juice.
Lunch: Kyckling, ris, tzatziki, ratatouille, mjölk, mandarin
Mellis: 1 päron
Fika: Varm choklad och sockerkaka
Middag: Blomkålsstuvning, bacon, mjölk, mandarín
Kväll: Mer sockerkaka
Nu vill jag snart få sova bort resten av dagen.
Psykologbesök
Idag har jag varit till psykologen för jag har inte mått så bra ett tag. Känner inte att jag räcker till som mamma och är orolig och rädd att de ska få lika jobbig uppväxt som jag fast jag vet att det inte blir så. Det var skönt att prata med nån utomstående. Ska dit om två veckor igen.
Skrev inget igår för jag hann inte. Igår var jag och inhandlade en matstol till lilltjejen och sen var jag och träffade några tjejer jag träffade på BB. Det var jättetrevligt!!
Maten igår blev sisådär och ingen träning blev det för vi behövde röja här hemma.
Frukost: Fil, flingor, russin 1/2 glas juice
Mellanmål: 1 banan
Lunch: Tacogratäng med kyckling och nachochips, sallad och en brödbit med smör
Fika: Ananaspaj med vispgrädde
Middag: 1 liten bit hemmagjord pizza
Kväll: 2 tekakor, smör, sallad, avokado, tomat, lite räksallad och 1 glas juice
Det var det, nu kommer snart stora tjejen hem från dagis.
Skrev inget igår för jag hann inte. Igår var jag och inhandlade en matstol till lilltjejen och sen var jag och träffade några tjejer jag träffade på BB. Det var jättetrevligt!!
Maten igår blev sisådär och ingen träning blev det för vi behövde röja här hemma.
Frukost: Fil, flingor, russin 1/2 glas juice
Mellanmål: 1 banan
Lunch: Tacogratäng med kyckling och nachochips, sallad och en brödbit med smör
Fika: Ananaspaj med vispgrädde
Middag: 1 liten bit hemmagjord pizza
Kväll: 2 tekakor, smör, sallad, avokado, tomat, lite räksallad och 1 glas juice
Det var det, nu kommer snart stora tjejen hem från dagis.
måndag 11 januari 2010
Ännu en dag till ända!
Fortfarande jättekallt här. Inte kul alls. Har inte varit ute på flera dagar, känner mig helt koko i skallen.
Idag har jag tränat 10 min på crosstrainern. Idag behövde jag inte pausa =).
Detta har jag ätit idag:
Frukost: Fil, flingor, russin, lite juice
Lunch: Hemmagjorda köttbullar och potatismos med sås och lingonsylt. Mjölk.
Mellanmål: 1 mandarin
Middag: Kycklingfile gjord i ugn, ris, ratatoulle, tzatziki och vatten
Kväll: 5 smörgåsrån med smör.
Idag har jag tränat 10 min på crosstrainern. Idag behövde jag inte pausa =).
Detta har jag ätit idag:
Frukost: Fil, flingor, russin, lite juice
Lunch: Hemmagjorda köttbullar och potatismos med sås och lingonsylt. Mjölk.
Mellanmål: 1 mandarin
Middag: Kycklingfile gjord i ugn, ris, ratatoulle, tzatziki och vatten
Kväll: 5 smörgåsrån med smör.
Vägdag
Idag har det gått en vecka sen jag började dra ner på allt skit jag stoppat i mig, så idag är det vägdag. Jag har bestämt mig för att väga mig varje vecka men bara mäta mig en gång i månaden.
Så hur gick det då idag?
141, 8 kg = - 3 kg
Känns riktigt skönt! Nu är det bara att fortsätta i samma stil =)!
Så hur gick det då idag?
141, 8 kg = - 3 kg
Känns riktigt skönt! Nu är det bara att fortsätta i samma stil =)!
söndag 10 januari 2010
Hinner inte alltid med
Tanken är att jag ska skriva här varje dag men jag hinner inte alltid med märker jag. Det är så mycket med barnen och så. Igår blev det då inget skrivet men jag får väl sammanfatta gårdagen idag istället.
Igår hade äldsta dottern fortfarande feber och gick runt i "pjamis" hela dagen så därför hände det inte så mycket här hemma. Vi fick besök av några kompisar så det blev syndande med fika igår med.
Igår åt jag:
Frukost: Fil, flingor, russin och juice
Lunch: Salamisås och pasta
Mellanmål: Kanellängd och äppelkaka, svag saft
Middag: Fläskkotlett, potatis, kokta grönsaker och sås
Kvällen: Ost och kex och resterna av fikat.
Idag har vi inte heller gjort så mycket men dottern är i alla fall feberfri nu. Måste ha varit tänderna som spökade. Hon har 4 stycken som är påväg så det måste ha varit det eftersom hon inte varit sjuk på nåt annat sätt.
Idag har jag äntligen provat vår crosstrainer för första gången. Men ojojojoj vad jobbigt det var. Det märks att jag knappt rört mig på 1 år och väger över 140 kg. Orkade köra 10 min med massor med vilopauser. Men jag tror jag körde ut för hårt och det var därför jag fick vila hela tiden, ,måste gå superlångsamt för att orka. Tanken var ju att jag skulle gå 30 min om dagen men jag inser att jag måste börja långsammare. Så får bli 10 min om dagen och öka på eftersom kondisen och styrkan kommer.
Idag har jag ätit:
Frukost: Fil, flingor, russin och juice
Lunch: Fläskkotlett, potatis, sås och gele. Mjölk!
Mellanmål: 1 päron, 1 mandarin
Middag: Hemmagjorda köttbullar, hemmagjort potatismos, kokta grönsaker, sås och lingonsylt. Mjölk.
Kväll: 2 mandariner
Nu ska jag gå och knoppa!
Igår hade äldsta dottern fortfarande feber och gick runt i "pjamis" hela dagen så därför hände det inte så mycket här hemma. Vi fick besök av några kompisar så det blev syndande med fika igår med.
Igår åt jag:
Frukost: Fil, flingor, russin och juice
Lunch: Salamisås och pasta
Mellanmål: Kanellängd och äppelkaka, svag saft
Middag: Fläskkotlett, potatis, kokta grönsaker och sås
Kvällen: Ost och kex och resterna av fikat.
Idag har vi inte heller gjort så mycket men dottern är i alla fall feberfri nu. Måste ha varit tänderna som spökade. Hon har 4 stycken som är påväg så det måste ha varit det eftersom hon inte varit sjuk på nåt annat sätt.
Idag har jag äntligen provat vår crosstrainer för första gången. Men ojojojoj vad jobbigt det var. Det märks att jag knappt rört mig på 1 år och väger över 140 kg. Orkade köra 10 min med massor med vilopauser. Men jag tror jag körde ut för hårt och det var därför jag fick vila hela tiden, ,måste gå superlångsamt för att orka. Tanken var ju att jag skulle gå 30 min om dagen men jag inser att jag måste börja långsammare. Så får bli 10 min om dagen och öka på eftersom kondisen och styrkan kommer.
Idag har jag ätit:
Frukost: Fil, flingor, russin och juice
Lunch: Fläskkotlett, potatis, sås och gele. Mjölk!
Mellanmål: 1 päron, 1 mandarin
Middag: Hemmagjorda köttbullar, hemmagjort potatismos, kokta grönsaker, sås och lingonsylt. Mjölk.
Kväll: 2 mandariner
Nu ska jag gå och knoppa!
fredag 8 januari 2010
Nu är jag tillbaka
Nu har våra vänner åkt hem. Det har varit några trevliga dagar, men man hinner inte umgås på samma sätt som vi kunde innan vi fick barn. Blir så mycket fokus kring barnen.
I onsdags gjorde vi smörgåstårta till middag och sen åt jag lite frukt på kvällen. Det blev en vääldigt sen kväll för mig för lilltjejen vaknade precis när vi skulle lägga oss så jag blev vaken ända till halv tre på natten. Var rejält trött på torsdag.
Igår var vi till ett köpcentrum en sväng och sen mös vi hemma på kvällen. Lilltjejen la den värsta kräkan någonsin på mitt bröst, arm, mage, ben, ja hela mig. Detta satte igång min kräkfobi nåt kopiöst- Fick väldigt svår ångest som fortfarande inte släppt. Får yrselattacker, ont i magen, svårt att andas och dessa förbannade tankar. Det är såå jobbigt och jag är så less på att ha det såhär. Jag kan inte sova och direkt barnen hostar eller gnäller blir jag rädd. Stora dottern har vaknat flera gånger i natt och på morgonen visade det sig att hon hade feber men inga andra sjukdomssymptom. Febern har suttit i hela dagen. Är antagligen tänder på G.
Igår syndade jag lite. Såhär åt jag:
Frukost: 3 mackor med smör och tomat, mjölk och lite juice
Lunch: Hemmagjorda hamburgare och pommes. Vatten till det.
Fika: Juice och budapestbakelse
Middag: Potatisgratäng, fläskfile och kokta grönsaker, 1 glas coca-cola
Mellanmål: Vindruvor
Idag åkte våra vänner hem och det har varit en lugn dag med febrig dotter.
Idag har jag också syndat lite, nya tag imorgon.
Frukost: 3 mackor med smör och tomat. 1 glas juice.
Fika: 1/2 glas coca-cola och 1 kärleksmums
Sen lunch: Makaroner och köttbullar
Middag: Tomtegröt och mjölk
Ikväll blir det Lets dance, ska bli riktigt kul!
I onsdags gjorde vi smörgåstårta till middag och sen åt jag lite frukt på kvällen. Det blev en vääldigt sen kväll för mig för lilltjejen vaknade precis när vi skulle lägga oss så jag blev vaken ända till halv tre på natten. Var rejält trött på torsdag.
Igår var vi till ett köpcentrum en sväng och sen mös vi hemma på kvällen. Lilltjejen la den värsta kräkan någonsin på mitt bröst, arm, mage, ben, ja hela mig. Detta satte igång min kräkfobi nåt kopiöst- Fick väldigt svår ångest som fortfarande inte släppt. Får yrselattacker, ont i magen, svårt att andas och dessa förbannade tankar. Det är såå jobbigt och jag är så less på att ha det såhär. Jag kan inte sova och direkt barnen hostar eller gnäller blir jag rädd. Stora dottern har vaknat flera gånger i natt och på morgonen visade det sig att hon hade feber men inga andra sjukdomssymptom. Febern har suttit i hela dagen. Är antagligen tänder på G.
Igår syndade jag lite. Såhär åt jag:
Frukost: 3 mackor med smör och tomat, mjölk och lite juice
Lunch: Hemmagjorda hamburgare och pommes. Vatten till det.
Fika: Juice och budapestbakelse
Middag: Potatisgratäng, fläskfile och kokta grönsaker, 1 glas coca-cola
Mellanmål: Vindruvor
Idag åkte våra vänner hem och det har varit en lugn dag med febrig dotter.
Idag har jag också syndat lite, nya tag imorgon.
Frukost: 3 mackor med smör och tomat. 1 glas juice.
Fika: 1/2 glas coca-cola och 1 kärleksmums
Sen lunch: Makaroner och köttbullar
Middag: Tomtegröt och mjölk
Ikväll blir det Lets dance, ska bli riktigt kul!
onsdag 6 januari 2010
Isande kyla
Idag när vi vaknade var det - 32 grader ute. Inte kul alls! Vi fick ändå lov att pylsa på barnen och åka å handla. Fyra mitchillingubbar gav sig således ut i kylan för att handla, men med tillräckligt med kläder överlever man och sen blev det ju bara korta stunder ute, till och från bilen. Vi får dock elda hela tiden för att behålla värmen i huset.
Nu har vi städat huset och väntar på att kompisar från Göteborg ska komma. Ska bli riktigt trevligt =). Det kanske inte blir så mycket skrivet idag och imorgon men jag skriver på fredag.
Ingen motion idag heller förutom städning och handling.
Detaa har jag ätit idag!
Frukost: Fil, russin, flingor, 1 glas apelsinjuice, 1 rostad macka med smör.
Lunch: Grillad kyckling, basmatiris, currysås och vatten
Mellanmål: Blandade frukter
Ha det bra så länge!
Nu har vi städat huset och väntar på att kompisar från Göteborg ska komma. Ska bli riktigt trevligt =). Det kanske inte blir så mycket skrivet idag och imorgon men jag skriver på fredag.
Ingen motion idag heller förutom städning och handling.
Detaa har jag ätit idag!
Frukost: Fil, russin, flingor, 1 glas apelsinjuice, 1 rostad macka med smör.
Lunch: Grillad kyckling, basmatiris, currysås och vatten
Mellanmål: Blandade frukter
Ha det bra så länge!
tisdag 5 januari 2010
Dag 2 snart avklarad
För att börja i någon ända så börjar jag med natten som var. Jag ammar ju fortfarande och det innebär ju att jag är uppe några gånger per natt och ojojoj vad jobbigt det var inatt. Jag var ju lite småhungrig när jag la mig så när jag skulle amma inatt då vrålade min mage. Det var så jobbigt, men inte kan jag gå upp och äta mitt i natten heller så jag fick vara hungrig helt enkelt.
Sover ganska lite pga att jag ammar så jag är sjukt trött hela dagarna plus att man ska ta hand om två barn. Det är en liten pärs men går.
Det har inte blivit nån träning idag heller då termometern visade på - 25 grader i morse och nu närmar den sig - 30 grader. Mannen min har dock varit och köpt en begagnad crosstrainer idag så nu ska det börja köras på den =).
Maten då?? Jo detta har jag ätit idag:
Frukost: Fil, russin, flingor, 1/2 glas apelsinjuice, 1,5 hård macka med julskinka, smör och senap.
Lunch: Lite ris, sås och 2 kasslerskivor. En liten liten bit paj. Vatten till detta.
Mellanmål: Vindruvor
Middag: Chorizo, pommesfrittes, räksallad, ketschup och senap. Till detta mjölk.
Kvällmål: 4 rostade mackor med smör och marmelad och ett glas juice.
Inte en så bra dag när det gäller maten från middagen till nu men jag måste tänka på att jag ammar också och är konstant hungrig. Hon suger ut all näring ur mig.
Jag ska snart börja äta bättre också men först måste jag komma ur mitt sockerberoende som just nu yttrar sig genom enorm huvudvärk konstant. När detta lugnat sig lite ska jag börja äta bättre.
Som jag sagt tidigare ett litet steg i taget så ska jag nå mitt må.
Sover ganska lite pga att jag ammar så jag är sjukt trött hela dagarna plus att man ska ta hand om två barn. Det är en liten pärs men går.
Det har inte blivit nån träning idag heller då termometern visade på - 25 grader i morse och nu närmar den sig - 30 grader. Mannen min har dock varit och köpt en begagnad crosstrainer idag så nu ska det börja köras på den =).
Maten då?? Jo detta har jag ätit idag:
Frukost: Fil, russin, flingor, 1/2 glas apelsinjuice, 1,5 hård macka med julskinka, smör och senap.
Lunch: Lite ris, sås och 2 kasslerskivor. En liten liten bit paj. Vatten till detta.
Mellanmål: Vindruvor
Middag: Chorizo, pommesfrittes, räksallad, ketschup och senap. Till detta mjölk.
Kvällmål: 4 rostade mackor med smör och marmelad och ett glas juice.
Inte en så bra dag när det gäller maten från middagen till nu men jag måste tänka på att jag ammar också och är konstant hungrig. Hon suger ut all näring ur mig.
Jag ska snart börja äta bättre också men först måste jag komma ur mitt sockerberoende som just nu yttrar sig genom enorm huvudvärk konstant. När detta lugnat sig lite ska jag börja äta bättre.
Som jag sagt tidigare ett litet steg i taget så ska jag nå mitt må.
Varför har det blivit såhär?
Jag har varit överviktig hela mitt liv, kan inte komma ihåg att jag någonsin varit som alla andra. Jag vet att jag alltid mått dåligt över min kropp. Jag har aldrig känt mig nöjd med mig själv. Ju mer jag går upp ju sämre mår jag och tyvärr så är det för lätt att gå upp och alldeles för svårt att gå ner eller åtminstone hålla vikten nere.
Det första jag minns som relaterar till min kropp är de gånger man skulle väga sig i skolan och skolsköterskan alltid påpekade att man låg över normalkurvan. Sen kom mobbingen, de ständiga pikarna om att man var rund både från släkt, vänner och folk som tycker de kan påpeka ändå. Tänk att det ska vara så lätt att säga till nån som är överviktig hur de ser ut och att de borde gå ner i vikt istället för att fråga hur man mår. Jag vet att anledningen till att jag ser ut som jag gör beror inte bara på att jag äter utan snarare varför jag äter. Det är det som är problemet: tröstäta, äta för att man är glad, äta för att det är fredag, lördag, söndag, måndag eller när som. Alltid finns det nån anledning till att äta och alltid finns det ursäkter. Inte att glömma alla gånger man smyger undan nåt för att ingen ska se hur man äter och hur mycket.
Visst jag har gått ner i vikt, massor men detta genom att sluta äta helt och kräkas upp det lilla man fick i sig. Sunt beteende, nej inte alls. Snarare ett rop på hjälp! Se mig, hjälp mig, finns där för mig - JAG MÅR INTE BRA!
Det finns så många dieter jag provat: viktväktarna, atkins, GI, low carb high fat, cambrige, nutrilette, soppdiet, banandiet etc. Med viktväktarna gick jag ner massor men av någon anledning slutade jag och då föll jag inte i samma vanor och gick upp allt och massor mer. Det är så lätt att falla in i samma mönster igen och helst om man mår dåligt.
Jag har alltid tränat i någon form. Det började med dans och handboll i barn- och ungdomsåren. Sen har det varit alla möjliga sorters gruppträningar och gymträningar. Nu sista 5 åren har jag dansat massor. Jag älskar att dansa men jag blir begränsad av min vikt. Jag tycker faktiskt om att träna men med två barn så har jag svårt att ta mig tiden till det och det är så lätt att bara sätta sig i soffan när barnen somnat och ta fram nåt gott att äta som godis och snacks. Man känner sig lite trött och sliten och då är det lättare än att ge sig iväg och träna fast jag vet att jag mår bättre efteråt om jag tränar. Sen blir ju kroppen skadad av vikten, knäna orkar inte, ryggen orkar inte mm. Jag vill träna men tar mig inte för det helt enkelt. Det är riktigt illa!
Jag har haft en tuff barndom. Min föräldrar separerade när jag var 3 år. Det var inte en bra separation och jag fick höra mycket skrik och bråk. Jag har levt med ständig ångest hela mitt liv. Ångest när jag varit med mamma för då är pappa själv och tvärt om. Ångest över att visa ena föräldern mer kärlek än den andra. Ångesten över att känna sig tvungen att vara hos pappa fast jag kanske inte ville och ångest över att vilja vara hos pappa och mamma fick vara själv. Rädsla är också en ständigt återkommande känsla i mitt liv. Rädd för att nån av mina föräldrar ska göra sig illa eller ta livet av sig. Rädd att förlora nån av dem. Rädd att såra. Det har också varit mycket alkohol i bilden på min pappas sida och inte att tala om alla män och kvinnor som passerat i mina föräldrars liv. Jag har inte fått lära mig en sund livsstil av mina föräldrar utan allt som ofta fått godis för att vara tyst, inte störa eller för att det inte fanns middag. Detta är delvis en orsak till att jag ser ut som jag gör tror jag. Jag har aldrig mått bra psykiskt och hur ska då min kropp kunna göra det?
Jag lever idag med min man och mina två döttrar. En på 2 år och en på 3 månader. Jag har fått båda barnen trots min kraftiga övervikt men nu får det vara nog. Jag orkar ju inte leka med dem och springa och ha kul. Jag vill finnas där för mina barn och min man. Jag vill kunna åka skidor och slalom utan att skämmas för att jag är så fet att jag inte kan ha skidor knappt. Jag vill kunna cykla och springa med dem utan att tappa andan efter några meter. Jag vill kunna resa mig från golvet utan att behöva stödja mig på nåt. Jag vill kunna beställa en flygresa utan att vara rädd för att inte få plats i flygstolen. Jag vill kunna åka karusell med dem. Allt sånt som normala människor kan. Framförallt vill jag kunna lära mina barn en hälsosam livsstil och kunna få leva med dem länge länge. Jag vet att om jag forsätter såhär kommer jag inte få så många år med dem som jag vill. Jag vill leva och jag vill leva för mig själv och min familj.
Jag är en person som tänker på alla andra före mig själv och nu är det dax att tänka på mig själv.
Det första jag minns som relaterar till min kropp är de gånger man skulle väga sig i skolan och skolsköterskan alltid påpekade att man låg över normalkurvan. Sen kom mobbingen, de ständiga pikarna om att man var rund både från släkt, vänner och folk som tycker de kan påpeka ändå. Tänk att det ska vara så lätt att säga till nån som är överviktig hur de ser ut och att de borde gå ner i vikt istället för att fråga hur man mår. Jag vet att anledningen till att jag ser ut som jag gör beror inte bara på att jag äter utan snarare varför jag äter. Det är det som är problemet: tröstäta, äta för att man är glad, äta för att det är fredag, lördag, söndag, måndag eller när som. Alltid finns det nån anledning till att äta och alltid finns det ursäkter. Inte att glömma alla gånger man smyger undan nåt för att ingen ska se hur man äter och hur mycket.
Visst jag har gått ner i vikt, massor men detta genom att sluta äta helt och kräkas upp det lilla man fick i sig. Sunt beteende, nej inte alls. Snarare ett rop på hjälp! Se mig, hjälp mig, finns där för mig - JAG MÅR INTE BRA!
Det finns så många dieter jag provat: viktväktarna, atkins, GI, low carb high fat, cambrige, nutrilette, soppdiet, banandiet etc. Med viktväktarna gick jag ner massor men av någon anledning slutade jag och då föll jag inte i samma vanor och gick upp allt och massor mer. Det är så lätt att falla in i samma mönster igen och helst om man mår dåligt.
Jag har alltid tränat i någon form. Det började med dans och handboll i barn- och ungdomsåren. Sen har det varit alla möjliga sorters gruppträningar och gymträningar. Nu sista 5 åren har jag dansat massor. Jag älskar att dansa men jag blir begränsad av min vikt. Jag tycker faktiskt om att träna men med två barn så har jag svårt att ta mig tiden till det och det är så lätt att bara sätta sig i soffan när barnen somnat och ta fram nåt gott att äta som godis och snacks. Man känner sig lite trött och sliten och då är det lättare än att ge sig iväg och träna fast jag vet att jag mår bättre efteråt om jag tränar. Sen blir ju kroppen skadad av vikten, knäna orkar inte, ryggen orkar inte mm. Jag vill träna men tar mig inte för det helt enkelt. Det är riktigt illa!
Jag har haft en tuff barndom. Min föräldrar separerade när jag var 3 år. Det var inte en bra separation och jag fick höra mycket skrik och bråk. Jag har levt med ständig ångest hela mitt liv. Ångest när jag varit med mamma för då är pappa själv och tvärt om. Ångest över att visa ena föräldern mer kärlek än den andra. Ångesten över att känna sig tvungen att vara hos pappa fast jag kanske inte ville och ångest över att vilja vara hos pappa och mamma fick vara själv. Rädsla är också en ständigt återkommande känsla i mitt liv. Rädd för att nån av mina föräldrar ska göra sig illa eller ta livet av sig. Rädd att förlora nån av dem. Rädd att såra. Det har också varit mycket alkohol i bilden på min pappas sida och inte att tala om alla män och kvinnor som passerat i mina föräldrars liv. Jag har inte fått lära mig en sund livsstil av mina föräldrar utan allt som ofta fått godis för att vara tyst, inte störa eller för att det inte fanns middag. Detta är delvis en orsak till att jag ser ut som jag gör tror jag. Jag har aldrig mått bra psykiskt och hur ska då min kropp kunna göra det?
Jag lever idag med min man och mina två döttrar. En på 2 år och en på 3 månader. Jag har fått båda barnen trots min kraftiga övervikt men nu får det vara nog. Jag orkar ju inte leka med dem och springa och ha kul. Jag vill finnas där för mina barn och min man. Jag vill kunna åka skidor och slalom utan att skämmas för att jag är så fet att jag inte kan ha skidor knappt. Jag vill kunna cykla och springa med dem utan att tappa andan efter några meter. Jag vill kunna resa mig från golvet utan att behöva stödja mig på nåt. Jag vill kunna beställa en flygresa utan att vara rädd för att inte få plats i flygstolen. Jag vill kunna åka karusell med dem. Allt sånt som normala människor kan. Framförallt vill jag kunna lära mina barn en hälsosam livsstil och kunna få leva med dem länge länge. Jag vet att om jag forsätter såhär kommer jag inte få så många år med dem som jag vill. Jag vill leva och jag vill leva för mig själv och min familj.
Jag är en person som tänker på alla andra före mig själv och nu är det dax att tänka på mig själv.
måndag 4 januari 2010
Matintag dag 1
OK detta har jag ätit idag:
Frukost: Bollnäsfil, russin, kellogs special K, 1/2 glas apelsinjuice
Lunch: Basmatiris, kassler och sås. 1 glas mellanmjölk.
Mellanmål: 1,5 mandarin
Middag: Köttfärspaj och 1 glas äppeljuice
Kväll: 1 päron
Självklart har jag druckit massor med vatten.
Det har inte blivit nån motion idag, varit för kallt att gå ut med barnen.
Dag 1 avklarad, nu ska jag sova så jag slipper känna hur sugen jag är =).
Frukost: Bollnäsfil, russin, kellogs special K, 1/2 glas apelsinjuice
Lunch: Basmatiris, kassler och sås. 1 glas mellanmjölk.
Mellanmål: 1,5 mandarin
Middag: Köttfärspaj och 1 glas äppeljuice
Kväll: 1 päron
Självklart har jag druckit massor med vatten.
Det har inte blivit nån motion idag, varit för kallt att gå ut med barnen.
Dag 1 avklarad, nu ska jag sova så jag slipper känna hur sugen jag är =).
Hur ska det gå till?
Ja hur har jag då tänkt mig att min viktnedgång ska gå till?
Jo eftersom jag ammar kan jag inte börja nån diet men det första steget är att sluta med godis, läsk, snacks och fikabröd. Mitt mål är att inte äta sånt alls men jag ska inte ha ett totalförbud för då kommer jag inte klara det. En gång i vecka kan jag få synda om jag måste.
Imorgon köper vi också en crosstrainer så jag ska träna minst 30 min per dag med den. Ska även försöka gå ut och gå lite varje dag och köra lite styrketräning hemma.
Tanken är att börja äta mindre portioner och nyttigare också men som första steg är det allt skit som ska bort.
Ett litet steg i taget så hoppas jag att det ska gå.
Jo eftersom jag ammar kan jag inte börja nån diet men det första steget är att sluta med godis, läsk, snacks och fikabröd. Mitt mål är att inte äta sånt alls men jag ska inte ha ett totalförbud för då kommer jag inte klara det. En gång i vecka kan jag få synda om jag måste.
Imorgon köper vi också en crosstrainer så jag ska träna minst 30 min per dag med den. Ska även försöka gå ut och gå lite varje dag och köra lite styrketräning hemma.
Tanken är att börja äta mindre portioner och nyttigare också men som första steg är det allt skit som ska bort.
Ett litet steg i taget så hoppas jag att det ska gå.
Startskottet har gått för 2010
Idag påbörjar jag alltså min viktresa. Eller man kanske kan säga att det började igår då vi rensade ur kylskåp och skafferi från allt godis, snacks och annat gott.
Invägning och mätning skedde i morse i bara mässingen.
Vikt: 144,8 kg
Längd: 165 cm
Bystmått: 135 cm
Midjemått: 135 cm
Stussmått: 142 cm
Lårmått: 77 cm
Vadmått: 47 cm
Överarmsmått: 47 cm
BMI: 53,2
(Fetma, jag bör gå ner 81 kg för att bli normalviktig)
Midje-höft-kvot: 0,92
(Kvinnor ska inte ha ett mått högre än 0,8 då ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar)
Nu ska siffrorna minskas!
Det känns spännande, läskigt och roligt att påbörja dethär men nu kör jag.
Invägning och mätning skedde i morse i bara mässingen.
Vikt: 144,8 kg
Längd: 165 cm
Bystmått: 135 cm
Midjemått: 135 cm
Stussmått: 142 cm
Lårmått: 77 cm
Vadmått: 47 cm
Överarmsmått: 47 cm
BMI: 53,2
(Fetma, jag bör gå ner 81 kg för att bli normalviktig)
Midje-höft-kvot: 0,92
(Kvinnor ska inte ha ett mått högre än 0,8 då ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar)
Nu ska siffrorna minskas!
Det känns spännande, läskigt och roligt att påbörja dethär men nu kör jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)