Mitt humör går upp och ner och ena dagen kan jag känna att jag mår riktigt bra för att dan därpå falla ner i mörkret igen. Idag är en sån dag där mörkret härskar, eller snarare det började igår. Tycker inte om att vara här, det trycker över bröstet och det känns som om jag har en stor sorg i bröstet. Ingenting känns roligt och inspirerande. Jag ler, jag ler men det är bara en mask för att inte visa barnen hur jag mår. Jag skrattar men det är också för att inte visa barnen hur jag mår. Jag är trött trött trött och vill bara sova men finns ingen tid. Vill bara få sova utan att bli väckt, vill vara med mig själv och må dåligt så jag kan få börja må bra igen. Ångesten kommer alltid krypande för att bli starkare och starkare ju längre dagen går och när kvällen och natten är här är ångesten som värst. Det är jobbigt. Vill bara stoppa i öronpropparna och stänga ute allt ljud men samtidigt inte för jag måste ju höra lilltjejen. Åh va konstigt livet kan vara ibland.
Vi var ute på förmiddagen idag och stortjejen åkte "Bop" och hade jättekul. Vi körde in ved och hon åkte i skottkärran när den var tom. Sen skulle hon även sitta på veden och såklart så går det åt skogen då. Veden ger vika och hon faller ner i betonggolvet i pannrummet med ved över sig och skrik och gråt bryter ut. Ny smyckas hennes vänstra kind av ett fint blåmärke. Min lilla gumma, stackare! Som tur är gick gråten över efter en stund och hon kunde åka lite mer bob och ha kul.
Funderar på om dottern ska få vara hemma från dagis i veckan för att slippa eventuella kräksjukor även om det inte har varit nåt än på det dagis hon går på. Kanske kan lugna ner min ångest lite. Kanske ta en tur och hälsa på min farmor och farfar istället.
Maten har gått åt H****** igår och idag. Ätit massor med godis!! Jag måste verkligen försöka skärpa mig men det är så svårt när jag mår såhär.
Nu ska vi snart se på film och mysa lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar